BITTE ASSARMO: Kriminalitet bland ensamkommande svenskarnas fel, enligt narkotikapolis

”Upprepa inte misstagen med de ensamkommande”, manar narkotikapolisen Lennart Karlsson i en debattartikel i Dagens Nyheter. När afghanerna kom stängde nämligen samhället dörrarna, menar han. Vi – du och jag – drev helt enkelt de ensamkommande männen in på brottets bana.

Det enda jag känner när jag läser Lennart Karlssons text är en närmast förlamande trötthet. Hela texten är en lång och utdragen anklagelse mot hela det svenska samhället, mot alla oss svenskar, för hur illa vi betett oss mot de flyktingar vi tog emot under flyktingkrisen 2015-16, och framför allt då mot de afghanska männen som kom hit. De som kom hit fulla av entusiasm, ivriga att göra något gott och bra med sina liv, men fick kalla handen överallt och hade inget annat val än att bli kriminella.

”I princip alla jag mötte hade en tydligt uttalad önskan att vilja göra något bra. Något bra för sig själva och något bra för sitt nya land. De ville utbilda sig, ha jobb, träffa svenskar och få ett sammanhang. Något att höra till.

Men tyvärr hamnade många väldigt tidigt i utanförskap. Då delar av det etablerade samhället stängde dörrar, eller kanske i vissa fall inte ens öppnade dem, så gled många av dem i stället sakta in i en annan värld av missbruk, prostitution och kriminalitet.” skriver Lennart Karlsson.

Vilka stängda dörrar pratar han om? Dörrarna till de asylboenden som öppnades i parti och minut och kostade skattebetalarna allt från 2000-3000 till 8000 kronor per person och dygn? Dörrarna till gymnasieskolan? Till välkomnande familjehem? Till kollektivtrafik och möjligheter att delta i samhällslivet? Efter det generösa flyktingmottagandet 215-16, då Sverige tog emot fler flyktingar än övriga EU tillsammans, är det direkt skamlöst att komma med sådant här tendentiöst skitprat. Men Lennart Karlsson slutar inte där. Nej då, det kommer mera. För den här gången, när flyktingvågen från Ukraina drabbar oss, måste det få kosta ännu mer.

”Det räcker inte bara med att öppna våra hjärtan. Vi måste också öppna våra plånböcker, våra skolor, vårt sociala omhändertagande och vården.”

Som om vi inte redan har gjort, och fortfarande gör det. Som om inte samhället går på knäna efter alla vidöppna plånböcker, skolor och alla öppna vård- och omsorgsinstitutioner. Men inte ens detta är nog för Lennart Karlsson. Inte ens detta räcker för att flyktingmottagandet ska bli tillräckligt bra – för att vi medborgare ska duga. Vi måste också ”öppna vår vilja att på riktigt släppa in dessa människor i vårt samhälle”. Så om du känner dig lite pressad av sakernas tillstånd – av det höga skattetrycket, av att du plötsligt hamnar längre bak i operationskön eftersom ”utsatta” grupper får förtur, av de kulturkrockar som uppstår i mötet med människor från andra kulturer är du en dålig människa.

Det är nu, menar Lennart Karlsson, ”extremt viktigt att förstå att tillräckliga resurser nu måste tillföras skolorna, vården och uppsökande verksamheten från kommun och socialtjänst”. Varifrån dessa resurser ska tas nämner han inte. På honom låter det som om Sveriges resurser är oändliga. Men så är det ju inte och det vet han naturligtvis om. Extra resurser till en behjärtansvärd verksamhet alltid måste tas ifrån en annan, som är lika behjärtansvärd. Vi vet redan att den stora flyktingvågen 2015-16 resulterade i att äldreomsorgen fick rejält med stryk (jag har fortfarande inte lyckats ta reda på var kommunerna gjorde av alla de äldre som flyttades från sina hem för att göra plats åt ensamkommande). Har det helt gått Lennart Karlsson förbi, eller bryr han sig inte?

Det är klart att Sverige ska välkomna flyktingar från Ukraina, på alla sätt vi kan. Det gör vi också, i detta nu. Men våra resurser är inte oändliga. Och svenska folket förtjänar oerhört mycket bättre än att skuldbeläggas för att inte alla afghanska män lyckades anpassa sig till det svenska samhället.

Bitte Assarmo