BITTE ASSARMO: Haverikommission flyttar fokus från polismordet och gör gärningsmannen till offer

Efter polismordet på Hisingen i Göteborg tillsätts nu en haverikommission. Men den ska inte fokusera på vad det är som gått snett i svensk brottsbekämpning – utan på varför myndigheterna inte lyssnat på den misstänkte mördarens mamma när hon bad om hjälp.

I sjunde klass fick den mordmisstänkte, enligt mamman, ”nya kamrater som inte var bra”. Hon har, enligt medierna, larmat om sin son sedan dess utan att ha fått hjälp. Men det stämmer inte alls, visar det sig, när man lyssnar på ett reportage i Sveriges Radio P4. De sociala myndigheterna fann visserligen inget stöd för omhändertagande enligt LVU, lagen om vård av unga, men socialtjänsten började ändå leta efter ett förstärkt familjehem samtidigt som resten av familjen fick utökat stöd.

Likväl skriver Sveriges radio att ”hjälpen uteblev”. Och nu ska alltså Göteborgs stad tillsätta en haverikommission för att utreda ”varför ingen lyssnade på den misstänkte polismördarens mammas rop på hjälp”.

Hur är det möjligt att vinkla nyheter på det här viset? Varför gör man det ens?

Dum fråga. Man gör det naturligtvis för att flytta fokus från det verkliga offret – polismannen Andreas Danman – till den misstänkte gärningsman för vilkens gärningar vi alla (utom hans familj?) tydligen har ett ansvar.

Och hur kommer någon på tanken att utsätta en haverikommission av en sådan här anledning? Följden av denna kommission kommer att bli att fokus flyttas från den brottsliga gärningen och att den misstänkte gärningsmannen görs till ett offer. Det är helt galet.

Visst, den mordmisstänktes mamma fick inte exakt all den hjälp hon krävde och det är inte långsökt att tro att hon dessutom möttes av ett visst mått av myndighetsbyråkrati (det möter alla som har med myndigheter att göra), men att påstå att ingen lyssnade är ju en ren lögn. Sociala myndigheter kan inte göra mer än lagen medger, och vad hade hänt om de hade omhändertagit den mordmisstänkte enligt LVU, trots att det inte fanns underlag?

Jag kan mycket väl föreställa mig vad som skulle ha hänt. Då skulle medierna ha lyft fram mammans sorg över att hennes son togs ifrån henne, och sen skulle Göteborgs stad ha tillsatt en haverikommission för att utreda varför myndigheterna tagit mammans barn ifrån henne, och hur det sedan påverkade skeendet.

Jag minns en tid när föräldrar själva tog ansvar för sina barn, fram tills de blev myndiga. När föräldrar satte gränser, pekade med hela handen och då 17-åringar inte hade tillgång till tunga vapen. En tid då mord betraktades som mord och inte en olycklig tillfällighet som egentligen var samhällets fel. En tid då ingen skulle ha kommit på tanken att tillsätta en haverikommission för att en tonåring blivit kriminell.

Jag längtar tillbaka till den tiden.

Bitte Assarmo