JAN-OLOF SANDGREN: Kanske är det enklare än vi tror 

En granne (som tyvärr inte längre finns bland oss) jobbade under flera decennier på Statens Järnvägar, där han haft ansvar för de små, små detaljerna. Som att bromssystemen finjusterades, att alla skruvar var åtdragna, att personal skickades på utbildning, att det fanns perfekta säkerhetsrutiner vid koppling av tågset och såna saker. Han hade till och med åstadkommit några mindre tekniska innovationer, som bidrog till att den svenska tågflottan fungerade likt ett vältrimmat urverk. De sista femton åren av sitt liv såg han dock sitt livsverk raseras. Varje gång han talade med tidigare arbetskamrater grämde han sig över hur underhållet eftersattes, hur det slarvades och fuskades med det ena och det andra. Kort sagt, en av de män som byggde landet och såg det förfalla. 

Vi brukade nattvandra tillsammans i området, och en natt var han mer upprörd än vanligt. Den bostadsrättsförening vi bägge tillhörde var via Riksbyggen ansluten till en revisionsbyrå vid namn PWC. Samma byrå hade figurerat i den så kallade Serafen-affären och en rad smutsiga skandaler. ”Och nu tullar det här jävla maffiabolaget på våra månadsavgifter!!” dundrade grannen. Jag försökte lugna honom. Visserligen var PWC ett av de mäktigaste företagen i världen och säkert ett av de mest korrupta, men om han och jag hjälptes åt kunde vi säkert sparka ut dom från området. Min granne blev bara ännu mer ilsken. ”Man ska inte tro man kan göra något!! Såna där banditer är fullständigt hänsynslösa! Dom har kompisar i alla styrelserummen och vanliga människor har inte en chans…”  

Sådär höll han på… och jag fick höra hela den välbekanta Jantelagen läsas upp för mig. När min grannes haranger övergått i ett svagt muttrande, gick vi hemåt.  

Veckan som följde började jag Googla efter information om PWC – eller Price Waterhouse Cooper International Limited, som företaget egentligen heter. Inte för att jag brydde mig särskilt mycket om vem som skötte revisionen i vår bostadsrättsförening, men jag hade blivit provocerad. Jag satte ihop ett papper med välformulerad anti-PWC-propaganda, som jag spred till mina grannar. Sen begärde jag in offerter från tre lokala revisionsbyråer. Och till sist skrev jag en motion till bostadsrättsföreningens nästkommande årsstämma. Efter en enkel omröstning på stämman var saken klar. Vårt avtal med Riksbyggen hade uppdaterats och PWC hade inte längre något uppdrag hos oss. Min granne och jag fortsatte nattvandra som förut, men han tog aldrig upp ämnet igen. Kanske skämdes han. Eller var han bara irriterad över att jag satt honom på plats.  

Varför berättar jag den här bagatellartade historien från förorten? Jo, för att det är precis så Sverige fungerar. De flesta svenskar av någorlunda mogen ålder kan tydligt se hur landet vi ärvde och byggde (med sparsamhet, flit, påhittighet och dygd) nästan över en natt har raserats. Den förstörelsekraft som satts i omlopp förefaller oss så ofantlig och obegriplig att varje ansats att vända utvecklingen, känns som att försöka stoppa ett skenande godståg. Man kapitulerar inför uppgiften och nöjer sig med att bli en ”gnällspik”. 

Jag klandrar ingen, allra minst min granne. Men om man ändå vill gripa efter ett halmstrå låt oss se hur mitt trepunktsprogram för byte av revisionsbyrå, skulle fungera för byte av regering. 

1. Propagandafasen 

Jag skriver ett papper med anti-PWC-propaganda som jag lägger i grannarnas brevlådor. Undertecknat med namn och adress. 

Översatt till riksplanet: Alla som äger ett Facebook-konto upplyser sina FB-vänner om att nuvarande regering är korrupt, inkompetent och möjligtvis ondskefull, och därför snarast bör bytas ut. Brukar du inte skriva politiska inlägg på FB, desto bättre. Dina vänner kommer inte att känna igen dig och någon gör sig säkert omaket att käfta emot. Civilsamhället har vaknat. 

2. Alternativfasen 

Jag begär in offerter från lokala revisionsbyråer, som ger ett proffsigt intryck utan att ha maffiastämpeln skriven i pannan. 

Översatt till riksplanet: Skumma igenom partiprogrammen för alla partier som inte suttit i regeringen den senaste mandatperioden. Har du svårt att bestämma dig, välj det parti som har det bästa ledarskapet. För att identifiera ett bra ledarskap, börja med att titta på videoklipp och notera vilka partiledare som: 

  • Inte flackar med blicken. 
  • Verkar veta vad de talar om. 
  • Svarar på journalisternas frågor. 
  • Uttrycker sig så att jag begriper. 
  • Inte säger emot sig själva. 
  • Känner sig bekväma i ledarrollen. 

3. Exekutionsfasen 

Jag får majoritet för min motion på stämman, och revisionsbyrån byts ut. 

Översatt till riksplanet: Är du pensionär eller har särskilt gott om tid, tillbringa valdagen i vallokalen, cirkulera bland vallokaler i ditt närområde, kolla att valsedlar inte göms undan, ställ nyfikna frågor till valfunktionärer och rapportera till valmyndigheten om något ser skumt ut. 

Skulle någon miljon svenskar följa detta enkla trepunktsprogram, är jag säker på att vi får ett maktskifte i Sverige redan till hösten.  

En och annan kanske tycker jag förenklar, och kommer med invändningar av typen: 

  • Så otroligt naivt. 
  • Politik är faktiskt mer komplicerat än så. 
  • Med ideologin då? 
  • Vill du kasta oss i armarna på populister? 
  • Det var så här det började på 30-talet. 

Än en gång tycker jag mig höra ekot från min djupt saknade, men något gnällige granne.   

Jan-Olof Sandgren