BIRGITTA SPARF: Är allt tillåtet?

Inom litteraturen tycks det vara det, så varför inte också inom konsten?

Fingerat inslag i P1 Morgon:

-Vi har Harald Fagercrantz i studion som fram till nu försörjt sig på att kopiera och förfalska Anders Zorns konst och som nu ska presentera sitt första egna konstverk. Välkommen!

-Tack! Ja, jag har ju tagit vid efter Zorn, helt enkelt. Han slutade ju måla redan 1920 eftersom han dog då, och jag tyckte att någon borde plocka upp hans fallna mantel. Han tjänade multum på sin konst så jag tänkte att då kan säkert jag också göra det. Tjäna pengar på hans konstnärlighet, alltså. Det är enkel matematik som ligger bakom. Och en stor kärlek till konsten!

-Men nu ska du alltså presentera ditt första ”egna” konstverk, så att säga. Hur känns det?

-De är fantastiskt spännande, måste jag säga. Jag känner en enorm frihet nu när jag får följa mina egna idéer och måla som jag vill. Jag har varit ute och gått på stan, till och med varit ute i Husby och rekognoserat och träffat både somalier och afghaner som jag tänker avbilda. Jag hoppas att de kommer att tacka mig!

Författaren/journalisten David Lagercrantz har levt på att skriva en fortsättning på Stieg Larssons världsberömda Millennium-trilogi. Tre böcker blev det, där han kopierade, förfalskade och förvanskade Larssons litterära verk.

Jag lånade en av dem på biblioteket, i rent studiesyfte. Den var riktigt usel, med haltande intrig och helt utan driv. Vilket var förväntat.

Intervjun med honom i P1 den 1 november är nog den bästa satiren över en medioker författares pretentiösa och uppblåsta syn på sig själv som jag har hört. Eftersom den är på fullaste allvar.

Om kopiering och stöld av andras idéer är möjligt att genomföra i den litterära världen eftersom upphovsrätten ägs av giriga släktingar borde det väl även gå inom konsten.

Det är bara att sätta igång, alla tavelförfalskare. Varmt lycka till!

Birgitta Sparf