BITTE ASSARMO: Världens mest älskade lovsång är svensk

När jag bevistade min första katolska mässa som ”fullvärdig katolik” (det vill säga att jag blivit upptagen i kyrkan och därmed fick ta emot kommunionen) i Church of Our Saviour på Park Avenue i New York upptäckte jag till min förvåning att en av de psalmer som spelades var vår egen svenska lovsång O store Gud. Men jag insåg ganska snabbt att det inte var särskilt märkligt. O store Gud är en av världens mest älskade lovsång, och den som lär ha spelats in flest gånger. Och att få stämma in i den till ackompanjemang av pampig kyrkorgel gav förstås en extra dimension åt påskdagen.

Texten till O store Gud är skriven av predikanten och författaren Carl Boberg, som föddes i Mönsterås den 16 augusti 1859. Han var även redaktör för den frikyrkliga tidningen Sanningsvittnet och genom tidningens förlag gav han ut en mängd böcker och diktverk. Det var också i Sanningsvittnet som O store Gud först publicerades.

Sången kom till sommaren 1885. Carl Boberg var på väg hem i sin eka då ett åskväder bröt ut över sjön. Molnen skockade sig, regnet öste ner och ute över Mönsteråsviken slog blixtar över den åskmörka himlen. Men så bröt solen plötsligt igenom molnen och solstrålarna bildade draperier genom regnskurarna. När åskvädret drog bort följde ett strålande solsken.

Boberg blev djupt tagen av det mäktiga skådespelet och såg det som en bild över hur Guds godhet alltid segrar över mörkret. Och så skapade han det som kommit att bli världens mest spridda andliga sångtext. Här är de två första verserna:

O store Gud

O store Gud, när jag den värld beskådar
Som du har skapat med ditt allmaktsord
Hur där din visdom väver livets trådar
Och alla väsen mättas vid ditt bord
då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!

När jag hör åskans röst och stormar brusa
Och blixtens klingor springa fram ur skyn

När regnets kalla, friska skurar susa
Och löftets båge glänser för min syn –
då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!

Var melodin kommer ifrån är inte helt klart – vissa hävdar att det är en gammal svensk folkvisa, andra att melodin har ryskt ursprung.

Carl Boberg skrev många lovsånger, men O store Gud är den mest kända. Det lär finnas över 200 inspelningar av den, på 50 olika språk, vilket gör den till en av världens mest inspelade sånger. Och populariteten kom tidigt. Redan i början av 1900-talet översattes den till tyska och kort därefter kom också en rysk version.

Den ryska versionen fångades upp av missionären Stuart K Hine, som översatte den till engelska som How Great Thou Art. 1966 spelades den in av självaste Elvis Presley, på hans Grammybelönade gospelalbum med samma titel. I Sverige är det kanske den kristne sångaren Artur Erikssons version som är allra mest känd.

Sedan 1986 är O store Gud med i den ekumeniska psalmboken i Sverige. På senare år har den också hittat fram till Katolska kyrkan, något som jag som sagt fick uppleva med kraft den där påskdagen för sexton år sedan.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess och jag är inte längre katolik. Om det är något jag lärt mig under min tid i katolska kyrkan är det nog att jag i grund och botten är lutheran, åtminstone kulturellt. Och det händer fortfarande att jag tar i med mina lungors fulla kraft och stämmer upp denna fantastiska svenska lovsång när jag är alldeles ensam och ingen annan tvingas lyssna, om inte annat för att den är en så viktig del av vårt kulturarv.

Bitte Assarmo