Livet i Finnskogarna, Avestaforsens brus, Flickan från Finnskogarna. Dragspelslåtar som än idag berör oss som finner vårt kulturarv i granskogens vemod och de böljande sädesfältens soliga glädje, och som odödliggjordes av vår förste, och kanske också vår främste, dragspelskung Calle Jularbo.

En del har han skrivit själv, annat har han lånat – kanske rentav stulit – men idag är det egentligen inte särskilt intressant. Det var trots att Jularbo-Calle som gjorde melodierna kända för den breda allmänheten. Därför är hans bidrag till den svenska kulturen så viktigt, inte minst eftersom den svenska kulturen ständigt sätts på undantag och förminskas av allt från politiker till museiintendenter.

Calle Jularbo föddes som Karl Oskar Karlsson den 6 juni 1893 i det lilla stationssamhället Jularbo i Kopparbergs län. Han växte upp med sina föräldrar, Alfred och Selma, och nio syskon. Föräldrarna tillhörde båda det som idag kallas resandefolket och fadern var gårdfarihandlare. Han var också intresserad av musik och ägde ett dragspel som han vårdade ömt. Barnen fick inte ens lov att röra vid spelet. Fast den regeln fick han snart ändra på. Det visade sig nämligen snart sonen Calle redan som liten knatte spelade bättre än fadern.

Till att börja med turnerade Calle tillsammans med fadern, när denne var ute på sina affärsresor, för att kunderna skulle lockas att handla mer med musikens hjälp. Som åttaåring började han turnera med Anderssonska soarésällskapet, som han reste runt med i flera år, både i Sverige och Norge.

Jularbo-Calle spelade in sin första skiva som tjugoåring, 1913, och det blev starten på ett fenomen som ingen sett maken till. Dragspel hade i många kretsar betraktats med visst förakt men Calles virtuosa spel och medryckande kompositioner gick hem överallt och han blev en stor idol. Det går knappast att överdriva hans betydelse för att den folkliga musiken vann ny mark, och även andra typer av folkmusik fick ny popularitet.

Sammanlagt gjorde Calle Jularbo omkring 2500 inspelningar under sitt yrkesverksamma liv. Han skapade klassiker som Livet i Finnskogarna, Drömmen om Elin och Avestaforsens brus. Eller gjorde han? I början av 1940-talet kom dock STIM, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, fram till att han ”lånat” flera av de melodier han påstod sig ha komponerat. Det blev en pinsam upphovsrättsaffär men idag är ändå de flesta överens om att det var han som gjorde melodierna kända för den breda allmänheten.

Namnet då? Det tog han sig 1948. Då hette han fortfarande Karlsson, men ansökte om att få byta efternamn till hemorten Jularbo. Han blev då den förste i Sverige att få ta namn efter sin hemort.

I slutet av 1950-talet fick gammaldansen ett uppsving och Calle Jularbo nådde ny popularitet, en popularitet som varade fram till hans död. Han gick bort den 13 februari 1966, 72 år gammal., och är begravd på Nacka norra kyrkogård.