PATRIK ENGELLAU: De vet inte vad de gör

De som åsyftas i rubriken är vårt lands härskare, politikerna. När det talas om politiker i den gängse debatten handlar det nästan bara om procentsatser i opinion och riksdagsmandat samt om taburettchanser och ideologiska preferenser. Själv blir jag för varje år mer upptagen av deras förmåga att härska. När man skaffat sig lite livserfarenhet, inte minst från företagens värld, har man lärt sig att det råder en himmelsvid skillnad i ledarkompentensen hos den ene och den andre. När betydelsefulla saker ska genomföras är handlingskraft och omdöme tusen gånger viktigare än om chefen är socialist eller liberal.

Den infallsvinkeln är desto mer angelägen i vår tid när härskarna har bestämt att Sveriges hela produktionsapparat och människornas livsstil ska ändras i grunden. Projektet har inletts med de första stegen i en total energiomvandling. Det är en utmaning som påminner om ett krig i bemärkelsen att det är ett komplicerat logistiskt äventyr ungefär som de besvär Sverige fick genomgå när vi i början av 1800-talet förlorade Finland. Vad jag påstår är alltså att Sverige inte på tvåhundra är kastats in i ett lika krävande vågspel som det som nu förestår. (Den som läst Dag Sebastian Ahlanders bok Sverige vid avgrunden: 1808 – 1814 får genast en inblick i personligheternas betydelse; om det inte varit för den förnuftige och företagsamme Karl XIV Johan hade nationen möjligen upphört.)

Vi har anledning att misströsta om våra ledares förmåga att hantera framtidens uppgifter som förstås inte bara handlar om energiomställningen utan också allt det andra ogjorda, till exempel uppryckningen av skolan och kampen mot brottsligheten. Spåren förskräcker.

Felet är, tror jag, att härskarna lever med åtminstone ett ben i en fjortisvärld där alla människor egentligen är snälla och man till och med kan gulla med isbjörnar och där alla män, särskilt ingenjörer som kan räkna, har dolda agendor som handlar om girighet, rasistiska ambitioner och nätt och jämt återhållen sexualdrift. (Överdrivet? Lite kanske, men betänk Jämställdhetsombudsmannens dokumenterade uppfattning att kvinnors våld mot män egentligen är mäns våld mot kvinnor.)

Ett paradexempel på dåligt omdöme bland härskarna var när en enig riksdag år 1975 beslöt att göra Sverige mångkulturellt genom att stadga att en invandrare själv ska välja om han vill integrera sig eller leva vidare med sin kultur från hemlandet och att statsbidrag ska utgå till skydd och utveckling av främmande kulturer som landat i Sverige. Därför ska vi varken bli arga eller förvånade när statsunderstödda somaliska klaner skapar parallella rättssystem i utanförskapsområden som Tjärna Ängar i Borlänge. Det är ju så våra härskare bestämt. Man kan misstänka att de ännu idag skulle rösta för propositionen från 1975 fast kanske inte lika enhälligt.

En annan sak som härskarnas fjortismentalitet ligger bakom är polisens beteende. Förre polischefen Dan Eliasson lät poliserna grilla korv med gängkriminella ungdomar som försök till försoning och kulturellt brobyggande – återigen enligt principen att man kan gulla med björnar eftersom alla björnar är vänligt sinnade som björnen Baloo. Visserligen har Eliasson entledigats men mentaliteten hos polisen lever kvar.

Våra härskare förstår inte att polisen inte ska försöka ställa sig in hos brottslingar för att älskas utan utöva våld för att fruktas. Kriminella ska vara vettskrämda för polisen. Detta är hela idén med det statliga våldsmonopolet. Det har hela världen, utom våra fjortishärskare, vetat sedan sextonhundratalet när Thomas Hobbes skrev boken om monstret Leviathan vilket var hans namn på en modern, centraliserad statlig våldsapparat under rättsstatens kontroll.

Det är lätt att radda upp fler omdömeslösa politiska beslut som baseras på verklighetsfrånvända uppfattningar, till exempel när den borgerliga regeringen på 1990-talet sålde de kommunala elkablarna till folks hus och därmed privatiserade ett naturligt monopol med följden att nätavgifterna for i höjden – alltihopa utifrån den barnsligt naiva tron att allt privat var bättre än allt offentligt. Eller när samma regering började ersätta universiteten per utdelade betyg vilket såklart ledde till att det delades ut fler betyg för samma kunskapsmassa.

Det kan hända att politiska beslut existerar som fattats med större visdom men medborgarna har grundad anledning att känna misstänksamhet. Det gäller särskilt nu inför energiomvandlingen. Här tycks härskarna ha kastat Sverige in i ett stort äventyr utan förberedelser. I en debattartikel föreslår Annie Lööf en energiuppgörelse avseende vissa elementa som rimligen borde ha hanterats innan projektet sjösattes, till exempel ”att planera för en ökad efterfrågan”, att ”stärka överföringsförmågan” och att ”öka den lokala acceptansen för elproduktion” vilket antagligen betyder att försöka hejda de uppflammande folkliga protesterna mot vindkraften.

Så dags. Det påminner mig om när jag och en kompis för många år sedan skulle segla från Västervik till Visby, ungefär 100 kilometer över öppet hav. Kompisen hade blivit betuttad i en ung dam i Västervik och bjudit henne att följa med till Gotland. ”Tag med dig lämpliga kläder och något att äta”, sa han. Hon kom nästa morgon i bikini och med en påse geléhallon.

I morgon ska jag tala om varför kvaliteten på våra härskare sjunkit över tiden.

Patrik Engellau