Det pågår som bekant en rysk militärinvasion i Ukraina och vissa vädrar genast morgonluft. Detta kan innebära en ny flyktingkatastrof, och de goda slåss nu om att inta tätpositionerna i det nya godhetsracet.

Vår mottagningskapacitet för flyktingar och vad som anses vara vårt närområde tycks variera beroende på hur rika vi anser oss vara och vad som därmed kan anses vara vårt närområde.

Fram till i går var våra närområden avlägsna länder som Syrien, Afghanistan, Irak, Iran, Somalia, Eritrea, Demokratiska Republiken Kongo, you name it.

Men nu, när kriget kommit lite närmare, har vår statsminister fått in en rättskriven lapp från sina pressekreterare och deklarerar att Sverige redan har tagit det största ansvaret av alla sedan åtminstone den så kallade flyktingkrisen 2015 och framåt.

Därför hänvisar hon nu till övriga EU-länder och övriga Europa. Så att även de får uppleva lite av ansvarstagandets och flyktingmottagandets alla välsignelser.

Genast går alla rättskaffens människor i taket. Susanne Nyström, ledarskribent på DN, får stå som exempel. Hon skriver:

”När miljontals ukrainare snart kan fly för sina liv är det genant att Sverige pekar på andra länder. Vi måste inse att det här och nu är vi som utgör närområdet.

Titta på Europakartan. Mellan Sverige och Ukraina ligger egentligen bara Polen, som redan innan den här veckans händelser hade börjat förbereda sig på en flyktingvåg, ifall konflikten i grannlandet skulle trappas upp.”

OK, jag gör som hon säger och tittar på Europakartan. Nu vet jag ju inte om det är samma karta som Nyström har tillgång till. Men på min karta hittar jag följande länder i närheten till Ukraina, vilka ligger lika nära som Polen, vilket i hennes värld tycks vara detsamma som Sverige.

Jag hittar Vitryssland, Slovakien Ungern, Rumänien och Moldavien. Sedan Tjeckien, Österrike och Tyskland. Grannlandet Ryssland går av förklarliga skäl bort. Åtminstone för de ca 80 procent etniska ukrainarna.

Jag förstår att man tycker att det som nu sker i Ukraina är fruktansvärt. Det tycker även jag. Men att man därifrån drar likhetstecken till att Sverige, som alltid, har ett stort ansvar att axla vid en ny eventuell och högst trolig flyktingkatastrof förstår jag inte alls.

Att Nyström tycks vara av åsikten att flyktingströmmar från samtliga jordens länder söder om oss enbart kan gå norrut, direkt mot Sverige, och inte västerut eller mot nordväst, kan nog endast förklaras med att Nyström anser att det är bara vi som har råd. Att vi kan det här, att vi är proffs och är bäst på att erbjuda finfin välfärd till alla.

Att Nyström inte heller har någon vidare insyn i hur det står till i Sverige, efter vårt gigantiska så kallade flyktingmottagande, har jag all förståelse för. Hon är ju trots allt bara ledarskribent på DN, och som sådan behöver hon naturligtvis inte ha någon större kontakt med verkligheten.

Samtliga syrier, även de som hade bott i åratal i Turkiet och försörjt sig själva, erbjöds plötsligt 2013 permanenta uppehållstillstånd i Sverige. Afghaner, som bott i tiotals år i Iran, erbjöds en fristad här trots att de redan hittat en i grannlandet. Och så vidare, med anhöriginvandring ovanpå det.

Jag undrar hur Nyström, och alla övriga som på Facebook hävdar att vi självfallet ska ta emot ukrainare, menar att det ska gå till. Jag menar rent praktiskt, som med bostäder, skolor, sjukvård och försörjning.

Ukraina har enligt Wikipedia 46 miljoner invånare. Av dessa är ca 78 procent etniska ukrainare. Min undran kan tyckas cynisk, men jag frågar ändå:

– Hur mycket mer av godhet, självutplåning och självdestruktivitet klarar skattebetalarna i Sverige egentligen av, innan allt kraschar?