BIRGITTA SPARF: Fortsatt kamp för inkvotering

Jag talar om Boråspolisen Nadim Ghazale, inflyttad till Sverige som sjuåring med sin familj från Libanon.

Ni vet, han som i sitt Sommarprogram 2021 anklagade alla vita svenska män för att vara inkvoterade överallt. När det i själva verket är han som blivit inkvoterad i både Sommar i P1 och som sakkunnig i nu nedlagda SVT-programmet Veckans Brott.

Vidare har han gjort sig känd för sina intressanta åsikter om bland annat staten Israel, som han förklarat vara likvärdig med cancer. Samt att alla SD:are kan suga utvald kroppsdel på en häst.

Till sin meritlista över sin statstjänstemannamässiga opartiskhet kan han nu även addera att han anser att vår yttrandefrihet bör begränsas eftersom muslimer kan ta illa vid sig om token Paludan bränner en koran. Detta efter de muslimska påskupploppen eller koranupploppen, vad man nu föredrar att kalla dem.

Här ska tilläggas att han inte själv är muslim, han kommer från en kristen släkt i Libanon.

Men inte nog med detta. Nu har den driftige polismannen Ghazale även startat ett polisiärt nätverk som ska förstärka identitetspolitiken i Sverige.

Nätverket har det kryptiska namnet ”Eklöven” och ska verka för att fler poliser med utländsk bakgrund ska ingå i polisledningen.

En vild gissning från min sida är att detta beror på att mångfaldskvoteringen för hans egen del inte har funkat fullt så bra som han hade hoppats.

Jag läste för en tid sedan hans självbiografi med den modesta titeln ”Min väg från flykting till hela Sveriges polis”. Vilket väl får tas med en nypa salt. Han verkar inte vara varken judars eller SD:ares polis, eller de som föredrar att följa svensk yttrandefrihetslagstiftning. Nåväl.

Hans bok var hur som helst både intressant och lärorik. Bland annat fick jag lära mig att om man lyckats köpa sig ett ordinärt radhus i Borås, vilket han nu har gjort, så lever man bland den övre medelklassen. Vilket faktiskt var mer än jag visste.

Och nej, jag ska inte vara enbart elak. Boken är en fin kärleksförklaring från honom till sin svenska fru som han blev tillsammans med redan i 17-årsåldern, och deras barn. Bitvis är den en intressant beskrivning av hans resa in i det svenska samhället.

Ghazale är smart, det får man faktiskt ge honom. Han har förstått de lukrativa möjligheterna att slå mynt av sin utländska bakgrund. Tack vare den kan han bland annat åka runt och hålla föreläsningar för stat och kommun. Med innehållet:

”Med personlig inblick i hur det är att komma som flykting till ett nytt land och få nya vänner som hjälper när kunskapen saknas uppmanar han oss att göra detsamma. Han får oss även att se på inkvotering med nya ögon.”

Utan att ha hört någon av hans föreläsningar vågar jag gissa att ”inkvotering” är ett bärande tema. Vilket är något som jag absolut inte kan lasta Ghazale för.

Han har enbart hakat på den senaste vansinniga trenden där intersektionalitet är förklaringen till allt.

Vilket, enkelt uttryckt, bygger på föreställningen att starka och privilegierade grupper genom födsel och ohejdad vana förtrycker svagare grupper. Vilket kan vara att män alltid förtrycker kvinnor, vita alltid förtrycker svarta och svenskar alltid förtrycker invandrare.

Jag vet inte hur lång tid det kan ta innan Ghazale själv befinner sig på inkvoterad polisledande position. Men jag gissar på max ett år från nu och önskar honom varmt lycka till!

Birgitta Sparf