Jag har haft intrycket att de ekonomiska sanktioner som Ryssland under USA:s ledning utsatts för har varit kraftfulla verktyg som gjort stor skada på den ryska ekonomin. En kunnig läsare har anfört ett antal kommentarer som kanske inte motsäger mina föreställningar men ställer dem i ett intressant kontrasterande perspektiv.

En första observation gäller sammansättningen av den grupp länder som sanktionerar Ryssland. På bilden ovan är Ryssland markerat i blått, sanktionerande EU-länder i mörkgrönt och övriga sanktionerande länder i ljusare grönt.

Det hör till saken att denna karta över sanktionerande länder visar situationen efter den ryska annekteringen av Krim för ungefär sju år sedan. Jag har inte hittat någon mer uppdaterad information. Men det finns anledning att tro att den gäller i alla fall eftersom antalet sanktionerande länder per mars i år av Google uppges till cirka trettio stycken vilket är ungefär vad kartan visar.

Det slående är att bara västerlandet sanktionerar. (Taiwan och Singapore gör det också men är för små för att synas. Det sanktionerande området i Latinamerika är den franska kolonin Guyana.) Visserligen är västerlandet ekonomiskt överlägset och har därmed större kapacitet att tillfoga Ryssland skada men resten av världen – Asien, Afrika och Latinamerika – utgör också ett block av enorm ekonomisk styrka. Att dessa länder inte deltar i sanktionerna erbjuder rimligtvis nya möjligheter både för dem själva och för Ryssland, nämligen att nya handelsmönster börjar upprättas där den ryska handeln med västerlandet gradvis ersätts av nya förbindelser med resten av världen.

På grund av västerlandets – det vill säga USA:s och EU:s – ekonomiska dominans sker världshandeln i huvudsak i amerikanska dollars och euros. Fördelen med detta för exempelvis USA är att landet inte behöver tjäna ihop de pengar med vilka det ska betala sin import eftersom det räcker med att trycka dollarsedlar för att betala de utländska fakturorna. (Nej, riktigt så enkelt är det inte men nationens nytta av att ha sin egen valuta som allmän handelsvaluta är ändå uppenbar.)

Om nu Ryssland och Filippinerna, för att ta ett exempel, som ett resultat av framgångsrika sanktioner mot Ryssland ska fördjupa sina kommersiella förbindelser frågar de sig naturligtvis varför de ska gynna USA genom att handla i dollar. Ryssland kommer rimligtvis att verka för att göra upp sina internationella affärer i rubel. Det är naturligt att Ryssland börjar kräva att dess attraktiva exportvaror ska betalas i rysk valuta.

Att dollarn förlorar sin position som internationell handels- och reservvaluta sker naturligtvis inte över en natt men är trots det ett hot som den amerikanska statsledningen måste hålla i bakhuvudet. Ett besvär för USA i detta sammanhang är att ju större del av världshandeln som förbjuds genom sanktioner som framför allt drabbar handeln mellan det sanktionerade landet och västerlandet, desto större blir handeln mellan andra länder och därmed de inblandade ländernas incitament att ersätta dollarn som internationell handelsvaluta med exempelvis rubeln eller yuanen. Efter det att de västerländska centralbankerna som ett led i sanktionerna beslagtog den ryska valutareserv som förvarades hos dem kan även andra länder börja oroa sig för vad västerlandet kan göra med anförtrodda pengar.

Till saken hör, tror jag, att den överlägsna majoritet av världens människor som lever i Asien, Afrika och Latinamerika på det hela taget är negativt inställda till USA och den övriga västvärlden, det vill säga de rika länderna, och troligen inte skulle ha något emot att ge oss en spark på smalbenen.

Med allt detta i åtanke kan man föreställa sig vilket nederlag det skulle vara för Nato, läs västerlandet, om Ryssland vann kriget mot Ukraina. Militärt, ekonomiskt, kulturellt och geopolitiskt skulle framför allt USA framstå som en klar förlorare. Sanktionerna skulle ha varit till ingen nytta och önskemålen från många håll om att avskaffa dollarn som reservvaluta skulle bli ett alltmer akut problem för USA.

USA får helt enkelt inte förlora det här kriget. Jag tror det är i det perspektivet man ska se de senaste veckornas till synes obegränsade generositet från västerlandets sida med militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina. Att Ukraina är ett korrupt land spelar i det här sammanhanget mindre roll.