PATRIK ENGELLAU: Nästan alla svenska problem har vi skapat själva rätt nyligen

Jag har gjort en observation vars sanningshalt är osäker men som känns viktig om den faktiskt skulle vara sann. Det handlar om en av mig påstådd avgörande skillnad mellan vad staten gjorde för hundra år sedan och nu.

För hundra år sedan och ytterligare femtio år tillbaka grundades det som är det moderna Sverige. Då byggdes infrastruktur, till exempel järnvägar, vägar och hamnar. Städer och industrier anlades. Det var ett jättejobb. Om man föreställer sig varför det var jobbigt så framträder bilder i fantasin av berg som sprängdes bort där tågen skulle fram, älvar som gavs nytt lopp för att passa nya vattenkraftverk, vikar som muddrades, fyrar som restes och farleder som utmärktes för sjöfartens skull.

Det som gjorde jobbet så stort och ansträngande var naturen.

Idag är det helt annorlunda och det är den möjligtvis intressanta observationen. Dagens problem eller utmaningar är våra egna skapelser. Vi har åstadkommit dem själva, oftast genom politiska beslut, och därmed blir det alltmer så att mänsklig aktivitet handlar om att reda ut konsekvenserna av våra egna handlingar.

Cementahistorien kan tjäna som typexempel. (Det var när jag funderade över cementafallet som jag formulerade den osäkra observationen.) Riksdagen fattar ett beslut som leder till att domstol förbjuder Cementa att bryta kalk vilket förväntas leda till att nästan all byggnation i Sverige avstannar och hundratusentals människor blir arbetslösa. Detta formar sig till en utmaning som heter duga men ett helt annat slags utmaning än att bygga Älvkarleby elkraftverk för att utnyttja Dalälvens mäktiga flöde. De svårigheter som skulle övervinnas vid kraftverksbygget hade skapats av Gud medan vi själva har konstruerat problemet i cementafallet.

De kanske mest uppenbara exemplen på sådana hemmagjorda problem är de besvär som på ett eller annat sätt hänger ihop med invandringen. Även om det svenska invandringsprojektets politiska uppbackare ibland tvår sina händer och säger att Sverige på grund av internationella traktater inte hade något val så är det inte sant. Situationen är resultatet av medvetna beslut. Därför menar jag (vilket väl är självklart) att de aktuella besvären med utanförskap, kriminalitet och gängskjutningar är självskapade vare sig vi förstod vad vi gjorde eller inte.

Ett nästan tokroligt exempel på det här syndromet inträffade nyligen i USA. President Biden har sedan sitt tillträde gjort allt han kunnat för att motarbeta amerikansk oljeutvinning (till exempel stoppat den kontroversiella Keystone pipeline, förbjudit oljeutvinning i Alaska, infört regler om minskad fossilåtgång per kilometer vilket gynnar elbilar etc) men så plötsligt blivit varse att det inte finns olja så det räcker i landet och därför uppmanat OPEC att pumpa mer olja att släppa ut på världsmarknaden. The Wall Street Journal tappade hakan och skrev en ledarartikel på temat: ”Vi trodde vi hade sett allt”.

Jag behöver bara, motvilligt, knäppa på tevenyheterna för att varje dag upptäcka nya exempel på hur Sverige tvingas kämpa för att lösa problem som skapas av statens ibland motsägelsefulla regelverk. Till exempel vill staten att många ska ta vaccin mot covid men samtidigt inte att omyndiga personer själva ska kunna fatta beslut om att ta en spruta. Vilket vill staten mest? Jo att ungdomar ska ta sprutor. Därför har det införts en ”mogenhetsprövning” varigenom sjukvårdspersonal ska kunna fastställa om en sjuttonåring som vill vaccineras ska kunna betros med en spruta. (Tips till Systembolaget: mogenhetspröva nittonåringar som vill köpa sprit i stället för att begära legg!)

Under coronapandemin, berättar Dagens Nyheter, fick tusentals funktionsnedsatta, som enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, inte möjlighet att besöka ”daglig verksamhet”, ofta för att de inte gick dit av rädsla för att bli smittade. Därmed hade kommunerna fått ett problem ty den statliga Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) avser att tvinga kommunerna att betala en straffavgift för fall av utebliven daglig verksamhet. En ”teamledare” i en kommun föreslår att personalen ska bli mer ”uppfinningsrik” och hitta på alternativa sysselsättningar för de funktionshindrade.

I själva verket gäller nog min observation, om den är någorlunda korrekt, en variant av den PK-istiska driften att skapa problem som ingen visste fanns och därför forska fram lösningar som ingen visste behövdes. Ibland blir det helt surrealistiskt. Häromdagen hörde jag på radio att ett forskarteam från Harvard var i Sverige för att undersöka möjligheterna att manipulera klimatet genom att släppa ut någon sorts reflektorer i världsrymden som skulle förhindra en del solstrålar att nå jorden. Detta låter rubbat nog men det som särskilt väckte min uppmärksamhet var att representanter för urbefolkningen i Norrland hade fått saken på remiss. Bara tänk den absurda tanken att världen skulle räddas från värmedöd med hjälp av några tusentals ton aluminiumfolie kring solen men att projektet gick i stå för att sametinget stoppade räddningsprojektet med hänvisning till rennäringen.

Patrik Engellau