Ett av de kanske mest anmärkningsvärda beslut som tagits i Sverige är beslutet om hantering av kärnavfall. Detta har åter dykt upp i de senaste dagarnas debatt.  Den extremt långa lagringstiden är baserad på halveringstiden hos de radioaktiva nukleider som finns i avfallet och fått till följd att lagringen skall garanteras vara säker för en tidsperiod på 100 000 år! Man kunde lika gärna krävt en garanti på en miljon eller 100 miljoner år eftersom det även efter denna mycket längre tid fortfarande kommer att finnas mätbar radioaktivitet i avfallet.   

Det är klokt att planera för tidsperioder på några decennier som till exempel när det gäller att bedöma konsekvenserna av olika allmänna beslut som berör utbildning, försvar och migration samt större investeringar i infrastruktur som anläggning av kanaler, vägar, järnvägar och flygplatser. Emellertid, efter bara några hundra år är dylika beslut av begränsad betydelse då ingen är kapabel att förutse utvecklingen. Göta kanal är knappast idag av någon större betydelse annat än för turister och ingen vet i dag vilken roll landets järnvägar kommer att spela om några hundra år. Samhällets utveckling på lång sikt är oförutsägbar och bestäms mer av tillfälligheter än vad många vill göra klart för sig.  

Robert Cowleys antologi ”What If” borde vara nyttig läsning för alla som sysslar med långsiktig samhällsplanering. Mycket av vad som hänt i mänsklighetens historia under de senast 1000 åren har inte sällan berott på tillfälligheter. Flera gånger har Europas framtid kunnat ta en helt annan vändning. Dit hör inte minst mongolernas planerade erövring av Europa under 1240-talet under ledning av den skicklige härföraren Sabotai. Djingis Khans väldrillade krigare var helt överlägsna det som Europa kunde ställa upp med. Därtill var mongolerna exceptionellt hänsynslösa och tog livet av i stort sett alla i de erövrade städerna som sedan brändes och förstördes. Men en ren tillfällighet räddade Europa. Djingis Khans son Obotai avled oväntat 1242 och Sabotai återkallades till Mongoliet.  Mongolerna ändrade därefter sina planer och vände sig mot öster och söder. Europa var räddat.  Andra liknande händelser i senare tid visar övertygande att historien av ren slump hade kunnat få ett helt annat förlopp.  

Även inom den strikta vetenskapen inträffar händelser som är oförutsägbara inte minst på tidsskalor av 100 000 år liksom också händelser som inte är exakt förutsägbara men som med stor säkerhet ändå kommer att inträffa. Dit hör en förväntad nedisning av Sverige och Nordeuropa. För en tidsperiod på 30 000 – 50 000 år kommer landet att täckas av ett flera kilometer tjockt istäcke.  Även detta finns med i planen för långtidslagringen som kräver att lagret skall klara en dylik isbelastning! När jag för en tid sedan en debatt i frågan förde fram att även en kommande istid skulle bli ett problem för svenska folket, och att mig veterligen inga åtgärder var planerade. Församlingen blev mig svaret skyldig. Inte ens preliminära förhandlingar med andra stater har påbörjats för en tillfällig bosättning om så där 50 000 år för 150 tusen generationer svenska medborgare.  Andra omskakande händelser är katastrofala vulkanutbrott i superskala liksom risken för större asteroidnedfall. De enda som är i stånd att klara dylika uppgifter är sannolikt endast svenska planeringsmyndigheter.  

Som sagt mycket kommer att hända under de kommande 100 000 åren. Vi kan endast föreställa oss en obetydlig bråkdel av dessa händelser. Bara föreställningen att planera för något på 100 000 år är som de flesta tänkande varelser inser inget annat än en ren stollighet. Att det radioaktiva avfallet är ett kortsiktigt problem beror på av avfallet fortfarande innehåller stora mängder outnyttjad kärnenergi som på en betydligt kortare sikt än 100 000 år sannolikt kommer att kunna komma till praktisk användning. Redan nu diskuteras planer i olika länder för att pressa ut mer energi ur avfallet och samtidigt kraftigt förkorta halveringstiden för de nukleider som inte praktiskt kan utnyttjas.  

Kärnkraften motståndare har tyvärr skickligt förhindrat förnuftiga lösningar genom att driva igenom en absurd lagstiftning och därvid utnyttjat den bristfälliga naturvetenskapliga kunskapsnivån hos politiker, jurister och media. Som första steg borde man därför radikalt se över lagstiftningen på området och se till att alla orimligheter försvinner. Att ”säkert ” lagra dagens kärnavfall i 100 000 år tar här säkert priset i sin fullständiga brist på förnuftigt tänkande. Vi får vara glada att våra förfäder hade bättre förstånd och omdöme än dagens representanter som inte ens tycks inse att på tidsskalor på mer än några 100 år för att inte tala om 100 000 år är det nödvändigt att överlåta planeringsfrågor åt framtiden människor.  

Vad som nu riskerar att ske är att man riskerar avhända sig en viktig energikälla som kommer att behövas inom en 10-årsperiod. I stället har man valt att helt i onödan oroa sig för vad som kan komma att hända i en avlägsen framtid där praktiskt taget inget är möjligt att förutse.