När Stalin bestämde sig för att genomföra något djärvt projekt för att förbättra sovjetmänniskornas allmänna välmående, till exempel att kollektivisera jordbruket eller vända på flödet av Sibiriens floder för att kunna odla mer bomull, så gav han bara order till några lämpliga avdelningar inom sovjetbyråkratin som verkställde enligt ordförandens instruktioner.

Stalins metod var en härskares naturmetod. När härskaren vill något så säger han till och sedan blir det, med lite tur, som härskaren ville ha det. Men Stalin hade inte alltid lika mycket tur som andra härskare. Till exempel vrenskades sovjetmänniskan när det blev tal om kollektivisering. Stalin tog i med hårdhandskarna vilket kostade kanske tio till sextio miljoner ryssar livet.

Även vår tid har härskare som är angelägna att genomföra storslagna projekt till mänsklighetens förbättring. Men hur ska det gå till om projekten inte uppstår av sig själva på en fri marknad eftersom människorna, på grund av sitt klena förnuft såklart, inte spontant begriper att de ska efterfråga projekten genom att betala för dem? Då finns det ingen annan lösning än att härskarna gör en plan.

Men när de färdigställt planen erinrar de sig Stalins dilemma. Det funkar inte att dela ut order ty folket finner sig inte i det annat än om det också anbringas terror som påtryckningsmedel. Till exempel har vår tids härskare bestämt att göra om jordens produktionsapparat och människornas livsstil så att det inte slipper ut någon koldioxid i atmosfären eftersom härskarna gripits av en föreställning om att hela jorden kommer att gå under om inte detta sker. Härskarna träffas därför exempelvis i EU för att diskutera hur omställningen ska gå till om de nu inte bara kan ge order. Så här skriver den svenska regeringen:

Kommissionen konstaterar att offentliga medel inte räcker till för att nå EU:s hållbarhetsmål, inklusive Parisavtalet och vill mobilisera 1000 miljarder euro i gröna investeringar. Finansmarknaden spelar här en avgörande roll för att stödja omställningen.

Tusen miljarder euro är två svenska BNP men man vet inte riktigt vad det betyder eftersom det inte framgår vilken tidshorisont det talas om och hur planeringskommissariatet har räknat men det spelar inte så stor roll. Man kan konstatera att det är mycket pengar.

Hur ska finansmarknadens aktörer, som antagligen är de girigaste av alla ekonomins spelare, kunna förmås att skicka in pengar i gröna investeringar? Egentligen skickar finansmarknadens aktörer inga egna pengar någonstans utan de medel som de kan ställa till förfogande är andras, till exempel dina i din egenskap av fondsparare. Finansmarknadens aktörer består av mellanhänder som tar provision.

Dessa mellanhänder vill ha attraktiva sparprodukter som de kan erbjuda dig och av sådana affärer erhålla mer provision. EU har då kommit på att gröna investeringar ska kunna varudeklareras så att en möjlig investerare som bryr sig om koldioxidhotet, kanske du i det här fallet, ska kunna vara säker på att det verkligen handlar om en bona fide klimatvänlig satsning. Det kallas ”taxonomi”, alltså indelning av medlemmarna av en viss art i olika kvalitetsgrader typ att det finns grevar, friherrar och knapadel inom arten svensk adel. Idén är att märka finansiella produkter, till exempel en fond som kan intressera dig, enligt taxonomin så du vet i vilken grad du står i begrepp att verkligen rädda världen.

Finansmarknadens aktörer får alltså en ny typ av produkt att ställa upp på sina välfyllda hyllor. Då gäller det också att göra reklam för varan. Så här skriver ett av de snikna Private Banking-bolagen till sina kunder. Notera det salvelsefulla tonfallet. Skribenterna verkar ha blivit proselyter till Greta Thunberg över en natt:

Klimatkrisen är något som berör hela jorden – människor såväl som djur och natur. Det är därför viktigt att vi gemensamt arbetar för att förhindra den. Behovet av klimatarbete berör den privata sektorn såväl som den offentliga. Det kommer krävas enorma resurser och engagemang för att säkerställa att vi lämnar efter oss en planet med framtidshopp för våra barn och barnbarn. Här krävs det att vi alla är med på tåget och hjälps åt. I arbetet med att uppnå en framgångsrik grön omställning spelar finansmarknaden en stor roll. För att nå målet finns ett stort behov av användbara och konkreta verktyg.

EU Taxonomin kommer vara ett verktyg för att avgöra vilka företag som är miljömässigt hållbara utifrån ett klimatperspektiv. Detta är väldigt välkomnat och det är faktiskt första gången någonsin som vi globalt har tagit fram en enhetlig definition om vilka investeringar som får anses vara gröna utifrån ett klimatperspektiv.

Finansmarknadens aktörer kommer nu enklare kunna se vilka investeringar som är miljömässigt hållbara. Med hjälp av taxonomin tydliggörs det vad som krävs av en verksamhet för att kunna klassificera sig som taxonomigrön. Om ett företag inte kan klassificera sig som taxonomigrönt kommer de kunna arbeta mot att klara tröskelvärdena med hjälp av gröna investeringar. Eftersom investerare kan få upp ögonen för de företag som kommit långt i sitt klimat- och miljöarbete kan detta komma att gynna dessa företag. Företag som är miljömässigt hållbara kommer därmed troligtvis kunna dra nytta av det i sin kapitalanskaffning.

Med hjälp av den EU-gemensamma taxonomin kommer investerare ha bättre möjlighet att identifiera och jämföra olika investeringsalternativ ur ett miljöperspektiv… För dig som är intresserad av att ta hänsyn till miljömässig hållbarhet i dina investeringar kommer du därmed enkelt kunna sortera fram vilka företag som mäter dina önskemål, och på samma sätt enkelt sortera bort dem som inte gör det.

Stort lycka till med investeringarna,
Louise och Alexander, Kundansvariga på Private Banking

I stället för att göra som Stalin har härskarna inspirerats av påven Leo X vars stora projekt var färdigställandet av Peterskyrkan. Leo kom på att han kunde sälja syndernas förlåtelse i form av avlatsbrev med biskopssigill (bilden) för att garantera löftets äkthet och därmed säkerställa den heliga investeringen.