BIRGITTA SPARF: Politiska popcorntider

Sverige har sedan mitten av 1970-talet agerat som planetens absolut mest framstående världsförbättrare. Olof Palme och hans anhang reste runt i världen och stödde olika socialistiska diktaturer och rökte cigarr med dem, kramades och pussades.

Hela världen skulle, med socialdemokraternas och de svenska skattebetalarnas hjälp, bli ett enda stort svensk socialdemokratisk lyckorike.

Jag tror att det svenska politiska storhetsvansinnet saknar motstycke i vår moderna tid. Där ligger till och med Putin i lä.

Vi har pumpat ut oräkneliga miljarder i bistånd sedan 1960-talet runt om i världen, till ingen nytta. Vi har även pumpat ut säkert lika många miljarder för att låta ”flyktingar” finna en ”fristad” i Sverige. Inte heller det till någon nytta, snarare tvärtom.

Vi har gett ett stort antal muslimska och andra antidemokratiska rörelser miljardbidrag för att de ska kunna motverka integration, i syfte att på så sätt stärka integrationen.

Jag vet även att socialdemokraterna köpte marxisten, kommunisten, kurdkrigaren och den politiska vilden Amineh Kakabavehs röst för att få fram Magdalena Andersson som statsminister. Eftersom det var på Kakabavehs enskilda röst allt hängde för att få Sveriges första kvinnliga statsminister.

Prislappen för det röstköpet var att stödja ännu en kurdisk bokstavskombination, YPG, med drygt en miljard femhundra tusen svenska skattekronor, eller 166 miljoner Dollar.

Jag säger absolut inte att Erdogan har rätt när han bedriver sin diktatoriska kamp mot kurderna och kallar dem terrorister. Jag är för dåligt insatt i den frågan.

Men vad jag vet är att Sverige som självutnämnd världsförbättrare under decennier ständigt pekat ut andra länders ledare som icke demokratiska eftersom de i likhet med oss inte har velat förvandla sina stater till ett oroligt och instabilt helvete.

Enligt socialdemokraterna har ”vår alliansfrihet tjänat oss väl i mer än 200 år”. Vilket ska förstås som att vi under andra världskriget inte valde någons sida, mer än den fiende som angrep alla andra men inte oss. Alltså Hitlers sida, med truppförflyttningar genom vårt land.

Nu är vi plötsligt vänner med alla andra länder som kämpade och angreps den gången, när vi valde att stå utanför. Till och med Polen, som av sossarna anklagats för att vara nazistfascistrasistiskt eftersom de inte vill göra sitt land muslimskt i likhet med Sverige, ställer upp på vår sida.

Men vi har tack och lov ett stabilt politiskt styre. Nu känner sig Kakabaveh sviken och deklarerar att hon inte tänker fortsätta stödja socialdemokraterna i riksdagens omröstningar längre eftersom Sverige behandlar medlemmar av YPG illa.

Och Erdogan vägrar släppa in Sverige i NATO eftersom den svenska regeringen stödjer det av honom terrorististstämplade YPG.

Så nu är det Kakabaveh som med sin utslagsröst fram till valet i höst styr Sverige, då hon slutligen sparkas ut.

Om inte det svenska folket redan har hamstrat alla Popcornpåsar i butikerna så är det hög tid att gå ut och köpa på sig några stycken!

Birgitta Sparf