PATRIK ENGELLAU: Personliga tjänster

I Dagens Nyheter pågår en kampanj med många bottnar som i sista hand, tror jag, som vanligt handlar om att PK-istiska politruker, till exempel journalister på DN, ska få vanliga medelklassare, till exempel jag, att skämmas. Ett skamset folk är ett lydigt folk som är lätt att styra.

I kampanjen har journalisterna wallraffat som vårdsökande patienter hos olika sjukvårdsgivare och frågat om det gick att slippa icke-svensk vårdpersonal. Det visade sig gå bra i en majoritet av fallen. Detta har förmått ett stort antal betydelsefulla aktörer i Vårdsverige, till exempel Tandläkarförbundet och olika politiska partier, att förfasa sig och tala om diskriminering och strukturell rasism.

De enda som reagerat med sunt förnuft och utifrån ett demokratiskt sinnelag verkar vara Bitte Assarmo och Birgitta Sparf (fast jag har förstås inte tagit del av alla debattinlägg). Bitte säger att folk självklart ska ha rätt att välja läkare. Birgitta säger att Dagens Nyheter försöker få oss att skämmas. Jag håller med och vill gärna suga på dessa karameller ett tag.

Helst skulle jag vilja gå så långt som till att hävda att jag har suverän rätt att umgås med – och bara med – de människor jag väljer att umgås med (så länge dessa går med på att sällskapa med mig). Det är en del av den svenska folkmentaliteten. Till exempel tar vi unisont avstånd från arrangerade äktenskap där en partner, företrädesvis kvinnan, blir anvisad en make att gifta sig med. Detta är en grundläggande demokratisk rättighet av samma dignitet som yttrandefriheten (som i Sverige olyckligtvis delvis satts ur spel genom lagen om hets mot folkgrupp). Påtvingade läkare är samma andas barn som påtvingade äkta män.

Emellertid kan jag inte gå så långt som till att hävda någon sådan suverän rätt eftersom jag inte är en suverän. När den verklige suveränen, alltså staten, skickar fram en person för att hantera ett ärende med mig, till exempel att arrestera mig eller delge mig fortkörningsböter, kan jag inte välja bort den individen och i stället kräva att få bli delgiven av en person med något särskilt utseende som jag föredrar.

Men i alla andra situationer än dem där jag umgås med suveränens handgångna män är det jag själv som utövar suverän makt. Om jag inte missförstått är just detta de demokratiska friheternas djupaste väsen. Om jag går ut på marknaden för att köpa äpplen är det jag som bestämmer vilka äpplen som jag ska köpa och av vilken frukthandlare.

Det kan hända att jag inte gillar uppsynen hos en viss äppelförsäljare och därför väljer att gå till någon annan. Det behöver inte vara så att jag misstänker honom för vanskötsel av äpplena, det krävs inga instrumentella skäl för min rätt att gå därifrån, det räcker med ett plötsligt och kanske ogrundat sinnesinfall från min sida.

Om det då kom någon och hävdade att jag handlat fel och diskriminerat mot den förste fruktmannen, kanske som ett resultat av strukturell rasism, skulle vi ha hamnat med Alice nere i Underlandet. Diskriminering kan nämligen bara inträffa i det omvända fallet där en leverantör särbehandlar en kund, till exempel när en fin klubb inte släpper in en jude som medlem eller svarta människor förhindras att köpa hus i vita områden eller Tandläkarförbundet hittar skäl att inte acceptera en somalisk tandläkare som medlem.

De föregivna exempel på diskriminering som Dagens Nyheter lyfter fram är emellertid något helt annat som påminner mer om när jag skulle köpa äpplen. Där är det kunden (patienten/äppelköparen) som avvisar leverantören (läkaren/fruktmannen) och har all demokratisk rätt i världen att göra det om han vill utan att detta kan ligga till grund för rimlig kritik.

Så varför startar Dagens Nyheter detta gyckel? Är det kanske inte för att Sveriges patienter ska skämmas utan för att en del vårdgivare som Kry och elva landstingsregioner ska få dåligt samvete för att de inte åtagit sig att nagga demokratin i kanten och tvångsfördela sin personal på patienterna?

Som vanligt tror jag det bästa man kan göra för att underlätta för grupper som av några anses utsatta för strukturell rasism är att inte vidta några förment hjälpsamma kompenserande åtgärder. Det är aldrig lätt för invandrare att integrera sig. Inte kommer somaliska läkare att bli mer välkomnade av patienterna för att patienterna inte får rätt att välja de läkare de vill ha. Snarare kommer patienterna i sin misstänksamhet att bli alltmer övertygade om att somalierna är inkvoterade och troligen saknar den önskade medicinska kompetensen.

Det är helt oacceptabelt, säger Svenska distriktsläkarföreningen, att endast ett fåtal vårdgivare markerat emot de förfrågningar ”som gjorts på ett rasistiskt sätt. Svenska distriktsläkarföreningen kommer inte acceptera att våra medlemmar systematiskt utsätts för rasism”. När vanliga patienter får välja själva är det rasism. Överheten utgår från att svenska folket är rasister och därför inte bör bestämma själv. Kan demokratiska val också vara ett slags strukturell rasism?

Patrik Engellau