JAN-OLOF SANDGREN: Ovaccinerade är de nya syndabockarna 

Chang Frick förklarade nyligen i TV att det finns en ”journalistisk adel” i Sverige, som ser som sin uppgift att bedriva hetsjakt mot grupper utanför den politiska mittfåran. Istället för att rapportera om vad som händer i samhället, letar man efter syndabockar bland vanligt folk – gärna sverigedemokrater, arbetare eller kanske frispråkiga fattigpensionärer på Facebook. 

En ny grupp som denna journalistiska adel satt klorna i är ”de ovaccinerade”. Man får ibland intrycket att det inte längre är viruset som är huvudproblemet, utan att det fortfarande finns människor som vägrar upplåta sina (och sina barns) kroppar åt världshistoriens största medicinska experiment. Jan Guillou beskriver dem som Slappsvansade vita svenska män, mellan 20 och 40, som förmodligen röstar på SD. Han tycker vidare att ovaccinerade självklart borde förvägras gå på fotbollsmatcher, besöka teatrar eller dricka öl på lokal. 

Peder Cadhammar noterar att det visserligen finns ett grundlagsskydd mot tvångsvaccinering, men att ovaccinerade som rör sig fritt i samhället ska jämföras med bilägare som kör 300 km i timmen förbi ett dagis. Han tycker därför det är rimligt att de står för sina egna vårdkostnader – jag antar att han också tycker de ska fortsätta betala skatt till andras sjukvårdskostnader, inklusive kostnaden för historiens dyraste vaccinprojekt och de vårdbehov eventuella biverkningar kan föra med sig. 

SvT vill inte vara sämre utan rapporterar att ovaccinerade nu belamrar landets intensivvårdsplatser och utgör en svår belastning för sjukvården. Enligt Sören Andersson på Folkhälsomyndigheten (som här blir uppringd av Martin Stensö) rör det sig om mindre än 50 platser för hela landet. Så det kan se ut som att SvT ägnar sig åt skrämselpropaganda.  

Det har också betydelse hur man definierar vaccinstatus. Enligt den här skriften från Folkhälsomyndigheten (sidan 10) räknas man som ”ovaccinerad” fram till 21 dagar efter första sprutan, eller 14 dagar efter den andra. Det skulle innebära att biverkningar som uppstår veckorna efter en vaccinering, kan tillskrivas gruppen ”ovaccinerade”. När jag mailar Folkmyndighetens informationstjänst, försäkrar man dock att den som tagit första sprutan räknas som vaccinerad. När Sören Andersson får samma fråga är han lite mer svävande på målet. Vad gäller beläggningen nöjer han sig med att konstatera att majoriteten av dem som vårdas för Covid-19 i alla fall inte är ”fullvaccinerade”. Kanske Sören Andersson inte är helt uppdaterad vid tillfället, men det verkar ändå vara svårt att skilja mellan en genuin Covidinfektion, och vad som kan vara en effekt av vaccinet.    

Vill man blicka in i framtiden kan man titta på Israel, som ligger lite före oss andra. För två månader sedan började man vaccinera befolkningen med en tredje dos, som på Al Jazeera beskrivs som en ”booster shot”. Man borde alltså förvänta sig en minskning av dödstalen, men istället hände det här. Om jag läser diagrammet rätt skedde en dryg tjugodubbling(!) av dödsfallen. Det är fortfarande bara runt 1 000 dödsoffer i en befolkning på tio miljoner, men tillsammans med den här undersökningen från England talar det för att deltavarianten snarare gynnas än missgynnas av vaccin. Det stämmer också med Christian Peronnes tes att deltavarianten är en virusanpassning till massvaccinering. Det har så att säga ”lärt sig” krypa runt vaccinskyddet. Om det naturliga immunsystemet förblir intakt efter en vaccinering spelar det ju mindre roll, men därom tvistar de lärde.         

Jag har inte sett någon rapportering om det här i vanlig media. Där är man fortfarande bekymrade över att det finns så många ovaccinerade. När den israeliska utvecklingen når Sverige gissar jag att Jan Guillou och Peder Cadhammar kommer att skruva upp retoriken ytterligare några grader. 

De flesta väljer att lita på mainstreammedia, av det enkla skälet att det känns skönt att ha någon att lita på. En djupt mänsklig reaktion som tyvärr innebär att vaccinbranschens representanter får stå oemotsagda. Jag har märkt även bland mina vänner att synpunkter som dom ovan, antingen möts av ointresse eller spontan irritation.  

Vi som inte är Covid-vaccinerade brukar beskrivs som egoister, som bara tänker på oss själva, men det finns ett annat skäl som kan tolkas mer altruistiskt. När detta jättelika experiment en dag ska utvärderas (vilket sannolikt sker inom en femårsperiod) kan det vara värdefullt med en kontrollgrupp. En grupp som garanterat aldrig varit i närheten av ett covidvaccin, och som kan tjäna som jämförelsematerial när det gäller immunförsvar, sjukdomshistoria, smittstatus och allmänt hälsotillstånd. Inte minst för att våra politiker ska kunna fatta rationella beslut om man ska fortsätta satsa på massvaccinering, eller om det finns effektivare sätt att hantera återkommande influensavirus. Vill man foga ytterligare en konspirationsteori till de övriga, kan man misstänka att vaccinindustrin är måttligt intresserad av en sådan jämförelse. Eller för att använda en socialdemokratisk klyscha, ”Alla ska med”.    

Jan-Olof Sandgren