ANDERS LEION: Den mållösa rådlösa talar om annat 

Enligt DN:s ledarsida är det tydligen farligt att tala om raser. Susanne Nyström (bilden) påstår att SD:s tal om invandringen och förhållandena i de s.k. utsatta områdena uttrycker ett slags rasism. (Hur är de utsatta? Har någon tagit ett innerstadskvarter och satt ut det utanför stadskärnan? Är området utsatt för något av någon? De enda närvarande är ju de som bor eller arbetar där. De utsätter alltså sina kvarter för något? Vad? Själva deras närvaro? Är den så destruktiv? Det kanske den är – men jag undrar om det är den man syftar på när man så rutinmässigt talar om dessa områden som utsatta?) 

Jag har aldrig hört SD eller någon av dess företrädare tala om raser, även om det säkert skett i något hörn av vårt samhälle. Däremot talar man ofta om invandringen och dess följder. De svenska väljarna har störst förtroende för SD i just denna fråga, större än för något annat parti, sannolikt därför att partiet under många år påtalade invandringens konsekvenser samtidigt som de andra partierna gjort sitt bästa för att förtiga dessa följder.  

Även om invandrarna inte i något avseende hade skilt sig från den befolkning som i generationer bebott landet, skulle redan deras stora antal göra det nödvändigt att diskutera invandringens följder. Men i så fall tror jag inte att Susanne Nyström skulle föra begreppet ras på tal. Nu talar hon om den ”rasideologiska miljön” till vilken SD alltså skulle höra, vid sidan av än radikalare rörelser. Hela hennes ledare är ett avståndstagande från denna miljö. Hon tar alltså avstånd från begreppet ras och från dem som hon påstår använda begreppet.  

Invandrarna, särskilt de från Nordafrika och Mellanöstern, skiljer sig från den redan etablerade befolkningen, vilket hon givetvis vet, men inte vill erkänna. I stället angriper hon dem som talar om dessa skillnader, genom att utnämna dem till rasister. Det kanske de är? Jag vet inget om det men finner inget tecken på rasism hos SD. 

Jag finner däremot tecken på ovilja att diskutera skillnader mellan invandrare och inhemsk befolkning hos Susanne Nyström. För att slippa en sådan diskussion använder hon talet om rasism. 

Därigenom slipper hon – nu som alltid – beskriva och diskutera ökningen av våldtäkter, ordningsproblem i skolan, skjutningar, sprängningar och våldet riktat mot blåljuspersonalen. Hon kan också förtiga förtrycket av kvinnor och flickor i hederns namn och den allt aggressivare, våldsutövande manligheten i dessa s.k. utsatta områdena. Och naturligtvis är det fullständigt otänkbart att hon skulle våga diskutera följderna av att många invandrare från utomeuropeiska områden har så låg IQ att de inte kan förväntas klara sig i det svenska samhället, samtidigt som de just därför är mer våldsbenägna. 

Hon kommer sannolikt att tala mycket om rasism också i fortsättningen. Några problem kommer hon däremot inte att nämna. 

Men vem bryr sig? Hon och DN har gjort sig irrelevanta 

Anders Leion