Vissa människor har man starkare band till än andra, trots att man inte känner dem personligen. När de lämnar jordelivet känner man med varje fiber av sin kropp att något har förändrats i grunden och att det aldrig mer kommer att bli sig riktigt likt.

För mig var Pugh Rogefeldt en sådan människa.

Få svenska artister sammanfattar 1970-talet så bra som Pugh Rogefeldt. Jag var bara sju år gammal när han släppte sin första skiva och jag kan ärligt talat inte minnas ett liv utan hans musik. Redan första plattan blev en dundersuccé och undra på det. Det var nytt, fräscht och annorlunda.

Pugh var en av de första (den förste?) som sjöng rock på svenska. Och då menar jag rock – inte progg. Den som sökte hyllningssånger till Fidel Castro och Che Guevara fick leta någon annanstans. Pugh hade en helt egen stil, med kaxig musik och lekfulla texter som kunde spänna från de enklaste vardagsting till djupaste poesi och som gick rakt in i hjärtat.

Pugh blev rösten för en hel generation och hans låtskatt är odödlig. Bolla och rulla, Här kommer natten, Små lätta moln, Vandrar i ett regn, Dinga Linga Lena, Hog Farm, Grävmaskinen är bara några av alla de låtar som förändrade den svenska rockscenen.

Grävmaskinen alltså… Vem utom just Pugh skulle ha kommit på tanken att skriva en rocklåt om något så oromantiskt som den gigantiska släpgrävmaskinen Marion 7400, som bland annat användes för bygget av Hölleforsens kraftverk i Indalsälven? Och vem utom Pugh skulle ha kunnat göra det så bra?

Men Pugh var mer än musik. Han var en hel generations röst. När jag hör hans klassiker behöver jag inte ens blunda för att se och känna allt det där som var verkligheten då. Slitna jeans, träskor och tonårsfinnar. Rökrutan i plugget. De första klunkarna mellanöl i skogspartiet utanför Folkets park. Tonårskärlek och brustna hjärtan. Allt ackompanjerat av Pugh-vinylerna som aldrig slutade snurra på skivtallriken.

En epok är över. Pugh Rogefeldt dog den 1 maj 2023, 76 år gammal. Men musiken kommer alltid att leva vidare.

Bild: Pugh Rogefeldt på Gröna Lund 2013, foto_Daniel Åhs Karlsson via wikimedia commons