Gästskribent STEVEN JÖRSÄTER: Är det klimatlarmen som har orsakat den minskade tilltron till myndigheter? 

Nästan dagligen hör vi om protester och demonstrationer som har med Coronapandemin att göra. Det är protester mot nedstängningar och restriktioner, mot Covidpass, mot försök till tvångsvaccinering och mot restriktioner för ovaccinerade. Vad är det som pågår egentligen? 

Märkligt nog så har debatten kring detta mest handlat om hur det här motståndet ska brytas, i vilken mån tvång faktiskt ska användas och vilka begränsningar som ska råda för dem som inte vill anpassa sig. I många länder användes också hårda nypor för att upprätthålla nedstängningar under tidigare skeden. I Sverige var däremot åtgärder av den typen relativt blygsamma. I vårt land har protesterna mot Coronaåtgärdena varit ganska små. 

Men faktum kvarstår att det i Sverige liksom i andra länder finns en avsevärd grupp som vägrar låta sig vaccineras. Det kan verka konstigt. Vaccineringen är ju bara till för att minska risken för att man ska bli smittad. Vem vill säga nej till det? Argumenten har varit skiftande. En del litar inte på att vaccinerna är tillräckligt säkra. Andra hyser en stark tilltro till sin egen hälsa. Återigen andra ser internationella konspirationer bestående av storfinansen och/eller läkemedelsbolag eller myndigheter bakom vaccinationsivern. Några fruktar att vaccinerna rent av kan vara avsiktligt skadliga. 

Behandlingen av dessa tvivlande grupper har också varit egendomlig. Vi lever i en tid när det finns en väldig vurm för, ja nästan dyrkan av minoriteter. Vare sig de tillhör så kallade urfolk, är sexuellt avvikande, handikappade eller är udda på något annat sätt så möts de oftast, i alla fall offentligt, med ett förbehållslöst gullande och många tvekar inte att föreslå att ge dem speciella privilegier. Men antivaxarna, som är en åsiktsgemenskap, möts på ett diametralt annorlunda sätt. Här handlar det istället i allmänhet om att föreslå lämpliga tvångsmedel. 

Vilka skäl som än ligger bakom så är det märkligt att det uppenbara problemet inte har diskuterats i någon utsträckning. Nämligen det sorgliga i att tilltron till myndigheterna är så låg på många håll. Detta är det verkligt allvarliga problemet. Det är troligen långt värre än att vissa grupper inte vill låta sig vaccineras. I Sverige har tilltron traditionellt varit hög. Men även här verkar den naggas i kanten. 

Kan det möjligen vara så att de uppenbara överdrifterna och den rena aktivism som pågår när det gäller främst klimatet är avgörande för den låga tilltron till statsmakterna vi nu ser? Det borde vara uppenbart för alla människor som tänker efter i några minuter oavsett kunskaper att det inte kan ha någon som helst betydelse för jordens klimat vilka drivmedel våra svenska bilar har. En promille av jordens befolkning. Möjligen kan någon slags solidaritetshandling ha en liten betydelse men det kan aldrig vara varken livsviktigt eller akut. Men ändå framställs det ofta så. Planeten håller på att gå under och vi är de skyldiga och måste agera omedelbart. Det faktum att såväl statsmedierna som den, åtminstone på pappret, oberoende pressen tvångsmässigt och undantagslöst ekar med i denna propaganda ger inte någon ökad tillit. Utan istället medverkar det starkt till känslan av det finns någon slags konspiration. Vilket det på sitt sätt också kan anses göra. Naturligtvis bidrar mycket annat till misstron, såsom den ständiga bagatelliseringen av de väldiga problem som migrationen orsakar. 

Kan det vara så att klimatpropagandan i själva verket är en viktig orsak till en accelererande misstro i samhället?  Och att detta kanske är långt farligare än de övriga allvarliga konsekvenserna av klimatlarmen som vi ser såsom ett haveri av vår energiförsörjning? Att polariseringen ständigt ökar verkar vara allmänt accepterat. Hela vårt samhälle bygger på tillit. Ett demokratiskt samhälle förutsätter en hög grad av tillit. Om den raseras hotar en kollaps. 

Steven Jörsäter är docent i astronomi och egen företagare med brett perspektiv som intresserar sig för samhällsfrågor och politik. Och ser med stor oro på utvecklingen i Sverige och i västvärlden. Sedan valet ledamot i Täby kommunfullmäktige för SD. 

Gästskribent