BIRGITTA SPARF: Den politiska propagandans mästare

Konflikt i P1 220402 är något av det mest tendentiösa och politiskt hårdvinklade jag någonsin hört på P1. Och då har jag hört mycket.

Programmet påstås handla om den islamkritiske franske presidentkandidaten Eric Zemmour. Det stämmer inte. Det handlar om väldigt mycket annat, men försvinnande lite om Zemmours politiska program.

Konflikt, som leds av Robin Åhlin tillsammans med producenten Anja Sahlberg, inleds med två terrorhändelser. I den tyska staden Hannau och i moskén i Christchurch, Nya Zeeland. Vilket alltså inte har något som helst med Frankrike och Zemmour att göra.

De tar därefter upp den franske filosofen Renaud Camus bok ”Det stora folkutbytet” som gavs ut 2012. Han påstås vara den som ensam har skapat teorin om folkutbyte i Europa, vilket är ett något överraskande påstående som jag aldrig tidigare hört.

Programledarna pratar vidare om högerextrema konspirationsteorier, samma teorier som inspirerat de två terroristerna i exemplen ovan. Samt att Zemmours valkampanj uteslutande bygger på Camus teorier.

Zemmour står, enligt programledarna, för en extrem islamofobi, fascism, hat, irrläror om att det multikulturella samhället kan komma att sluta i våldsamheter mellan olika folkgrupper och vanföreställningar om att islam inte hör hemma i Europa.

De kommer naturligtvis även in på Hitler och Putin flera gånger. Robin Åhlin slår fast:

– Zemmour har idéer om att ett folk ersätter ett annat folk i Europa och att invandrade muslimer hotar vår civilisation. Hur har denna minst sagt nedsvärtade och blodsbesudlade konspirationsteori som Zemmour alltså omfamnat, och som inspirerat terrorister världen över, nu hamnat i den franska valrörelsen?

De tar under 56 minuter fullständigt all heder och ära av Zemmour. Det är en total journalistisk massaker på en demokratisk politiker som ställer upp i det franska presidentvalet.

För att väga upp det hela, och gå fria vid en eventuell anmälan till Granskningsnämnden, talar de även med en valarbetare för Zemmour i fyra (4) minuter samt i sju (7) minuter med två mycket unga studenter som är Zemmour-anhängare. Totalt 11 av 56 minuter, således. Men det räcker för att de ska gå fria eftersom de ”låtit båda sidor komma till tals”.

Resten består av intervjuer med svenska och franska ”experter”, en journalist på Expo, tre 14-åriga invandrare med rötter i någon av Frankrikes forna kolonier. Väldigt mycket tid ägnas åt terrorskjutningen i Hannau och en lång intervju med en där dödad muslimsk 22-årings mor, samt lika lång tid åt attentatet i moskén i Nya Zeeland.

När programmet är slut vet jag vet absolut allt om programledarnas välvilliga inställning till muslimer och deras totala fördömande av Zemmours politik.

Däremot vet jag inte ett dyft mer om Zemmour och hans politik än jag redan visste innan, trots att programmet påstås handla om honom.

Ur Sveriges Radios programförklaring:

”Vårt arbete ska präglas av oberoende och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Grunden för vår trovärdighet är att vi är opartiska. Vi värnar det demokratiska samhällets grundprinciper och alla människors lika värde men tar i övrigt inte ställning i olika frågor.”

Både SR och SVT är förbaskat skickliga. Det får man ge dem. De vet exakt hur de ska göra för att framföra sin ensidiga politiska propaganda och ändå gå fria.

Birgitta Sparf