ANDERS LEION: En kungalik president? 

Enligt Éric Zemmour var en av de Gaulles tankar bakom konstruktionen av den femte republiken att den skulle ha en kungalik president (monarchie républicaine). Varför då?

Zemmour får ofta, vid sina otaliga mediaframträdanden, kritik för att han inte är tillräckligt konkret och detaljerad. Han invänder då alltid att han inte har någon tanke på att bli finans- eller statsminister. Han sysslar med visioner och inte med bokhålleri. Det är därför han, och endast han, som rätt uppfyller de Gaulles krav på republikens president. Denne skall syssla med den långsiktiga utvecklingen, med visioner för landet. Kritikerna har fattat presidentens uppgift fel. 

Denna uppgift, att vara långsiktig och kunna formulera en vision är desto mer viktig, säger Zemmour, därför att Frankrike idag hotas av utplåning (genom den demografiska utvecklingen, orsakad av invandringen). 

Zemmour har rätt och hans krav på Frankrikes president gäller i än högre grad på Sveriges företrädare. Men kungen får inte och statsministern – av alla kulörer under de senaste femtio åren – har inte kunnat formulera någon vision. De har nog inte heller velat. 

Det finns ändå en – blivande – politiker som förstått. Fredrik Kärrholm skrev nyligen denna artikel. Han formulerar sig väl, ändå har inte hans artikel mött något intresse. Jag tror att den väcker genans hos de flesta av de nu aktiva politikerna. De kan bara yttra sig om procentsatser och miljarder. 

Men det är en mycket väsentlig artikel. Den ger prov på just ett försök att formulera en vision. Hade en sådan, det vill säga den positiva visionen, funnits och varit levande i den politiska debatten under de senaste decennierna skulle vi aldrig hamnat där vi nu är. 

Nu är vårt land, det som heter Sverige, utsatt för samma dödliga fara som Frankrike. Landet hotas av utplåning. 

Detta påstående väcker bara löje hos landets politiker. Landet har orubbade gränser. Det ligger fortfarande där det alltid har legat. Det har inte sjunkit i havet. Det är väl befolkat. Befolkningen har aldrig varit större. De flesta tekniska system fungerar fortfarande – nåja, någorlunda i alla fall. De flesta som tar sig hem på kvällen eller natten blir inte rånade eller våldtagna, i alla fall inga politiker. 

Detta nöjer sig våra politiker med. De ser inte att ett gott samhällsklimat, en lugn och vacker miljö, fungerande skolor och andra institutioner redan har brutits ned. Vad betyder fler utbildade lärare, när de sämsta studenterna söker sig till lärarhögskolorna och får sin hallstämpel? Vad betyder fler poliser när de inte kan fungera i en rutten organisation? 

Och de bryr sig inte över att allt fler svenskar får sin miljö – hemma, i skolan, i vården och annorstädes – förstörd av alltför många oanpassade invandrare. De bryr sig alltså inte över det faktum att Sverige försvinner därför att svenskarna plågas av allt större fientliga minoriteter, och inom bara ett par årtionden kommer att vara en minoritet som får leva på en fientliga majoritets villkor. 

Hur skall vi få en politiker som kan formulera en levande och styrande vision för landet? Vi kommer aldrig att få någon. Landets politiker ser ju inte ens att en vision behövs. 

(Tank: ”På gatorna patrullerar prydliga poliser i skärmmössa och äter glass…  

Välutbildade och välartade 19-åringar tar studenten i överflöd. Konkurrensen är hård om att bli lärare, polis och ingenjör”.) 

Anders Leion