Undertecknad är med och startar upp en svensk kulturstiftelse som ska stödja svenska kulturarbetare vars verksamhet bidrar till att stärka den svenska kulturens och det svenska språkets ställning i Sverige. Om du inte känner till oss, kära läsare, kan du gå in på vår hemsida, vår Facebooksida eller på vår YouTube-kanal och se vilka vi är.

Som jag har skrivit om tidigare här på Det Goda Samhället har vi en kampanj på Svenska kulturstiftelsen som vi kallar ”Vår svenska kultur”. Vi uppmanar vanliga svenskar att skriva in till oss och berätta vad svensk kultur är för dem. För vi har ju tyvärr fått höra alldeles för många gånger att svensk kultur inte finns eller att allt som är svenskt har kommit utifrån. Det har funnits en stark tendens i det politiska, akademiska och kulturella etablissemanget att tona ned betydelsen av vår egen svenska kultur.

I princip handlar det om ett etiskt val: Man kan välja att bejaka eller förminska värdet av sitt lands kultur. Varför väljer man att förminska? De som gör det tror säkert att de är intelligenta, men egentligen är de bara offer för ett tidstypiskt grupptänkande. Vi andra väljer att inte tappa de stora perspektiven. Vad har vi svenskar som lever 2021 för skyldighet gentemot den kultur vi själva fått bli en del av? Vad har vi för skyldighet mot den kultur som gett oss vårt språk, vårt kollektiva minne och våra värderingar? Ska vi följa den aningslösa hopen som dömande pekar med hela fingret mot den egna identiteten? Eller ska vi besinna vårt ansvar och försöka upprätthålla den historiska kontinuitet som krävs om vi vill kunna tala om en svensk kultur och en svensk identitet även i framtiden?

De senaste dagarna har vi haft en debatt om den ”kulturella belastning” som den omfattande invandringen har utgjort för Sverige. Jimmie Åkesson skrev en tweet i ämnet som fick vänstern att ilskna till. Åkessons anhängare hade dock inga svårigheter att snart hitta en rad exempel på kulturella fenomen som kommit invandringen och som kan sägas utgöra en verklig belastning för Sverige: omskärelser av små flickor, hederskultur, gängkriminalitet, klantänkande.

Vad som däremot inte nämnts är den belastning som en omfattande invandring också utgör för vår egen svenska kultur. Naturligtvis försvagas det svenska språkets och den svenska kulturens ställning i Sverige när vi har skolor där en majoritet av eleverna inte har svenska som modersmål. Naturligtvis försvagas vår kultur när allt fler människor i Sverige inte har någon historisk koppling till vårt land, när allt fler människor aldrig lyssnar på svensk musik, läser svensk litteratur eller ser på svensk teve.

Invandringen utgör självklart en belastning för vår svenska kultur. Precis som globaliseringen också gör det. Sverige är ett litet land med en liten befolkning. Vi har också en på vissa sätt utsatt kultur. Vi svenskar är inte vana att ta plats. Vi visar inte upp oss på gator och torg. Vi är inte skrytsamma. Och framför allt verkar vi inte uppleva behovet av att själva hålla våra traditioner levande. När hörde du senast svensk folkmusik på radio? När såg du svenska kvinnor eller män iklädda folkdräkter?

Men samtidigt finns där ett behov av vår kultur. Vi kan inte leva utan vår kultur. Vi kan inte leva utan oss själva. Vi kan inte leva utan vår själ. Och därför måste vi hitta tillbaka till vår stolthet, till vår integritet, till vår livsvilja. Gör gärna en insats. Skriv till info@svenskakulturstiftelsen.se och berätta vad svensk kultur är och betyder för dig. Berätta om ett minne, om en tradition i familjen, om en maträtt, om en dialekt eller kanske om ett författarskap. Skriv på ett word-dokument eller direkt i mejlen. En text motsvarande en eller två A4-sidor räcker.

Vi svenskar finns och vi tänker finnas. Vår svenska kultur är det som förenar oss. Leve vår svenska kultur!

BILD: ”Det gamla slottet” av Prins Eugen.