De flesta människor kan hitta något att vara stolta och glada över i sin kultur. Själv är jag till exempel både glad och stolt över det strävsamma arv som mina förfäder efterlämnat. Inte för att jag någonsin behövt arbeta lika hårt som de gjorde, men för att deras exempel visar att fattigdom och utsatthet inte nödvändigtvis hindrar att man bygger ett gott liv.

Kurdisk-svenska kulturskribenten Zara Kjellner har också hittat något att vara stolt över, åtminstone i den kurdiska delen av sitt kulturarv. Det har dock ingenting med strävsamhet att göra. Hon är tvärtom stolt över att tillhöra en kultur där man, enligt henne, gärna fuskar med sin identitet.

Zara Kjellner är en sån där kulturkvinna som det går tretton på dussinet av numera. Hon är förhållandevis ung, tillhör den så kallade ”millenniegenerationen” och har en mångkulturell bakgrund. Hon är dessutom förutsägbart kritisk mot det töntiga svenska samhället och, kan man anta, tråkiga etniska svenskar.

Det är egenskaper som ger kulturredaktörerna på de stora drakarna ståpäls (och kanske även annat) eftersom de ser sin uppgift som att upplysa läsarna om att det som anses som svenskt per automatik är töntigt, trist och värdelöst.

Det var därför Valerie Kyeyune Backström recenserade Anders Zorn för ett par år sedan, och det är därför Zara Kjellner nu skriver om kurders identitetsfusk som vore det något beundransvärt. Kurder anser att det är töntigt att bara ha ett namn, och att fira födelsedagar, så som vi svenskar göra, förklarar Zara Kjellner mäkta stolt, för de är så avspända i förhållande till det där med identiteten.

Det är givetvis absurt att sådana här texter publiceras på de stora plattformarna, men det är absolut inte konstigt. Tidningar som Expressen vill både fostra, provocera och göra läsarna ledsna, ungefär i den ordningen. Fostra, därför att Sveriges journalistkår tror sig veta bättre än vanligt, i deras ögon simpelt, folk. Provocera, därför att det får dem att känna sig upplysta och viktiga. Göra läsarna ledsna därför att det i alla denna uppfostran och provokation finns ett stråk av genuin illvilja.

Vad denna illvilja beror på är svårt att veta, men när man läser några av de mer röststarka ledar- och kulturskribenterna – Anders Lindberg, Jens Liljestrand, Lars Lindström med flera – kan man inte undgå att märka hur deras texter och inlägg på sociala medier genomströmmas av förakt för vanliga människor. Den självrättfärdiga och pompösa tonen, det kompakta motståndet mot att ens försöka förstå hur vanligt folk har det, kategoriseringarna och generaliseringarna som enbart syftar till att polarisera och sprida obehag… Varför de drivs av ett sådant mörker kan man bara spekulera i, men att de gör det är uppenbart.

Zara Kjellners text passar perfekt in i vad kulturredaktörerna vill ha. Att den är ett hån mot alla ärliga och hederliga människor är inget minus i deras ögon, utan ett plus – kanske rentav en förutsättning för att de alls ska publicera den. Vad kan vara häftigare än en cool, ung tjej som vågar stå upp för rätten att fuska och bedra – och som vägrar stå upp för det svenska samhället?

Att hon dessutom kängar till alla inskränkta sverigedemokrater och andra som har mage att vilja ha koll på vilka som bor och lever i Sverige och tar del av bidragssystemen är förstås grädden på moset.

”Så när SD nu ska sätta i gång med sin stora folkräkning och börja knacka dörr och räkna skallar fylls jag med glädje, försök bara tänker jag, den kurdiska glitchen kommer ställa till det! Alla kommer att presentera sig med ett av sina tre namn, sina barn med ett av de andra namnen och sedan säga ett födelsedatum lite på måfå.” skriver Zara Kjellner lyriskt.

Hon tror och hoppas alltså att kurderna ska rädda Sverige från den önskan om ordning och reda som är en del av den svenska kulturen. Bara tanken på det gör henne alldeles till sig i trasorna.

Om hon hade tänkt ett varv till hade hon möjligen insett att hon får den kurdiska kulturen att framstå som obildbar och ociviliserad. Hennes försök att känga till svenskarna blev med andra ord en sågning av den kultur hon så gärna ville hylla.

Bild: Skärmdump, Expressen