PATRIK ENGELLAU: Vi måste lyssna på vetenskapen

Greta Thunberg brukar säga att vi måste lyssna på vetenskapen varmed hon menar ett stort antal statsfinansierade forskare som hävdar att mänskligheten bara har en kort tid på sig – det brukar vara omkring tio år – för att genomföra ett antal drastiska åtgärder för att förhindra att jorden går under. Den här gången är den globala uppvärmningen det stora hotet men det har tidigare funnits åtskilliga andra lika skräckinjagande faror, exempelvis global nedkylning med tillhörande ny istid, så mycket överbefolkning att det bara fanns ståplatser kvar, uttömning av alla naturresurser och så vidare. Vi har alltid bara haft tio år kvar till den aktuella ragnaröken.

Själv tror jag att föreställningen om mänsklighetens snara undergång inte är en engångsgrej utan dess ständige följeslagare. Det existerar alltid något som inom kort ska tillintetgöra mänskligheten. Jag skulle våga slå vad om att det inte finns någon epok i mänsklighetens historia som inte odlat ett eller flera förintelseprojekt, ofta som en högre makts bestraffning för människorna synder.

Jag vet inte om den återkommande tankefiguren om alltings förintelse sitter i den enskilda människans gener eller om den uppstår ur samhällslivet. Inte för att det spelar så stor roll men jag tror det senare eftersom ingen människa på egen hand skulle kunna utveckla och sprida de för det mesta tämligen avancerade idéerna om hur fördärvet ska gå till. Det krävs stor och samlad mänsklig kreativitet för att komma med trovärdiga teorier. Dessutom har även de mest skickligt hopkomna teorier det ofta trögt i portgången innan folk börjar tro på dem. Den modernaste förintelseteorin – den om den globala uppvärmningen – tog ett halvsekel på sig från det att den föddes vid FN:s Stockholmskonferens om miljön år 1972 tills den nått dagens fulländning i bemärkelsen total dominans över det officiella tänkandet (åtminstone i Sverige).

Det finns en meningsfull koppling mellan förintelseteserna och religionen. Enligt Bibeln var en av Guds första handlingar efter skapelsen att dränka praktiskt taget alla människor och djur i en stor översvämning. Det var ett straff för människornas ondska. Bara gubben Noak och några honom närstående överlevde. Grundtemat är att synd leder till straff som leder till utgallring av olämpliga människor och frälsning av några få överlevande goda individer. Mänskligheten blir visserligen förminskad men definitivt renad. Lyssna på Greta Thunberg och de andra miljöaktivisterna. Är inte hela deras budskap att människorna syndar och därför kommer att bestraffas för att på så sätt genomgå en andlig rening?

Emellertid har det under mänsklighetens historia ganska nyligen skett en åtminstone på ytan genomgripande förändring av utplåningsdogmernas konstruktion. Med början någon gång på 1800-talet slutade man att härleda hoten mot mänskligheten från Gud och sökte i stället deras sanning i vetenskapen. Med vetenskapens hjälp kan man hitta möjliga katastrofer som inte kan upptäckas med blotta sinnena och därför hittar vi så många fler tänkbara fasor. Till exempel hade EU aldrig haft en aning om medlemsländernas behov av ett art- och habitatdirektiv utan vetenskapen. Men den emotionella laddningen är densamma som förut när Gud var direkt inblandad. När Greta Thunberg säger att vi måste lyssna på vetenskapen bör vi föreställa oss en medeltida företrädare till henne som med samma av ilska förvridna och upprörda ansikte säga till människorna att de måste lyda Gud.

För tvåhundra år sedan konkurrerade vetenskapen ut Gud till den grad att filosofen Nietzsche kunde förkunna att Gud var död. Guds nederlag gällde förstås inte bara att folk slutade tro på hans makt att åstadkomma massförgängelse i form av översvämningar, skogsbränder och insektsdöd utan rent allmänt. Vetenskapen, å andra sidan, upplevde på 1800-talet en prestige som den, tror jag man kan påstå, varken erfarit tidigare eller senare vilket nog beror på att den hela tiden gjorde enastående landvinningar och befann sig i vad som framstod som en gudomlig urkraft.

Alla ville ta del av vetenskapens kredd. Marx och Engels ansåg sig bevisa sin läras sanna kraft genom att benämna den ”vetenskaplig socialism” till skillnad från den föregående ”utopiska socialismen” som de ansåg vidskeplig. Frederick Winslow Taylor, det löpande bandets andlige fader, kallade sin managementfilosofi för det ”vetenskapliga ledarskapet”. Fransmannen Auguste Comte (bilden) uppfann en påstått vetenskaplig sociologisk filosofi som kallades positivismen och skulle göra för samhället vad kemin och fysiken gjort för naturen, det vill säga lära människan att till allas lycka ta fullständig och vetenskaplig kontroll över sin tillvaro. När den förväntade framtiden beskrevs kallades det mycket riktigt för ”scientific fiction”. Den störste vetenskapsmannen av alla var Kapten Nemo.

På den tiden hade Greta Thunbergs blinda tro på vetenskapen sannolikt inte stuckit ut. Vetenskapen hade helt enkelt blivit en frälsningslära. Numera har många förstått att vetenskapen inte är en uppslagsbok där alla rätta svar återfinns utan en hyggligt tillförlitlig metod att leta sig fram till ett svar som åtminstone tillfälligt fungerar. Bara för att tusentals klimatforskare över jorden försöker konstruera modeller över hur planeten reagerar på ökad koldioxidhalt i atmosfären och gör sannolikhetskalkyler för olika utfall så känns situationen inte tillräckligt stabil för att politiker ska få mandat att bygga om hela samhället i hopp om att avvärja en fara som kanske finns. Historien över alla tidvis betrodda men i verkligheten falska och sedermera bortglömda undergångshot förskräcker. Minns du skogsdöden och ozonhålet?

Patrik Engellau