Merit Wager publicerade nyligen på twitter följande rader som hon fått sig tillsända:

Stinas Oscarson publicerade på SvD i början på december en utförlig skildring av hur hon ställdes inför ett problem: En man sov på nätterna utanför hennes port. Hon försökte få honom att upphöra med detta sovande utanför hennes bostad. Det ville inte han. Stina Oscarsson plågades av hans närvaro och belägenhet. Det slutade (?) med att hon köpte ut matvaror åt honom, också, på hans begäran, en sexpack öl. 

Detta är ett, mycket tydligt, exempel på den till tillvänjning (publicerat av Henrik Jönsson)  som gjort tidigare otänkbara företeelser, som rutinmässiga skjutningar, till vardag.   

Tillsammans illustrerar dessa tre exempel hur det land som inte orkat ta ställning till massinvandringen – ja, som länge inte ens vågade erkänna, är mindre diskutera företeelsen, just därigenom tillskapat en verklighet som ingen önskat och ingen tar ansvar för. 

Kommer man fortsätta att på detta sätt vägra se verkligheten och att faktiskt aktivt beljuga den? Jag vet inte. Det har kanske blivit för kallt och det smäller för högt i Ukraina. Allt fler förstår att det är farligt att av bekvämlighet och feghet fortsätta blundandet. Men många kommer att fortsätta detta blundande och förnekande. De har så länge ägnat sig åt verklighetsförfalskning att de inte tål skammen av att erkänna sig ha ljugit. 

Bry er inte om deras våndor. Till slut kommer också de vilja att velandet upphör – bara de slipper erkänna sin skuld.