BIRGITTA SPARF: Allt beror på samhället

Media och kriminologer har under några årtionden tjatat hål i huvudet på oss om att den grova gängkriminaliteten i utsatta områden beror på ”socioekonomiska faktorer”.

Alltså att de unga killar som väljer brottets bana har ”dragits in i” denna verksamhet. Helt utan att föräldrarna eller de själva haft något som helst ansvar för vad som skett. Allt är det omgivande ondskefulla och rasistiska svenska samhällets fel.

Dock hör man allt för sällan röster från andra sidan. De som lika mystiskt ”dragits in i” en mera konstruktiv och laglydig livsstil, som i värsta fall har gjort vissa riktigt förmögna.

Jag har talat med några av dem, som av förklarliga skäl vill vara anonyma, och sammanställt deras olika gripande livsberättelser som kan förklara varför de hamnat där de är i dag:

– Ja, det började ju redan i skolan. Man skulle sköta sig, läsa sina läxor och lära sig saker. Det var bara så det var i området där jag växte upp. Det var som ett väldigt starkt grupptryck.

– Att komma in på gymnasiet var inget som vi överhuvud taget diskuterade. Så självklart var det. Lika självklart var det att man skulle studera vidare på högskolan.

– Sedan såg man ju hur de som gått på universitetet fick riktigt bra jobb med hyfsade löner. Pengarna och statusen lockade ju. Man ville bli som dem, liksom.

– Sen rullade det bara på. Med ombildning till bostadsrätt, närvaro på börsen, konsultjobb med höga inkomster, köksrenoveringar och vidare i bostadskarriären. Det gick liksom inte att stoppa.

– Man ville känna tillhörighet, ingå i en gemenskap. Det är därför man sitter här i dag, och är rätt så framgångsrik och förmögen. Det bara hände, liksom. Jag tror att det till stor del berodde på det samhälle jag växte upp i.

Det är skakande berättelser. Att vara svensk, lyckad och hyfsat förmögen i Sverige i dag är lika med att vara vit, egoistisk, omoralisk och rasistisk. Man är den som byggt hela sin framgång på slavhandeln som pågick i Afrika under 16- och 1700-talen.

Har man haft oturen att födas som vit, svensk man har man dessutom byggt hela sitt välstånd på att hata, förtrycka och marginalisera svagare grupper, som kvinnor och invandrare. Speciellt svarta inflyttade muslimer.

Vilken typ av dåligheter man dras in i varierar. Men jag hävdar bestämt att allt beror på vilken typ av samhälle man lever i och har växt upp i.

Ett samhälle som helt präglas av mildhet, mjukhet, godhet, förståelse, oändlig generositet och tolerans samt total frånvaro av varje form av rimliga krav på egenansvar ger det resultat som vi lever med i dag.

Det samhälle som jag växte upp i och tidigare har levt i var det rakt motsatta. Det är därför det gick som det gick.

Birgitta Sparf