BIRGITTA SPARF: Vart är vi på väg?

Jag råkar veta vem sångerskan Agnes är eftersom hon var med i Idol eller nåt sånt för 15 år sedan, när dottern bodde hemma. Ändå kände jag inte igen henne när hon uppträdde i På spåret förra fredagen.

Jag förstod inte sångerskans outfit. Hon var helt flintis men hade som typ en jättestor rund krage i nåt gult fluffigt material som stod upp runt skallen. Ungefär som om man fyllt en skrotad bordsfläkt med missfärgad fårull och monterat fast den på klänningen.

Jag nöjde mig med att tro att det kanske var nån samisk grej. Hon uppträdde ju tillsammans med den eminente Roger Pontare.

Men ack så fel jag hade. Det var ju Agnes, alltså vår Agnes, och hon hade spökat ut sig i en afrofrisyr, har jag fått veta nu. Det var som attan!

Nu är hela den svenska afromaffian megakränkta. Detta är nämligen ett exempel på deras frisyrer och hon har gjort sig skyldig till kulturell appropriering! Den värsta synden av alla. En av dem skriver:

”Vårt hår är inte bara hår för vem som helst att bära. Vårt hår representerar evigheter av trauma, rasism och att våga bära det i dag, representerar inget annat än styrka.” Ja, jäklars.

Nog för att jag träffat tusentals afrikaner på jobbet under alla mina år inom socialtjänsten, men aldrig någonsin någon med en sådan frisyr. Men visst, absolut. Säger de så så är det så!

Nu måste Agnes alltså be om ursäkt. Vilket hon gör, med besked. Hon hoppar glatt och villigt ner i första bästa stinkande dypöl, där hon krälar runt och ber om nåd:

”Även om det aldrig varit min intention att få någon att känna sig illa till mods så förstår jag att jag har mycket att lära, och jag kommer göra allt för att öka min kunskap kring detta. Jag vill att ni ska veta att jag hör er. Jag tar till mig av denna kritik och ber återigen om ursäkt.”

Frågan är alltså: – Vart är vi på väg!?!

Birgitta Sparf