HITTAT PÅ NÄTET: Karl Knutsson Bonde avsäger sig rikshövitsmannaskapet

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl Knutsson Bonde (1408/1409-1470) var svensk riksföreståndare 1438–1440, kung av Sverige 1448–1457, 1464–1465 och 1467–1470 samt som Karl I kung av Norge 1449–1450.

Karl Knutsson anslöt sig till Engelbrekts uppror, då denne 1434 belägrade Stegeborg. Han valdes till rikshövitsman vid mötet i Arboga 1436. Han måste till en början dela sin makt med Engelbrekt, men efter mordet på denne den 27 april 1436 blev han ensam härskare. Den 6 mars 1438 avsade sig Karl Knutsson rikshövitsmannaskapet, men redan på hösten samma år utsåg ett riksmöte i Stockholm Karl Knutsson till det nyinrättade ämbetet riksföreståndare – kungens ställföreträdare.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

När Engelbrekt fallit, var allmogen utan ledare. Åter togo sig stormännen för att bestämma om regeringen. Men de äro från denna tid söndrade i ett svenskt parti, som vill ha en infödd konung, och ett unionsparti. Hur kunde någon vilja bevara en union, som så missbrukats? Jo, det kändes så lugnt att ha en konung, som höll sig i Danmark; då kunde herrarne där hemma regera efter behag. Flere stormän hade för övrigt genom giftermål och släktförbindelser blivit lika mycket danska som svenska.

Det blev en lång tid av förbittrade inre och yttre strider. Den mest betydande mannen inom det svenska partiet var Karl Knutsson, som styrde en tid såsom riksföreståndare. Han var ståtlig och ridderlig, och många vänner vann han genom sin frikostighet. Men någon folkets man var han icke. Det var däremot Engelbrekts vän, den hetlevrade, ärelystne Erik Puke, som blev Karls farligaste medtävlare.

Fortsätt läsa Grimbergs berättelse här

BILD: Kung Karls gravmonument i Riddarholmskyrkan, utfört under Johan III.

Redaktionen