BIRGITTA SPARF: Sverige – landet där alla måste tas om hand

Vetenskapsradion låter meddela: ”Det är oklart hur Sveriges lantbrukare mår psykiskt. Därför ska nu forskare på Sveriges lantbruksuniversitet undersöka detta på uppdrag av Jordbruksverket.” Från SLU:s pressmeddelande:

”Lantbrukare måste hantera mängder av utmaningar som kan påverka hälsa, välmående och förmåga att driva och utveckla företaget. De är oftast familjeföretagare med få eller inga anställda, de lever ofta med sin familj på gården och av och med naturens förutsättningar och resurser.

Men precis som alla andra i samhället utsätts de för stress och belastning. Utan HR-avdelning och med stort eget ansvar – hur klarar lantbrukarna påfrestningarna?”

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Det där låter som en riktigt tuff tillvaro. Man skulle ju kunna bli galen för mindre.

Intressant i sammanhanget är att människan har bedrivit jordbruk i cirka 11 000 år. Alltså från mellanstenåldern och framåt. Jag är övertygad om att även dessa tidiga lantbrukare ställdes inför mängder av utmaningar, med få eller inga anställda och med stress och belastning som följd.

Som till exempel detta att leva tillsammans med och väldigt nära sin familj. Jag vet inte exakt hur stor tillgången var på familjeterapeuter under stenåldern, men det torde ha varit en säker karriärväg redan på den tiden.

Att de inte hade tillgång till något HR-kontor vet jag med säkerhet. När jag hörde uttrycket första gången på jobbet 2012 stod jag som ett frågetecken:

– HR? Vad tusan betyder det?

– Ah, förlåt! Det betyder Human Resources, de har hand om personalen.

– Jaha? Som en vanlig personalavdelning då, eller?

Jag vet även att våra jordbrukande förfäder klarade av tillvarons alla små och stora påfrestningar och förtretligheter utan att vara omgivna av horder av psykologer, terapeuter, handledare, fackföreningar, HR-folk, experter och forskare som undersökte deras psykiska hälsa.

Annars hade vi inte suttit här idag.

Det verkar som att Jordbruksverket och SLU ser lantbrukarna som en samling totalt ovetande bondlurkar som sakta men säkert går mot galenskap, isolerade med sina familjer på sina gårdar där ute på landsbygden. Och som inte har vett att kontakta vårdcentralen om de mår psykiskt dåligt.

Eller också vill forskarna på SLU bara säkra sin egen tillgång till bröd, smör, ost och entrecote. Nu ska de hur som helst studera de exotiska lantbrukarna under fyra år, 2023-2027, till en kostnad om 3,5 miljoner skattekronor.

Sverige är sannerligen ett absurt land där absolut alla ska tas om hand samt bevakas och kartläggas av staten. Vare sig vi vill det eller inte!

Birgitta Sparf