Det finns en massa skiljelinjer och motsättningar i samhället, till exempel mellan män och kvinnor, invandrare och svenskar, stockholmare och landsortsbor, Dödspatrullen och Shottaz (om dessa vid det här laget inte hunnit skjuta ihjäl varandra), aik:are mot djurgårdare, hattar mot mössor, rensamer mot bofasta norrlänningar och så vidare. Alla fattar att dessa och andra motsättningar har olika dignitet. En del tonar bort i historiens mörker medan andra tillhör en framtid i vardande. Vilka har någon sorts betydelse för vad som just nu sker i samhället?

För snart tvåhundra år sedan introducerade den store sociologen Karl Marx begreppet huvudmotsättning varmed han menade den av myriader samhälleliga konflikter som dominerade medborgarnas tänkande och formade deras uppfattning om samhällets konstruktion. Hans egen tids huvudmotsättning, menade Marx, stod mellan arbete och kapital. Man kunde också säga mellan vänstern och högern eller mellan socialism och liberalkonservatism, där det senare var de materiella förhållandenas återspegling i idéernas värld.

Det märkvärdiga är att just denna samhällsanalys, som ursprungligen bara var ett hugskott i Karl Marx hjärna, inpå nittonhundratalet blev samhällets oemotsagda självförståelse. Hela samhället inrättade sig efter den marxska skiljelinjen som om det varit Gud, inte en död tysk jude, som hade dragit en demarkationslinje i sanden. På vardera sidan fanns partier, tidningar, föreningar, organisationer, forskningsinstitut, bokförlag och till och rese- och begravningsbyråer som alla hade en udd riktad mot klassfienden på andra sidan frontlinjen.

Karl Marx hade uppenbarligen prickat rätt. Men om han kom tillbaka idag, skulle han då identifiera samma streck mellan arbete och kapital som rådande samhälleliga huvudmotsättning? Jag tror inte jag träffat någon som svarat ja på den frågan. Var går i så fall dagens huvudmotsättning, frågar jag vidare, eller har kanske begreppet blivit överspelat och obsolet? Inför den frågan är folk inte längre så säkra och det är klokt av dem för det har ännu inte utkristalliserat sig något svar som är lika självklart korrekt som samhällsspänningen mellan arbete och kapital en gång var. Att vi ännu saknar ett självklart svar förklarar varför vår tid fortsätter att använda gårdagens numera utgångna begrepp för att benämna politiska partier och åsikter, till exempel socialister och borgare eller vänster och höger, trots att det skaver när begreppen konfronterar verkligheten.

Politiska tänkare över hela västvärlden – ty den utveckling jag beskrivit är naturligtvis inte unik för Sverige – trevar numera efter nya begrepp och ny självförståelse. På något intuitivt sätt tycks alla söka efter någon uppdaterad motsvarighet till den marxska schemat med två huvudkontrahenter som grupperar sig på ömse sidor om en röd linje. Engelsmannen David Goodhart har försökt med ”somewheres” och ”anywheres”, således platsberoende människor mot kosmopoliter, andra har liksom Malcom Kyeyune försökt indela folk efter om de arbetar med något ”verkligt”, det vill säga materiellt, eller något ”virtuellt”. Några internationella statsvetenskapare har kommit med ett annat påfund (tendentiöst enligt min uppfattning men populärt inom akademin) som kallas GAL/TAN-skalan där GAL står för Grön, Alternativ och Libertär (det vill säga något bra) medan TAN finns i den står för Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk (det vill säga något dåligt). Andra menar att den relevanta skiljelinjen går mellan globalister och nationalister.

Själv har jag svårt att se någon motsättning exempelvis mellan somewheres och anywheres. Jag tycker de borde anses komplementära i stället för motsägelsefulla. De vill vara på olika ställen och behöver inte störa varandra. Jag är tillräckligt mycket marxist för att tycka att det måste finnas ett mått av fientlighet mellan de båda sidorna i en huvudmotsättning för att huvudmotsättningen ska vara värdig beteckningen och att den fientligheten rimligtvis har sin grund, vilket samhälleliga fientligheter oftast har, i att båda sidor slåss om samma samhälleliga resurser, i vår typ av samhälle pengar och makt. Det är den bärande principen i Marx schema: arbetarna skapade värden och kapitalisterna tog en stor del av dessa värden i besittning och använde dem för sina egna ändamål, i första hand att bygga ut produktionen och i andra hand att förgylla sina liv.

Därför menar jag, vilket jag skrivit oändliga gånger under de senaste tio åren utan att ha fått anledning att ändra mig, att dagens huvudmotsättning står mellan politikerväldet, som tar ungefär halva BNP, och den medelklass som med sina skatter står för fiolerna.