BIRGITTA SPARF: Om att se möjligheter där andra ser problem

Peter Kadhammar är kolumnist på Aftonbladet.

I den här kolumnen beskriver han känslosamt hur ett ungt syriskt par, Omaya och Muhammed, hittat kärleken genom ett resonemangsäktenskap initierat i Sverige enligt strikta hedersregler från Syrien. Gulligt och rart, förstår man att Kadhammar tycker att detta är.

Omaya och hennes familj blev handplockade 2017 som kvotflyktingar till Sverige av UNHCR, vilket innebär betald resa till Sverige och att röda mattan rullades ut av socialtjänsten vid ankomst till Arlanda. Tro mig, jag har jobbat med mottagande av kvotflyktingar under ett uppdrag och vet hur det går till.

Muhammed hade det inte lika förspänt. Fast det gjorde nu inte så mycket för han är en jävel på powerwalks, trots att han inte direkt ger ett atletiskt intryck på bilderna i Aftonbladet.

Han och ett gäng kamrater gick helt enkelt till fots från Syrien till Sverige. De tänkte stanna i Tyskland men där trodde de att de skulle bli tillbakaskickade till Syrien, så det var bara att fortsätta gå.

Och Muhammed gick och gick. Det var bara rena turen att han stannade till just i Sverige och inte fortsatte gå tills han kom fram till Skarsvågs fiskeläge i Nordkaps kommun i Finnmarks fylke i Nord-Norge, där vägen tar slut och man måste fortsätta med båt upp till Nordpolen.

Ja, det var en evig tur att han stannade här. Ljuv musik uppstod när det såta paret tilläts träffas på tu man hand för kyska promenader i Stockholm, en timme åt gången. Det blev giftermål och rosaröda framtidsdrömmar för de unga turturduvorna.

Kadhammar är en juste kille som vill se möjligheter där andra bara ser hinder och problem. Låt vara att de båda syrierna är outbildade, inte talar språket, inte förstår vår kultur och ännu inte hittat arbete. Men de har ju sådan enorm kraft och stark framtidstro, enligt Kadhammar. Trots den något skakiga situation de befinner sig i.

Omaya fick som kvotflykting permanent uppehållstillstånd från start. Muhammed har i sju år haft ett tillfälligt uppehållstillstånd som måste förnyas med jämna mellanrum och han behöver fortfarande tolk. De saknar båda arbete och fast bostad.

De bor för närvarande på ett kommunalt kombinerat socialt/flyktingboende i en etta med sovalkov med tvåårskontrakt i Bromsten, med hyreskontrakt mellan dem och socialtjänsten med bortförhandlad besittningsrätt.

Vilket inte på något sätt hindrat dem från att redan nu ha skaffat ett barn. Så stark är deras framtidstro. Omaya har därmed fått åtnjuta föräldraledighet med betalt från Försäkringskassan i 480 dagar och de har fått ett barnbidrag och ett bostadsbidrag.

Att de inte själva kan försörja vare sig barnet eller sig själva stör inte Kadhammar det minsta. Nu lever de på de barnrelaterade bidragen från Försäkringskassan samt socialbidrag och/eller något slags utbildningsbidrag för Omaya. Men Kadhammar tror på dem och ser en magisk och blomstrande framtid för dem Sverige.

Kadhammar önskar dem välkomna hit och hyser en närmast religiös övertro på att de kommer att bli en stor tillgång för vår stad, vilken alltså är Stockholm.

Jag känner inte till speciellt mycket om Kadhammar. Jag vet inte ens vilken planet han bor på. Men att han är ännu en naiv kolumnist på Aftonbladet, med fullkomligt orealistiska och verklighetsfrånvända åsikter om inflyttade från Mellanöstern, det har jag förstått nu.

I sin brist på hållbara argument jämför Kadhammar detta par från Syrien med de fattiga som flydde vid översvämningen i New Orleans 2005. Det är så befängt, så idiotiskt och dumt att det faktiskt blir lite rörande!

Birgitta Sparf