ANDERS LEION: Folkutbyte 

Länge har mångkulturens förträfflighet besjungits av stora körer i politik och på ledar- och kultursidor. Det betecknande för alla körmedlemmar är att de inte har någon egen erfarenhet av mångkulturen. De har inte bott i ett kvarter befolkat av en majoritet som talar ett annat språk är deras eget. Och de bryr sig inte om att förhöra sig hos dem som har sådan erfarenhet. 

Det är enkelt att få veta, om man bryr sig och vill veta. I Finland och i Sverige finns minoriteter som sedan århundraden kan berätta om sina erfarenheter. Finlandssvenskar i Finland och Sverigefinnar i Sverige. 

I ett av sina sista, bejublade framträdanden framställde Lasse Pöysti i Hissvägraren  (Enok = Kone) en finlandssvensk pojkes – och mans – erfarenheter. Han ville inte åka hiss med sin mamma i det höghus där han bodde. Han var rädd att mamman skulle tala svenska med honom också när en eller flera av de finska grannpojkarna samtidigt var i hissen. Det innebar regelmässigt att han skulle få stryk efteråt av dem – för att han talade svenska.  

För några år sedan läste jag, som ensam svensk, en kurs om finnarnas historia i Sverige. Professorn berättade om sina erfarenheter. De första åren av sitt liv i Sverige höll han på att glömma finskan, därför att han var så angelägen att tala svenska – för att slippa få stryk av de svenska pojkarna. Sedan byggdes miljonprogrammet. Familjen flyttade dit. Det var under de år då Finlands befolkning minskade därför att så många flyttade till Sverige. Många kom just till miljonprogramsområdena. I professorns område var majoriteten finsk – och han återfick sitt finska språk. 

För två hundra år sedan reste Carl Axel Gottlund genom finnskogarna i Sverige. Han ville beskriva språk och sedvänjor hos ett folk som bevarat sitt språk och sin kultur ända sedan det två hundra år tidigare invandrat till Sverige. Det var svårt. Skogs- och svedjefinnarna, som de kallades, ville inte visa att de kunde finska. Först efter flera dagar vågade de i hans närvaro gå över till finska. 

Dessa och många liknande erfarenheter har funnits under ögonen på de romantiker som besjungits mångkulturens fördelar – men de har inte brytt sig. 

På senare tid har mycket dramatiska händelser, så dramatiska att de inte kunnat förtigas, lett till en viss tillnyktring. De eviga skjutningarna har inte kunnat förtigas och efter påskupploppen har det blivit än svårare att romantisera mångkulturen och dess yttringar. 

Nu använder man sig – de som visserligen inte låter verkligheten påverka sina åsikter, men tvingats vara försiktigare – av en försåtligare metod. Den illustreras nästan varje dag i statsradion. Man benämner fakta och företeelser som man inte tycker om som delar av en konspirationsteori. Det länkade inslaget syftar på det folkutbyte, det vill säga den förskjutning av befolkningssammansättningen som sker i USA, som en följd av den stora invandringen söderifrån och av skillnader i födelsetal mellan invandrarna och den gamla majoriteten. 

Man säger alltså, med denna benämning, att förändringen endast är ett hjärnspöke. Den finns inte. Alltså ger man inte en enda siffra för att belysa företeelsen – det går inte enligt statsradion. Det är bara fråga om en konspirationsteori. 

Gunnar Sandelin har visat att det skett en drastiskt förändrad sammansättning av befolkningen i Sverige. Andelen utlandsfödda eller med utländskt påbrå har ökat starkt. Ökningen fortsätter som en följd av fortsatt stor invandring och de invandrades större familjer.   

Det sker alltså ett folkutbyte. Såvitt jag vet använder inte Sveriges Radio ordet om förhållandena i Sverige. Radion bryr sig överhuvud taget inte om ämnet. Det är tyst. Det finns inte, anser man, något att berätta om det faktiska folkutbyte som sker. 

Journalisterna på statsmedia – och andra etablerade media – vill inte se och vill inte höra om alla de trakasserier som sker, all den misshandel som svenska pojkar och flickor får utstå. När ändå sådana brott rapporteras anges gärningsmannens etnicitet endast om han är svensk. Eftersom alla ändå känner till praktiken är den meningslös. Anges inte etniciteten förstår alla att gärningsmannen är invandrare. 

De, journalisterna, politikerna och andra, är ändå helt medvetna om vad som sker. De visar det med sina val av bostadsort. Det sker en fortgående utflyttning av svenskar från områden som får fler invandrare som boende – eller bara besök av dem, i legala eller illegala ärenden. Inte ens mer välbeställda områden i Stockholm skyddas. Så var det redan 2016. Och det har visst inte blivit bättre. 

Anders Leion