Den svenska NATO-ansökan har gjort att Turkiet fått mer uppmärksamhet här. Många undrar varför turkarna beter sig som de gör. Peter Wolodarski på Dagens Nyheter menar att vi saknar nödvändig kunskap om turkarnas mentalitet.

Turkarnas starka reaktioner och retorik kan för svensken framstå som yviga och bombastiska. Beteendet blir dock begripligare när man lär sig om turkarnas självbild. Det är ett folk med en ärofull historia. De är det ottomanska rikets arvtagare.

Många turkar tror att de har ett särskilt civilisatoriskt uppdrag i världen: att föra islams ljus och turkisk kultur till människorna som ännu lever i mörker.

Man får inte glömma att Istanbul i hundratals år var islamvärldens hjärta. Här hade kalifen, profeten Muhammeds efterträdare, sitt säte.

En inblick i hur turkarna ser på sig själva kan man få genom att ta del av en av Turkiets största exportvaror: tv-serier.

I den nationalromantiska tv-serien Kuruluş: Osman skildras den förste ottomanske fursten Osman I:s väg från småhövding till grundare av ett islamiskt imperium som varade i 600 år. Kalifatet föll 1924.

Budskapet i den omåttligt populära tv-serien är att Gud utvalde och upphöjde turkarna. På grund av turkarnas goda egenskaper anförtroddes de uppdraget att förvalta islam.

Osman I skildras i tv-serien som en hjälte med övermänskliga krafter. Med både list och mod kämpar han mot yttre och inre fiender, samtidigt som han är en exemplarisk make för sina hustrur.

Han är en god muslim som alltid har profeten Muhammed som ledstjärna. Men han är också en stolt turkisk hövding som förvaltar sitt folks goda och ädla seder. 

Under ropet “Allahu akbar” för Osman I sitt jihad, sitt heliga krig, och erövrar stycke efter stycke av grekernas land i Anatolien.

Klipp ur tv-serien med en arabisk sång som hyllar jihad:

Tv-serien bygger på legender och har mycket lite med verklig historia att göra. Men den har mycket att göra med hur turkar ser på sig själva och sin historia. En liknande tv-serie om till exempel Gustaf I, nationens fader, hade varit helt omöjlig i Sverige. I Turkiet produceras nationalromantiska serier på löpande band.

Och de sprids även i islamvärlden där det fortfarande finns en utbredd nostalgi för den ottomanska tiden.

Turkiet ligger tvåa i världen efter USA när det gäller distribution av tv-serier. Dess underhållningsindustri är en kraft att räkna med. I Saudiarabien är man oroad över att det ottomanska inflytandet kan undergräva kungadömets legitimitet. Det grundades ju genom ett uppror mot det ottomanska kalifatet. Man har därför kontrat genom filmer och serier som representerar den egna historiesynen. 

Tv-serien om Osman I föregicks av en annan serie om hans far Ertugrul, som hade undertiteln “En nations uppvaknande”. Den berättar om hur turkarna blev medvetna om sin stora och särskilda roll.

Turkiets president Erdogan gillar att i sina tal påminna lyssnarna om turkarna civilisatoriska uppdrag och särskilda roll som islamvärldens ledare. I ett tal den 26 augusti 2020 sa Erdogan att:

”… in our civilization, conquest is not occupation or looting. It is establishing the dominance of the justice that God commanded in the region. First of all, our nation removed the oppression from the areas that it conquered. It established justice. This is why our civilization is one of conquest. Turkey will take what is its right in the Mediterranean Sea, in the Aegean Sea, and in the Black Sea.”