PATRIK ENGELLAU: Det är mycket man inte förstår

Dr Angelique Coetzee (bilden), ordförande i Sydafrikas medicinska förening, är den läkare som i slutet av november anses ha upptäckt covidvarianten Omikron. Hon säger att hon är förvånad över hur mycket uppmärksamhet Omikron fått med tanke på hur ofarlig denna variant är även om den förefaller mer smittsam än andra varianter. Behandlingen är ”ganska enkel” säger hon:

Vi börjar omedelbart efter diagnosen med en liten dos cortison och något som Ipren för att lindra smärta i kroppen och huvudvärk. Det är allt som behövs. Ingen syrgas eller ens antibiotika är nödvändigt.

Dödligheten i Omikron är försumbar. En person dog i Storbritannien den 13 december. En vecka senare inträffade det sannolikt första fallet i USA.

Om man googlar på Omikron och läser vad de mer officiella sajterna har att säga så är det på temat att ”vi har ännu inga bevis på att Omikron är den värsta covidvarianten hittills men erfarenheterna är begränsade och vi bör vidta alla försiktighetsmått”. Till exempel redovisar The New York Times resultatet av en studie av 43 Omikronsmittade amerikaner (och tycks lägga till en del egna funderingar):

Majoriteten av dem som infekterats av Omikron – 34 individer – var fullvaccinerade när de fick symtom eller testade positivt för covid. Fjorton av dem hade också fått en tredje spruta. Sex hade tidigare infekterats av coronavirus. Bara en av de 43 personerna i studien behövde sjukhusvård och ingen dog. Det betyder emellertid inte att Omikron skulle vara mildare än de övriga varianterna. Till att börja med var studien för liten för att resultatet skulle vara representativt. Vidare var de flesta fallen vuxna människor under 40 år. För gamla människor är det mycket farligare.

Med detta vill jag återigen antyda vad jag antytt flera gånger tidigare nämligen att det råder internationell psykosvarning avseende covid. För snart två år sedan när viruset anföll reagerade världen ungefär som myror när man petar i en myrstack. De blir förvirrade och springer runt utan någon uppenbar plan. Varje land formulerade sin egen coronastrategi baserad på någon epidemiologisk teori som de ansvariga ansåg sig kunna lita på.

Sverige var unikt så till vida att vi faktiskt följde de metoder som i förväg hade utvecklats av WHO och de nationella myndigheterna tränat på, nämligen att ”platta till” smittspridningskurvan och hoppas på en gradvis ökande flockimmunitet. I början sprang länderna emellertid åt olika håll.

För den lilla grupp viktiga människor som i varje land ansvarade för politiken och som rimligtvis tillhör samma internationella expertkretsar och åtminstone hört talas om varandra måste det ha känts oseriöst att åberopa sig på olika läror kring viruset och tillämpa olika strategier. Så småningom uppstod en stark global tendens att anamma den gemensamma teorin att det oftast är klokt med nedstängningar.

Men Sverige hängde inte på den internationella flugan. Det kanske berodde på att Sverige redan tagit sin stora smäll i form av hög dödlighet och därför inte längre var så drabbat som många andra länder. Jag, som inte vet något, tyckte att det kändes som en klok politik från Folkhälsomyndighetens sida och det tyckte även flera läkare i min bekantskapskrets (som kanske inte heller vet något; man kan säga så utan att förolämpa någon eftersom det på den här punkten inte föreligger någon allmänt erkänd internationell vetenskaplig sanning.)

Men plötsligt och utan förvarning ändrar sig Sverige några dagar före jul. Sverige anammar nedstängningsprincipen. Självklart presenterar ett antal ministrar möjligen vägande skäl till att detta är klok politik. För oklart vilken gång i ordningen under de senaste två åren förklaras att situationen just nu är unikt svår för sjukvården och att folk därför till varje pris bör förhindras att smitta varandra.

Om man emellertid tittar på kurvan över antalet coviddöda i Sverige – som förstås är något annat än antalet sjukhusintagna – så förefaller situationen inte särskilt oroväckande och inte något som skulle motivera strängare krav på nedstängning.

Därför är det mer sannolikt att de nya sociala restriktionerna beror på att svenska beslutsfattare vill ansluta sig till mer internationellt gångbara tänkesätt. Genom att göra som alla andra skyddar man sig för kritik.

Patrik Engellau