PATRIK ENGELLAU: En brasklapp

På den yttersta dagen ska alla levande rannsakas och de döda tillfälligt uppväckas för att ävenledes ställas inför rätta. För svenskar ska det finnas en särskild domstol inrättad i en jättearena eftersom nästan hela mänskligheten beställt platser för att kunna avnjuta en föreställning som lovar att bli något alldeles särskilt. Ty som åklagaren sagt bör människor som är så djävla dumma som svenskarna redan på förhand vara dömda att tillbringa sin tid i dödsriket vid en skampåle dit andra boende kan gå och flabba och peka finger.

Jag skriver detta bara för att liksom biskop Brask urskulda mig i förväg. När jag kallas fram till skranket inför en fullsutten rätt av hånflinande domare ska jag ta fram denna krönika till bevis för att jag själv varit oskyldig till åtminstone en av svenskarnas mest verklighetsfrämmande och löjeväckande defekter, nämligen föreställningen att normala människor, till exempel ukrainare, inte kan lära sig svenska utan beslut och åtgärder av svenska politiker. Skratta inte nu ty detta är sant.

När mina domare flinande gör sig redo att döma mig till skampålen ska jag förelägga dem detta dokument till bevis för min personliga oskuld. För det första, ska jag anföra, är påståendena om att massflyktsdirektivet skulle förhindra massflyktingar att studera svenska bara trams. Tvärtom står det i artikel 12 att flyktingmottagarländer ska tillåta massflyktingarna att ”ägna sig åt verksamheter såsom utbildningsmöjligheter för vuxna”. Och om det finns någon paragraf som jag inte upptäckt som påstår motsatsen så finns också punkt 12 i inledningen som fastslår att massflyktingsmottagarländerna alltid har rätt att behandla massflyktingarna mer fördelaktigt än vad direktivet stipulerar.

För det andra, ska jag fortsätta, är hela idén om att det statliga programmet SFI är den enda vägen till svenska språket ett fascistiskt feltänk (fascistiskt eftersom idén följer Benito Mussolinis paroll om att inget mänskligt existerar eller har något värde utanför staten; allt genom staten, inget utanför staten).

Då börjar mina domare att tvivla. Så fascistiskt korkad kan inte ens den svenska staten har varit, tänker de. Jo, säger jag, det kan ni hoppa upp och klappa er på. Sommaren 2022 skrev organisationen Sveriges Kommuner och Regioner till regeringen och bad regeringen ”snabbutreda” möjligheterna att ge fler massflyktingar tillgång till SFI.

Det här låter värre än vi trodde, säger rättens ordförande. Vi måste ställa upp fler skampålar än vi hade räknat med. Varför begär SKR en snabbutredning av regeringen? Varför startar SKR inte egen utbildning för massflyktingar om organisationen tycker att det behövs?

Det är ju det jag säger, svarar jag när jag får vatten på min kvarn. Svenskarna tror inte att det går att lära sig svenska utanför staten. Om staten inte leder det hela så lär sig massflyktingarna inte riktig svenska utan någon falsk variant som troligen inte fungerar.

Så märkligt! säger rättens ordförande som först nu börjar ana den svenska enfaldens proportioner. Hm, brummar han och kliar sig bakom örat. Fast när man tänker på det, fortsätter han, så verkar det finnas metod i galenskapen. Det verkar inte möjligt att ett helt folk tror att massflyktingar inte kan lära sig ett språk på egen hand, jag menar helt oberoende av staten. Det finns väl hur många läroböcker för självstudier som helst. Plus en massa levande svenskar att öva på.

Själv har jag inte kommit på någon annan förklaring, säger jag, än just en av staten uppmuntrad fascistisk mentalitet hos svenska folket. Att massflyktingar och andra invandrare skulle kunna lära sig språket på egen hand vid sidan av staten är en möjlighet som inte slår svensken in. I varje fall uppträder idén aldrig hos staten.

Rättens ordförande ger ett tecken till de övriga ledamöterna. Domarna går ut för att samråda. När de kommer tillbaka säger ordföranden: Det kan väl också vara så att massflyktingarna klarar sig på de bidrag de får så att de slipper besvära sig med sje-ljuden? Men i vilket fall som helst så slipper du skampålen.

Brasklappen hade fått sin avsedda verkan. Dessutom hade jag plötsligt insett att det svenska bidragssystemet framkallar ett fascistiskt sinnelag.

Patrik Engellau