Sedan igår har jag fått åtminstone två av varandra oberoende bakläxor på mitt misslyckade försök att förklara varför (långfristiga) obligationer tappar värde när räntan stiger och vice versa. OK, trägen vinner. Jag spänner bågen igen ehuru väl medveten om att när man, i varje fall jag, ska vara pedagogisk inom det nationalekonomiska är risken att man fördjupar den förvirring man redan åstadkommit. Eller att det kommer en annan ekonom med ännu underligare teorier och får tyst på hela resonemanget.

Vi startar i ett samhälleligt tillstånd där räntan på obligationer som räknas som säkra, skuldebrev utställda av skötsamma statsmakter till exempel, ligger på tio procent. (Strunta i siffran, det är bara lättare att räkna med tio procent än 2,7 procent. Strunta även i hur den blivit just tio procent. Det beror på att Riksbanken, som bestämmer räntan, vid den aktuella tidpunkten tycker att tio procent är lagom.)

Jag brukar tänka på gällande ränta ungefär som gällande utomhustemperatur. Varför det blivit just tio grader Celsius och vartåt temperaturen rör sig vet man inte men det finns massor med experter som vet allting men ändå når olika slutsatser. Vi andra nöjer oss med att temperaturen bara är. På liknade sätt kan man vänja sig vid att räntan bara är till dess att något händer och Riksbanken griper in (och det förvånansvärt nog kan ta flera år innan åtgärderna får effekt på den faktiska utomhusräntan – fast det är överkurs).

I startläget ägde du statsobligationer som du köpt för tusen kronor. För detta lån betalar staten hundra kronor om året till dig i egenskap av pappersinnehavare eftersom räntan är tio procent. Så långt är det inga konstigheter. Det är ungefär som om du lånat ut pengar till din (vi antar hederliga) kusin.

Plötsligt bestämmer sig staten för att höja räntan till tjugo procent. Den kanske oroar sig för allmänna prishöjningar i ekonomin och vill att allting ska bli dyrare så att aktivitetsnivån sjunker och efterfrågan minskar. Husbyggen senareläggs och folk väntar med att köpa den nya elbilen.

Antag att du av något skäl behöver lite kontanter och bestämmer dig för att sälja din obligation som du köpte för tusen kronor och som brukat ge dig en hundring i årlig avkastning, det vill säga ränta.

Den stora frågan är vad marknaden, vilket är en annan beteckning på alla de där människorna, vlll betala för din obligation. Det är lätt att räkna ut när man vet två saker: dels hur många kronor din obligation ger i årlig avkastning (nämligen hundra kronor vilket det står på papperet att staten årligen kommer att betala tills lånet ska slutbetalas), dels vilken ränta som gäller ett säkert papper som ditt, alltså den ränta som Riksbanken tycker är lagom utomhustemperatur och har fastställt till tjugo procent.

Föreställ dig nu den obligationsköpande allmänhetens belägenhet. Det kan till exempel vara din granne. Han vill köpa en obligation som ger högsta möjliga avkastning vilket är den av Riksbanken bestämda räntan på tjugo procent. Tjugo procent är utomhustemperaturen som gäller för alla.

Naivt kanske du erbjuder honom din obligation för tusen kronor vilket är vad du gav för den. Du tycker att obligationen är värd vad du köpt den för. Då flinar han hånfullt som om du hade kommit med ett skamligt anbud och du inser plötsligt varför. Din obligation ger hundra kronor om året. Om grannen betalar den tusenlapp du vill ha är den effektiva avkastningen tio procent om året. Men varför skulle grannen gå med på det när han kan få gängse ränta om tjugo procent när han lånar ut sina pengar?

Men för all del, säger grannen till dig, jag kan köpa din obligation men jag ska fortfarande ha tjugo procents avkastning vilket betyder att du bara får femhundra kronor för papperet. Det ger ju bara ger en hundring i ränta per år. En hundring i ränta på femhundra spänn blir precis tjugo procent.

Då står du där som om du fått en hink kallt vatten över huvudet. Det hade du inte räknat med men när Riksbanken höjde räntan tog den de facto en del av dina pengar. Din obligation tappade i värde. Om Riksbanken i stället hade sänkt räntan skulle din obligation ha stigit i pris.

Det var den mekanismen som drabbade en del av spararna i Silicon Valley Bank. Säkra papper är inte alltid så säkra.