Dyrare mat och dyrare el. Årets vinter har av vissa kallats ”krisvintern”. Många svenskar undrar nu hur de ska få ekonomin att gå ihop. I medierna ger experterna råd.

Jag är ingen expert. Jag kan faktiskt väldigt lite om ekonomi. Men jag tänker ändå delta i samtalet.

Det är svårt för de flesta att påverka sina inkomster, tänker jag. Den svenska arbetsmarknaden är extremt överreglerad och överbeskattad, vilket gör att det i många fall är meningslöst att till exempel baka bullar hemma och ställa sig och sälja på torget.

Vi kan heller inte ändra priserna.

Men det finns en sak som vi även i det överreglerade byråkrat- och kontrollsverige kan ändra på. Det är vårt eget sätt att leva.

Staten kan strypa våra möjligheter att tjäna pengar och den kan ta en stor del av vad vi tjänar. Men staten kan inte tvinga dig att spendera det lilla som den låter dig behålla.

För de flesta av oss vanliga svenskar är det helt enkelt lättare att ändra på våra utgifter än våra inkomster.

Ofta tror vi att vi har en massa behov som vi egentligen inte har. Människan behöver ju egentligen bara mat, vatten och någonstans att sova.

Har du detta, plus en mobiltelefon, kan du leva ganska lyckligt.

Tack vare den tekniska utvecklingen finns nästan all form av kunskap och underhållning billig och lättillgänglig i våra telefoner. Du kan lära dig alla världens språk på olika appar. Du kan se filmer och teveserier. Du kan läsa klassiska romaner helt gratis.

Diktverk som Iliaden och Odysséen finns bara ett klick bort.

Det är också gratis att gå omkring i vår vackra natur. Varför åka på semester till fjärran länder när du ännu inte har turistat i grannbyn?

Många anser att de behöver betala för ett gymkort för att hålla sig i form. Faktum är att du helt själv och helt gratis kan springa upp för trappor och göra armhävningar.

Kläder kan man köpa billigt på Röda korset.

Många bor också i alldeles för stora bostäder. Om du är ensamstående och bor i en tvåa kan du hyra ut ett rum. Har vi inte också för många möbler? Behöver vi verkligen en jättestor säng när en enkel madrass eller en tjock filt skulle kunna fylla samma funktion?

Mitt förslag till dem som undrar hur de ska överleva krisvintern är att återupptäcka asketismen.

Ordet asketism låter arkaiskt och religiöst och därför lite läskigt.

Det finns numera en rörelse i västvärlden som förordar den asketiska livsstilen, men de kallar sin lära ”minimalism” i stället. Det låter modernare.

Många filosofer, guruer, profeter och andra mer jordnära tänkare har förespråkat minimalism.

En känd fiktiv figur är slagskämpen Tyler Durden i filmen Fight Club (1999). Bland hans motton hittar man till exempel ”The things you own end up owning you”.

Det är knappast någon ny visdom. Samma ord kan man hitta i gamla skrifter från både öst och väst.

Ju mindre grejer vi har som tynger ner oss, desto lättare blir vi kanske till sinnet. Och desto mindre oroliga. Man lever, man är frisk. Är det inte skäl nog att vara glad?

Själv levde jag i många år med idealet att någon gång i en avlägsen framtid bygga upp ett mysigt hem fullt med fina saker. Där skulle jag bjuda mina vänner på middagar. Jag kom sedan till insikt att jag aldrig kommer att lyckas med detta, att det inte var värt priset, och att en sådan strävan bara kommer att göra mig olycklig.

Jag har istället funnit mitt ”hem” inuti mig. Jag bär det med mig vart jag går.

Jag är ingen fundamentalist som påstår att den minimalistiska livsstilen är den enda rätta. Men jag vill väcka en tanke hos alla dem som nu är oroliga över sin ekonomi och olyckliga över att de inte kan förverkliga sina drömmar om ”det goda livet”.

BILD: Brad Pitt i rollen som ”minimalisten” Tyler Durden i Fight Club.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook

Stöd mitt skrivande genom att bli månadsgivare på Patreon här