HITTAT PÅ NÄTET: Sturarnas parti lider nederlag vid Långfredagsslaget i Uppsala

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Långfredagsslaget i Uppsala den 6 april 1520 var ett slag mellan en svensk bondehär, anhängare till Sten Sture den yngre, och kung Kristian II:s danska armé.

I äldre historieskrivning används beteckningen ”Sturepartiet” eller ”det fosterländska” eller ”det svensinnade” partiet för att beskriva den grupp som stödde Sten Sture den äldre, Sten Sture den yngres och andra svenska ledare som motsatte sig Kalmarunionen.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Långfredagen 1520 gjorde en stor bondehär med förtvivlans raseri ett angrepp på själva den danska huvudhären. I stora massor stormade bönderna fram under höga stridsrop med bågar och pilar, med yxor och spjut. Vinden piskade danskarne i ögonen med snö och isbark, som också gjorde deras krut vått, så att de icke kunde begagna sina gevär. Och snön, som var kram, klibbade fast sig i tjocka klumpar under hästarnas hovar, så att karl och häst tumlade överända. Svenskarne, som hade vinden på ryggen, anställde därför stor manspillan bland fienderna, drevo dem på flykten och skulle ha förstört hela deras här, om de haft någon duglig anförare. Men de förstodo sig icke på att fullfölja framgången, utan så snart danskarne voro tillbakaslagna, skingrade sig bönderna för att plundra, och endast en mindre hop förföljde fienden.

Därav begagnade sig danskarne och samlade sig igen. Gustav Trolle var med och eggade dem till ny kamp. Och nu vände sig bladet. När de svenska bönderna fingo se de fiender, som de trodde vara slagna, rycka mot dem i ordnade avdelningar, förlorade de alldeles besinningen och blevo i tusental nedhuggna eller jagade i Fyrisån, där de ömkligen drunknade. Så ”stänkte Gustav Trolle de svenske med vigvatten vid Uppsala på långfredagen”.

Fortsätt läsa här

BILD: Tysk landsknekt.

Redaktionen