HITTAT PÅ NÄTET: Johanna Ratke ställs inför rätta i Malmö – hade blivit havande genom Den Helige Ande

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Konventikelplakatet var en svensk förordning från den 12 januari 1726 som förbjöd konventiklar (bönemöten i andra lokaler än i kyrkan).

Johanna Ratke hade kommit i kontakt med pietismen i Fredriksstad (danskt namn för Friedrichstadt i Schleswig-Holstein, Tyskland). När hon tillsammans med andra pietister kommit till Malmö för att missionera blev hon gripen i april 1738 och ställd inför rätta.

Johanna Ratke visade sig även vara havande och hävdade vid förhör den 17 april att hon blivit havande genom Den Helige Ande.

Utdrag ur boken Bilder från det gamla Malmö. Kulturhistoriska skildringar av A. U. Isberg (1898):

Nästföljande år eller 1738 blef pietisternas fromma krets ånyo störd i sina stilla andaktsöfningar och föremål för den offentliga uppmärksamheten.

En anmälan hade inkommit till magistraten, att några personer, som misstänktes för villfarelse i religionen, från Köpenhamn anländt till Malmö. Dessa voro enkan Johanna Ratke, medförande sina två små barn, och tre handtverksgesäller. De hyllade samma åsigter som Jöns Christensen Brock och förkastade all kyrkogång.

De blefvo gripna och insatta i häktet å rådhuset, och hölls ransakning med dem den 6 april samma år.

Johanna Ratke var född i Lifland, hade varit gift med en notarius publicus i Stockholm vid namn Ratke, men efter mannens död för fyra år sedan rest år 1735 tillbaka till Lifland, der hon dock ej stannat någon längre tid, utan begifvit sig till Fredriksstad i Holstein. Derifrån medförande sina qväkareåsigter hade hon i Köpenhamn genom flitigt umgänge med meningsfränder blifvit en ifrig pietist. I sällskap med förenämnda handtverksgesäller, af hvilka en var från Österbotten och en annan från Fyen, hade hon ”efter andens ingifvelse” begifvit sig till Malmö.

Samtliga dömdes för sitt affall från den rena evangeliska läran att förvisas ur landet, och skulle bref derom afgå till landshöfdingen, öfverkommendanten i Malmö friherre Wilhelm Bennet.

*

Några dagar efter det ransakningen med Johanna Ratke egt rum, blef en student Ruderberg, hvilken i Köpenhamn gjort bekantskap med Johanna Ratke och omfattade de Brockska villolärorna, troligen i Lund gripen och förd till Malmö. Men då han vid den ransakning med honom, som den 12 april egde rum, förklarade sig villig återvända till den rena evangeliska
läran, blef han befriad från straff och lössläppt.

Emellertid hade Ruderberg för stadsfiskalen Munthe angifvit, att enkan Ratke troligen till följd af
brottsligt umgänge blifvit hafvande. Johanna Ratke, som fortfarande qvarsatt i häktet, blef med anledning deraf den 17 april inkallad för magistraten och erkände vid förhör sitt hafvandeskap. Tillfrågad hvem som vore barnets fader, svarade hon, att hon ej visste af någon man, men ”betygade för Herrans ansigte, att hennes hafvandeskap vore Herrans eget verk, för hvilken ingenting vore omöjligt och hvilken låtit sådant ske medelst den Helige Andes öfverskyggelse. Tiden skulle alltså visa hvad Herran menade dermed och hvad deraf varda ville, derutinnan hon sig ingenting yttra kunde. Men eljest vore det icke utaf Skriften okunnigt, att dylika underliga ting skulle föregå Frälsaren Jesu Kristi allmänneliga tillkomst till doms”. Hon förmenade, att 29 kapitlet hos profeten Esaias derpå antydde.

Då hon af stadsfiskalen underrättades, att Ruderberg var sagesmannen, svarade hon, att hon ej skämdes för sitt tillstånd, ”utan vore nöjd med hvad Herran behagade göra med henne såsom ett svagt lerkärl uti mästarens hand, gifvandes derhos tillkänna, att hon hade innerlig frid hos sig och ansåge det för Herrans vilja, som hade tillstadt denne bladdraren Ruderberg sådant att utsprida”.

Fortsätt läsa här

Redaktionen