PATRIK ENGELLAU: Svalor

En svala gör ingen sommar men å andra sidan blir det nog ingen sommar om inte en första svala visat sig. Med det menar jag att man inte, som jag har en tendens att göra, att man alltid behöver grotta ned sig så djupt i det nattsvarta framtidsperspektivet att man inte ser de enstaka fåglarna i skyn.

Amerikaner, som jag känner dem, har en mer ohämmad och gränslös attityd än svenskarna. Vi är mer flockdjur och kollektivister som inte gillar avvikelser. Ska vi förändra något vill vi helst göra det i grupp. Vi väntar på varandra. ”Alla ska med”.

Vartenda koncept i dagens i Sverige dominerande ideologi – PK-ismen – har, hävdar jag, uppfunnits i USA, framför allt inom humaniora på de fina universiteten vid kusterna. Detta utvecklingsarbete har pågått i minst femtio år men det har inte förrän på sistone tänt någon ideologisk präriebrand i ursprungslandet. I Sverige har de från USA importerade PK-istiska idéerna däremot krupit in i statsapparaten och i lagomt sävlig svensk takt förankrat sig i myndigheter och regelverk. Att spridningen gått så jämförelsevis trögt i USA beror antagligen på att det där funnits en konservativ åsiktsriktning som betraktat PK-ismens statsfromma idéer med avsmak.

Om ett socialt fenomen får ett namn så vet man att det existerar. Fenomenet heter ”woke” i USA. Herr Google hjälper till att kartlägga dess framväxt. Per idag får man 152 miljoner träffar. Per år 2000 får man 54 300 träffar och per 1990 16 500 (och då ska man tänka på att begreppet existerar även i andra bemärkelser som tidigare dominerade bland träffarna). Den amerikanska PK-ismen har gjort en lysande karriär vilket jag alltså tror beror på den amerikanska mentalitetens hejdlöshet. Amerikaner kan inte se några gränser, varken när de engagerar sig i nyttiga upptäckter för mänskligheten eller i dess värsta dumheter. Jämför exempelvis Apollo-färden till månen med metoo-kampanjen.

Mer oinskränkta än annorstädes är folk i Kalifornien. Där har jag på senare tid noterat några möjligtvis hoppingivande svalor. Jag har några gamla skolkamrater i San Francisco-området som för kanske tio år sedan blev så politiskt korrekt att det var svårt att prata med dem. Döm om min förvåning när jag häromveckan hörde dem, oberoende av varandra, förklara att woke-vansinnet hade ”gått för långt” och hade de hade ”fått nog” och hoppades att det reguljära amerikanska sunda förnuftet inom kort skulle återställas. Förra sommarens huvudlösa kravaller och Nancy Pelosis knäböjningar för Black Lives Matter hade spelat roll för deras sinnesförändring fick jag veta. Det kan alltså vara en tillnyktring på gång, det är svalan. BLM:s krav på avfinansiering (defunding) av polisen har inte varit någon framgång. Där det prövats har brottsligheten ökat och den gamla ordningen strax återupprättats.

Professor Inger Enkvist, som är ovanlig på det sättet att hon har ett tillräckligt skarpt sinnelag för att iaktta möjliga svalor, skrev i Svenska Dagbladet om hur kalifornienborna i valet i höstas hade ställt sig till ett förslag att återinföra en tidigare förskjuten lag om positiv särbehandling av påstått eftersatta identiter:

Kampanjen för att införa article 16 – ja-sidan i folkomröstningen – stöddes av hela den politiska och ekonomiska eliten, av universitetsprofessorer och journalister, av de stora techföretagen i Silicon Valley, ett flygbolag och flera idrottslag. Anhängarna hade lyckats mobilisera mellan 16 och 19 miljoner dollar och hävdade att ett ja var ett ja till att stoppa diskriminering, verka för mångfald och ge alla en likvärdig chans.

Nej-sidans anhängare invände att diskriminering redan är förbjuden i lag. Varför då återinföra en typ av diskriminering under beteckningen mångfald? De kallade förslaget ”lagen för statsfinansierad diskriminering”. De hade bara kunnat samla in 1 miljon dollar.

Så hur gick det då i själva omröstningen? Nej-sidan vann med 57 procent… Inte ens i Kalifornien har alltså tanken på etnisk representativitet via särbehandling, eller de ideologiska och identitetspolitiska resonemang som ligger till grund för denna, stöd bland befolkningen i stort. Sådant tänkande är en angelägenhet för högljudda och inflytelserika grupper men inte för majoriteten. Det är en värdefull insikt också långt utanför Kalifornien.

En helt annan svala som jag hittade hos Folkhälsomyndigheten har jag utan vidare framgång pekat på. Jag tror att myndigheten skrämmer folk i onödan genom alla varningar för nya pandemivågor och vaccineringsbehov i åratal framöver. I själva verket, förklarar myndigheten själv, ligger det i virus natur att slå hårt under en period och sedan försvagas och återkomma som vanlig säsonginfluensa. En ny pandemi slår dessutom ut resterna av tidigare pandemier som degenererat till säsongsinfluensor. Så beter sig virus enligt myndigheten. Myndigheterna borde påpeka sådant för att förebygga onödig oro hos befolkningen:

Under 1900-talet drabbades världen av tre stora pandemier, Spanska sjukan 1918 orsakad av influensa A(H1N1), Asiaten 1957 A(H2N2) och Hongkong-influensan 1968 A(H3N2). Ett nytt pandemiskt virus konkurrerar ofta ut tidigare säsongsinfluensavirus och etablerar sig efter några år som en variant av säsongsinfluensa.

Spanska sjukan (1918) inträffade i kölvattnet av första världskriget och skördade fler människoliv än antalet stupade under själva kriget. Så vitt man vet har ingen annan infektionssjukdom krävt så många liv under så kort tid som Spanska sjukan.

År 1957 kom Asiaten orsakad av influensa A(H2N2). Den trängde bort den gamla varianten av influensa A(H1N1). Man räknar med att cirka 5 miljoner människor, företrädesvis yngre, dog under denna epidemi.

Influensa A(H2N2) försvann då influensa A(H3N2) skapade Hong Kong-pandemin 1968. Den skördade cirka 1 miljon liv det första året – i första hand hos äldre. Influensa A(H3N2) sprids fortfarande som säsongsinfluensa och orsakar en överdödlighet på i medeltal cirka 1000 äldre personer i Sverige varje år.

Under våren 2009 upptäcktes ett nytt virus i Mexiko som snabbt spreds över världen. Första vågen av pandemin kom under sommaren 2009 och följdes av en andra våg under den tidiga hösten. I augusti 2010 deklarerade WHO att världen nu befinner sig i en postpandemisk fas avseende influensa A(H1N1)pdm09. Därför betraktas den nu som en av de cirkulerande säsongsinfluensorna.

Vad jag kan förstå är detta en god nyhet. Men av någon anledning verkar makthavare inklusive media inte vilja sprida goda nyheter utan föredrar att framhålla nya, ofta oklara uppgifter om ökad smittspridning och överbeläggning på IVA. Ibland undrar jag, och då inte bara när det gäller coronat, om det finns en vilja att förskräcka medborgarna. Rädda människor är fogliga människor.

Patrik Engellau