PATRIK ENGELLAU: Rappare

Jag har tagit en ytlig grundkurs i den svenska ortens gangsterkultur. Först läste jag en bok (Tills alla dör av Diamant Salihu) som jag inte gillade eftersom jag tyckte att författaren var för inställsam mot de unga nidingarna. Men han hade kanske inte kommit dem in på livet om han inte fjäskat lite för mördarglina. Sedan studerade jag texterna till tre slumpvis utvalda rapplåtar. Jag googlade på ”svenska rappare” och utskilde tre stycken på måfå. De kallade sig Dree Low, Yasin och Cuz (bilden). Alla tre verkar vara första generationens svenskfödda somalier från ghettona norr om Stockholm. Jag valde en låt av var och en, Tokken, Canada Goose respektive Försent.

Mitt starkaste intryck efter att ha läst igenom texterna ett par gånger är deras homogenitet. Alla skickar ut ett budskap som kanske inte är så lätt att tolka men framstår som helt enhetligt och som för övrigt stämmer bra med Diamant Salihus beskrivningar. Det finns inga individuella variationer vad jag kunnat upptäcka. Detta är märkvärdigt eftersom rappartister umgås i mördargäng som tidvis tar livet av varandra. Hur kan de vara så benägna att avrätta andra när de är precis likadana? Svenska musikartister är kanske också näst intill identiskt lika men å andra sidan tar de inte varandra av daga. (Mitt urval var förstås inte tillräckligt stort för att formulera annat än ytterligt preliminära observationer.)

Rappkulturen tycks huvudsakligen inriktade på pengar och vad man kan få för pengarna. ”2019, bara vinster, det är sjukt ju”, ”Jag är inte heller någon gangster (ey), jag råkar bara ha tillgång till en massa cash och koks, hur du än vrider och vänder, baby”, ”du kan chocka dem (omvärlden) med en serie Ferraris and Lamborghinis, believe me Prada and Mike Amiri, you feel me?”, ”Jag känner mig kall, vart är min Canada Goose?”, ”Boss life, sitter och rattar i en Mercedes” ”Pengar gör mig glad”, ”gillar Koenigsegg”.

Sedan är det guzzar, det vill säga brudar. Rappen upprätthåller en strikt könsmaktsordning. “Vi är med några sångerskor och de vill hålla på med oss, oh, ah, mh, ey”, ”Shake that, av med bikinin, habibi (älskling)”. I en av låtarna upprepas följande rader sex gånger: ”Do that thing again, baby, do that thing again, Baby boo, snälla do that thing you do”, “Men tjejer rör sina former som tracket har fått dem förtrollade”.

Knark och sprit är alltid aktuellt. ”Kokainet här väcker upp dig som en kalldusch, fett starkt hasch, du kan åka på en halsfluss”, ”kokainet, den är strong Bara kontant, ingen swish eller sånt”, ”häller upp som vi shottade, fyra sexor med vodka”, ”Några drinkar take-away”, ”Jag hoppar ut ur bilden som Bruce Wayne, Batman, hög så jag flyger”.

Det är viktigt att ha en överlägsen och cool attityd. ”Jag behöver inte säga nånting för att hävda mig”, ”De vill bli av med oss, det är inte så lätt att bli av med oss”, ”Jag vet hur man klär sig, modemedveten. Ett öga för fashion, jag vet hur jag klär mig, oh ah, mh”, ”Ey, de vill va på min nivå, Försent, tåget har redan åkt, försent”.

Det finns folk som vill dem illa. ”De vill inte se mig vinna, de vill bränna min låt De vill äta upp min själ men gå på fest i min loge”, ”Det finns många män som inte vill se oss få ett monument Kors i taket vi kan snacka konton”, ”Och du verkar hata på min grej men vill inte starta nåt med mig Du behöver lite mer än så för jag har ett arsenal med mig”.

Ett arsenal med sig? Det antyds lite poetiskt att det kan bli fråga om mord. ”Du blir lämnad med ett hål stort som en donut, ugly money”, ”Jag har en (skottsäker) väst och lämnar större bett än bin”, ”Bitch, du är begravd, skicka Marabou-choklad”.

Till och med jag kan motvilligt tycka att rappkulturen, inte minst dess koreografi, är cool. Vad ska då inte femtonåringar med aspirationer att stiga i gangstergraderna och bli tusengubbar, det vill säga mot brottslingarna helt lojala personer, tycka?

Patrik Engellau