Gästskribent BIRGITTA SPARF: Hur kommer det att sluta?

De ”fattiga” invandrarbarnen i Tensta har vuxit upp och vissa av dem har köpt bilar i miljonklassen. Hur det nu kan vara möjligt. Med sina bilar väljer de att terrorisera de boende på Strandvägen genom street-race, höga motorljud och dånande musik på kvällar och nätter.

Katarina Gunnarsson är ute för Studio Ett:s räkning på Strandvägen och beskriver läget med de cirka 100 testosteronstinna unga männen som hon träffar där. De kallar sig själva ”Ortare”. Ali säger:

– OK, dom har köpt lägenheter här för kanske 15 miljoner turkiska lire, jag vet inte vad! (skratt från de omkringstående). Men dom kan inte äga marken, det går inte att köpa marken. Det är fritt land, vi får köra hur vi vill. OK, vi måste ha respekt, det håller jag med om, men det är tyvärr så!

– Vad vi ska göra? Ska vi köpa en bil som kostar typ en miljon och sen vi ska bara hålla tyst för att dom bor här mitt i stan? Folk som vill ha lugnt, dom ska inte bo ini stan!

Alis kamrat berättar för Gunnarsson att förra året visade de upp sina bilar för varandra på Hornsbergs Strand men polisen blev till slut så sura på det så den här sommaren hänger vi istället på Strandvägen, säger han.

– Folk som bodde där störde sig på det för dom vill inte ha invandrare där! Dom vill inte ha folk som inte är etnisk svenskar där. Och det är samma sak nu. Nu när folk inte är Hornsberg så kommer Strandvägen. Det är skönt väder, folk kommer hit, vill va sociala, visa sina bilar och det tycker svenskarna är jobbigt. — För två månader sen jag körde här och spela hög musik och då stoppade en polisbil oss och jag blev delgiven misstanke för att ha stört allmänheten. Det är rebell mot den svenska staten! När polisen kommer in och vill jävlas med oss och ska stänga ner allting. Vi gjorde bilrace, dom stängde ner. Vi gjorde bilträffar, dom stängde ner. Dom kommer alltid och stormar när vi har roligt. När dom vill jävlas med oss då jävlas vi tillbaka! När vi kör ut, när vi åker på den där sträckan och dom står här vi vet att dom inte kommer ikapp oss. — Jag har kört så. Nummer ett är att visa upp sina bilar. Nummer två är att som rebell mot den svenska staten.

Jag hör så mycket när jag lyssnar på dessa unga invandrarmän och vet att det mesta de säger har varit i säck innan det kom i påse.

Enkelt uttryckt har de sedan barnsben fått höra att de är i utanförskap och diskriminerade. Vilket våra politiker inpräntat i deras föräldrar som fört det vidare till sina barn. De har fått utanförskapet med modersmjölken istället för att få höra att de nu har världens chans att genom gratis utbildning göra något vettigt av sina liv.

De har också fått lära sig att samhället ska sysselsätta dem så att de inte behöver ha tråkigt en enda sekund av sina unga liv eftersom det ökar risken att de begår brott. De måste få fler fritidsgårdar, speciella ungdomsprojekt på skollov och sommarjobb genom kommunen. Annars har kommunen inte fullgjort sina skyldigheter gentemot dem. De har fått höra att de är dömda till fattigdom och utanförskap. Vilket de nu tar revansch för genom att köra bilar som kostar en miljon eller mer och som bullrar och låter mycket. De har även lärt sig att Sverige är deras land och att även de är svenskar. De har alla rättigheter men få skyldigheter. Förväntningarna på dem har varit låga eller obefintliga. Oavsett vad de gör som tonåringar så får det nästan aldrig några konsekvenser. De kan råna svenska ungdomar och förnedra dem utan mer påföljd än några samtal med en bekymrad ung tjej på socialtjänsten på så kallat orossamtal eller genom 40 timmars samhällstjänst.

Jag hör föraktet och hatet i deras röster. Nu ska de rika svennejävlarna få tillbaka för all skit som vi anser oss ha gått igenom. De kan köpa sina dyra lägenheter men de äger inte marken. Det är vi som äger marken och vi gör som vi vill. De kan inte göra ett skit åt det för det är vi som bestämmer här nere på deras fina gata. Jävlas polisen med oss så jävlas vi tillbaka och vi vet att absolut ingenting händer i de flesta fall.

Det stämmer att de är i utanförskap, men vem bär ansvaret för detta? Hade deras föräldrar gjort ansträngningar att anpassa sig till samhället och integrera sig hade detta också kommit naturligt för deras barn. Istället har budskapet från samhället varit förståelse, omhändertagande, tolerans och ett oändligt antal stöd- och hjälpinsatser istället för positiva förväntningar och krav. Många på sociala medier jublar nu och gläds åt att denna antisociala dominanskultur nått även den fashionabla Strandvägen. Det är inte mer än rätt att de får sin beskärda del av vad de röstat för, sägs det. Klyftorna växer inte bara mellan svenskar och invandrare utan även mellan svenskarna inbördes. Splittringen i samhället är både olycklig och destruktiv. Hur kommer detta att sluta? Ska vi tro att allt kommer att lösa sig till det bästa av sig självt eller kommer dessa problem att växa? Personligen tror jag tyvärr på det sistnämnda.

Birgitta Sparf är utbildad socionom. Hon har varit verksam i 22 år i olika utanförskapsområden i Storstockholm. Nu egenföretagare och konsult inom socialtjänsten.

Birgitta Sparf