Du har säkert på ett eller annat sätt under de senaste åren blivit uppmärksammad på den orättvisa och ojämlika kampen mellan å ena sidan den framgångsrike företagaren tillika inbitne jägaren Karl Hedin och å den andra den svenska staten representerad av polisen och åklagarväsendet. De senare hade fått för sig att Karl Hedin hade skjutit en varg och därför häktat honom, placerat honom 31 dagar i Kronobergshäktet varav sex dagar i fyllecell där han väcktes varje timme natten lång, omhändertagit hans jaktvapen i tre år och sedan, tills han nyligen blev frikänd, trakasserat honom med utredningar, förhör, rättegångar och troligtvis olagliga telefonavlyssningar.

Jag råkade läsa en bok – Jakten på Karl Hedin, ett totalhaveri för rättvisan – som redogör för statens hantering av fallet och fick mig att undra om staten verkligen kan vara så dumskalligt nitisk att den sätter fem poliser och ett gäng åklagare att under flera år undersöka en konstruerad misstanke om att Karl Hedin skulle ha skjutit och försökt förgifta vargar. Begriper inte staten att sannolikheten för att en miljardär med ett jätteföretag att sköta ska ägna sina dagar till att fylla köttbitar med gift och lägga ut i naturen för att ta livet av vargar är praktiskt taget obefintlig?

Jag ringde till Karl Hedin och förhörde mig. Hade detta verkligen skett? I Sverige? I regi av den svenska staten? När vi var klara hade en insikt formulerat sig i mitt medvetande som jag kanske anat redan tidigare men aldrig förmått, eller ens försökt. att uttrycka med ord. Sverige har under det senaste halvseklet förvandlats från en rättsstat till en aktiviststat.

Jag vet inte hur den svenska staten beskrivs i grundkurser i statskunskap på svenska universitet men jag skulle tro att konceptet rättsstat fortfarande gäller. Wikipedia har en bra beskrivning:

En rättsstat är en stat där rättssäkerhet råder. Definierande drag är självständiga domstolar och en verkställande offentlig makt som verkar inom ramen för positiv rätt tillkommen genom en allmänt vedertagen metod. Ordet rättsstat är först känt från Robert von Mohl. Rättsstaten kan även beskrivas som den enskildes rättsskydd mot staten själv eller övergrepp från staten.

En rättsstat innebär frihet från godtycke för den enskilde: Varje enskilt fall behandlas i enlighet med ett etablerat regelverk.

Det var ingen sådan stat Karl Hedin utsattes för om jag ens kommer i närheten av en korrekt tolkning av sakläget. Han utsattes för en stat som djävlades med honom. Det går förstås att tänka att vår tids svenska stat fortfarande är en reguljär rättsstat men att Hedin haft oturen att råka ut för några särskilt oskickliga och tjockskalliga tjänstemän inom poliskåren och åklagarväsendet. När Hedin skulle häktas dök det plötsligt upp ett trettiotal tungt beväpnade poliser i ödemarken så de ansvariga byråkraterna kan inte ha varit vem som helst utan hade uppenbarligen tunga befogenheter.

Karl Hedin själv misstänker att han fått VIP-behandling. Jaktbrottsåklagarna har nästan inget att göra och hugger på varje möjlig misstänkt som för det mesta visar sig vara inte bara oskyldig utan också obildad och fattig och därför inte kan ge utredningspersonalen den prestige tjuvjägarjakten borde skänka dem. Men Hedin var storvilt. För en åklagare som satte dit en sådan storföretagsledare vore det som att fälla en lejonhanne i Afrika och skicka hem för att stoppa upp och hänga på väggen.

Men ännu mer troligt, förefaller det mig, är att de tjuvjaktsbekämpande svenska myndigheterna är som många, kanske de flesta, andra myndigheter, nämligen aktivistiskt partiska till förmån för något specialintresse som etablerat sig och lyckats utverka statlig förmånsbehandling under det senaste halvseklet. Detta är just definitionen på de senaste årens aktivistmyndigheter som inrättats just för att vara partiska till förmån för någon grupp som den politiska korrektheten vill värna. Diskrimineringsombudsmannen är en särskild statlig advokat till skydd för identiteter som fått förmånen att definiera sig själva som svaga. Jämställdhetsmyndigheten jobbar inte för rättssäkerhet i normal bemärkelse utan för att kvinnor ska få fördelar och slippa utsättas för likabehandling. Statens energimyndigheter, har jag just fått anledning att misstänka, har efter politiska påtryckningar struntat i sina ingenjörsvetenskapliga kunskaper och fört en propagandistisk energipolitik i syfte att lägga ned kärnkraft och bygga vindkraftverk. Sådant som HBTQ+-certifiering av myndigheter, särskilda bidrag till importerade trossamfund och utbildning i könsdysfori för barn och ungdomar från Myndighetens för ungdoms- och civilsamhällesfrågor sida passar inte in i en rättsstat men väl en aktiviststat. ”MUCF är en av regeringens hbtqi-strategiska myndigheter” står det på myndighetens hemsida. Hur många hbtqi-strategiska myndigheter kan regeringen ha och vad har det med rättsstat att göra?

Robert von Mohl, som syns på bilden, var enligt Wikipedia den radikale filosof som i mitten av 1800-talet myntade begreppet rättsstat som han satte i motsats till den tidigare existerande polisstaten; nu har vi alltså i stället fått en aktiviststat.