BIRGITTA SPARF: Om en obegriplig migrationslagstiftning

Från P4 Göteborg:

”Bara en av tjugo asylsökande som fått tillfälligt uppehållstillstånd sedan 2016 har kunnat omvandla det till ett permanent genom att ha uppfyllt jobbkravet.

Omar har kämpat i fyra år med att hitta ett fast jobb. Att hitta ett jobb utan bidrag till arbetsgivaren är ett problem för många.”

Jag tänker spontant att detta måste gälla främst de som omfattades av gymnasielagen, alltså alla de som först benämndes ”ensamkommande barn” av myndigheter och media, för att sedan kallas det mera rättvisande men därmed inte mera begripliga ”ensamkommande”.

Som en kort repetition kan man säga att gymnasielagen, som klubbades igenom 3 maj 2017, gav män med medborgarskap i Afghanistan, som bodde i Iran men valde att flytta till Sverige under den så kallade flyktingkrisen 2015, gavs rätt att studera på svenskt gymnasium med tillfälligt uppehållstillstånd. För att de i slutändan skulle komma ut som självförsörjande skattebetalare.

Lagen omfattade även en försvarlig mängd somalier. I båda dessa grupper saknade så gott som samtliga asylskäl och genom avslag i tre instanser saknade de därmed även laglig rätt att vistas här. Vilket gymnasielagen alltså upphävde.

De gavs genom lagen den för dem exklusiva mänskliga rättigheten att genomgå utbildning på svenskt gymnasium. Och även rätt till familjeåterförening här i Sverige.

Gymnasielagen har sedan dess modifierats, 2018 och senast då den upphörde att gälla 20 juli 2021 och ersattes med en ny.

Den nya lagen kallas kort och gott för gymnasielagen, vilket får ses som ett logiskt byte från den tidigare benämningen gymnasielagen, om man känner vår statsförvaltning rätt.

Jag ville försöka ta reda på vad som gäller för de som är här med tillfälliga uppehållstillstånd men som inte lyckats bli självförsörjande genom arbete utan statliga subventioner och därmed inte kan förvandla sitt tillfälliga uppehållstillstånd till ett permanent.

Kommer de, som jag misstänker, att få sitt tillfälliga uppehållstillstånd förlängt så länge som det behövs tills de hittar ett arbete utan subventioner till arbetsgivaren?

Eller kommer de, mot förmodan, att få ännu ett beslut om avslag och avvisning, som de lika högaktningsfullt kan strunta i som de tidigare besluten, även de från Migrationsöverdomstolen?

Jag kan redan nu säga att jag inte har hittat något svar på min fråga.

När jag går in på Migrationsverkets informationssida rörande gymnasielagen blir jag om möjligt ännu mer ovetande än jag var innan. Och jag är ändå svensk och akademiskt skolad, dessutom van genom mitt yrke att läsa lagtexter.

Inte nog med att gymnasielagen i sig själv är ett undantag från den övergripande migrationslagstiftningen. Den innehåller dessutom en massa nya motstridiga undantag. Som i dessa exempel:

”Om du behöver mer tid på dig än planerat för att läsa färdigt din utbildning kan du ansöka om förlängt uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå.

Denna möjlighet gäller endast för dig som inte har fyllt 25, och upphör helt att gälla 20 december 2023.

Migrationsverket kan också göra undantag från heltidsregeln om du studerar huvuddelen av din utbildning på gymnasial nivå men läser någon enstaka kurs på grundläggande nivå. Studier på deltid kan också godtas om du läser på en yrkesutbildning inom Komvux eller Särvux på deltid och samtidigt arbetar”.

Särskilt denna skrivning tilldrar sig mitt intresse:

”Om du sedan tidigare har ett beslut om utvisning, men fick stanna med uppehållstillstånd enligt till exempel den så kallade nya gymnasielagen, så gäller normalt det tidigare beslutet om utvisning om du får avslag på din ansökan om permanent uppehållstillstånd, vilket i regel betyder att du ska lämna Sverige direkt. En handläggare kommer att förklara för dig vad som gäller i ditt fall.”

Stackars asylsökande, säger jag. Och stackars handläggare som ska försöka förklara ett sådant beslut, fattat i det värsta juridiska moraset som någonsin skådats inom svensk rättshistoria.

Jag som skattebetalande medborgare har inte en chans att förstå denna lag. Den asylsökande, som är outbildad och knappt kan språket, är förstås ännu mindre rustad.

Men den asylsökande får ett juridiskt biträde i form av en flyktingadvokat som ska lotsa den asylsökande genom lagens alla grynnor och skär.

Och jag tror att samtliga inblandade kommer att stå lika oförstående, oavsett vilket beslut som slutligen fattas av Migrationsverket.

Birgitta Sparf