Än en gång viker det demokratiska, sekulära samhället Sverige ner sig för patriarkala strukturer som hör hemma i kulturer som är väsensfrämmande från vår egen. Ukrainska kvinnor på flyktingboendet Galaxen i Olofström har blivit tillsagda att de inte får klä sig hur som helst eftersom det kan provocera män från andra kulturer, rapporterar Sveriges Radio P4 Blekinge.

Korta shorts och blusar där kroppen kan skönjas är alltså inte välkommet på Galaxen. Här är det mörkermännen som styr. En twittrare uttryckte det mycket träffande:

”Hej! Vi är från Mellanöstern och vi har kommit till Sverige för att leva på skattebetalarnas pengar, men vi vill också förbjuda kvinnor att klä sig som de vill. De ska skyla sig, punkt slut.

Med vänlig hälsning, Muhammed, Ahmed och Mehmet”

Jag vet. Det är en generalisering. Männen som blir provocerade av kvinnor i shorts och korta kjolar skulle ju lika gärna kunna heta Hassan, Abdul och Ali. Däremot kan vi vara synnerligen säkra på att de inte heter Lasse, Bosse och Olle. Lasse, Bosse och Olle håller nämligen ytterst sällan på med sån här skit, eftersom de generellt ser på kvinnan som en jämlike.

Det är egentligen lite förvånande att Sveriges Radio väljer att rapportera om det här, men inte ens public service kan värja sig för verkligheten i evighet. Fokus lades dock på kvinnorna, inte på de män som kräver kvinnlig underkastelse. Så när reportern intervjuar den kvinna som engagerat sig i frågan får vi höra följande:

-Vad är det för typ av kläder de här kvinnorna har på sig, som dom då inte får ha på sig?

Svaret hon får var att de var klädda som vilka andra kvinnor som helst, inga konstigheter alls. Men det räcker inte så reportern fortsätter enträget:

-Var det typ att dom hade byxor och t-shirt och så syntes lite av behåbandet eller så?

Jag skulle kunna förstå frågorna, om hon hade tänkt följa upp den med en kommentar om intoleransen hos de män som flyr hit från andra länder och sedan vägrar anpassa sig, men något sådant får vi inte höra. Istället får vi veta att Tjejjouren kopplats in i ärendet. De ukrainska kvinnorna ska få veta vilka rättigheter de har, och även få information om vart de ska ringa om de blir utsatta.

Jag hade hellre velat veta vad man tänker göra åt de mörkermän som tagit med sig sina skeva, ojämlika och reaktionära värderingar till det svenska samhället, men denna information uteblir. Om dessa vill Sveriges Radios reporter inte prata överhuvudtaget. Det är förstås lite känsligt för ett public service som sedan decennier försöker fostra oss att tro att det inte är någon skillnad på kulturer och att mångkultur är en himla bra grej.

Gång på gång, år efter år, kommer nya rapporter om hur män från främmande kulturer tar sig friheten att vräka sin sketna och förlegade människosyn över oss. Här räcker det inte med några tjejjourer – det måste till samlade krafter från alla myndigheter som har med de här mörkermänniskorna att göra och det måste till en ny lagstiftning som gör det lättare att utvisa dem som vägrar anpassa sig till våra lagar. Sådana här män ska inte få sina önskemål tillgodosedda. De ska bara hålla käften och vara tacksamma för all hjälp de får från de svenska skattebetalarna. Och om de inte klarar det så finns det mängder med länder där de skulle trivas bättre.