PATRIK ENGELLAU: Kan USA rädda den fria världen för tredje gången?

De förra två hoten mot friheten förkroppsligades i första och andra världskriget och nästa hot, som nu tornar upp sig allt mörkare och mer åskmolnsaktigt, är PK-ismen eller wokeismen som ideologin eller kanske religionen kallas i USA.

Jag har i sex år eller mer på denna sida tjatat om att vår tids samhälleliga huvudmotsättning står mellan å ena sidan det PK-istiska politikerväldet med vidhängande offentliga välfärdsapparat och å den andra den i Sverige helt oorganiserade gruppen av sunt förnuft-inspirerade nettoskattebetalande medelklassare. Det som förvånar mig är att ingen annan tycks se skärpan och förklaringsvärdet i denna tolkning men jag får trösta mig med att det säkert kommer andra tider.

En förklaring till att fjällen inte faller från andras ögon kan vara att det jag påstår inte syns på den dagspolitiska ytan. Vi lever fortfarande, med något undantag, med politiska partier och ideologier som var med vid demokratins födelse. Jag tror att verkligheten är som en hummer som växt ur sitt eget skal, alltså de etablerade partierna och ideologierna, och snart kommer att skaffa sig ett nytt fodral.

Sedan något halvår tillbaka tycks denna skinnömsning faktiskt ha inträffat i USA även om de omvälvande politiska rörelserna har varit svåra att tolka om man inte vetat vad man skulle leta efter. Sedan president Joe Biden i handling definierat sig som en woke-människa och Trump med anhängare allt tydligare hävdar att de inte har någon traditionell ideologi utan styrs av sitt sunda förnuft ser man hur den motsättning jag identifierar tar sig fysisk form: demokraterna representerar det amerikanska politikerväldet och republikanerna den nettoskattebetalande medelklassen.

Detta var inte självklart för bara några månader sedan innan Biden hade hunnit definiera sig. Många trodde då att han skulle bli en modererande kraft som höll partiets PK-istiska frontfigurer tillbaka. Men i stället har presidenten ställt in sig i deras led.

Skillnaden mellan Sverige och USA är att den amerikanska medelklassen (till vilken i detta fall måste räknas en stor del av den arbetarklass som röstar republikanskt) är så mycket mer välorganiserad, stridslysten och självmedveten än den svenska motsvarigheten. För att förstå skillnaden kan man jämföra stridbarheten och aggressiviteten hos Donald Trump och Ulf Kristersson.

Just nu pågår medelklassdemonstrationer i hela USA där föräldrar gör uppror mot lokala skolstyrelsers beslut att börja utbilda barnen i ”kritisk rasteori” (som lär att alla vita barn bär på en skuld) och historietolkningen ”1619”, uppfunnen av The New York Times, som vill se hela USA:s historia i perspektivet av ankomsten av det första slavskeppet vilket ska ha varit just 1619.

Om västvärldens märkvärdigt framgångsrika värderingspaket haft mig och andra svenska medelklassare som främsta försvarare så hade jag inte satsat många kronor på att västvärlden, som vi känt den, skulle överleva. Men under de senaste månaderna har våra likasinnade i USA börjat mobilisera sig. De har befunnit sig i någon sorts förfärat chocktillstånd på grund av PK-isternas långa trumeld mot Trump men nu, när PK-isternas attacker inte i huvudsak riktas mot den förre presidenten utan i stället handlar om sådant som att skolorna vill hjärntvätta medelklassens barn, så blir det ett annat ljud i skällan.

PK-ismens maktövertagande i Sverige gick så långsamt att det knappt märktes annat än av vissa särskilt klarsynta personer såsom Inger Enkvist när det gällde skolan. I USA har anfallet skett mer plötsligt (om min historietolkning är riktig). USA bestämmer tills vidare västvärldens kultur och värderingar. Om den amerikanska medelklassen övervinner wokeismen på hemmaplan finns det hopp även för länder som Sverige.

Dröm om att Förenta Staternas flotta ska komma stävande vid horisonten.

Patrik Engellau