Ungefär hälften av Sveriges småhus värms med el. Och av dessa hus har majoriteten värmepumpar.

Värmepumpar är lite av ett trolleritrick. Hela idén är att man flyttar värme från något kallt till något varmt. Det låter omöjligt men det är faktiskt tillåtet enligt termodynamikens lagar under förutsättning att man tillför energi. Det är det man behöver el för. Elen används alltså egentligen inte alls till själva uppvärmningen. Värmepumpar är intressanta ur många synpunkter. Dels ur de rent tekniska aspekterna men också ur hur marknader fungerar.

Antalet värmepumpar har växt explosionsartat. Det är lätt att förstå eftersom de ungefär halverar elräkningen och kan relativt lätt installeras i befintliga hus. När husen byggdes var tekniken knappt påtänkt eller i alla fall inte spridd. Det här har lett till en mycket snabb minskning av elförbrukningen i småhusen. Ett bra exempel hur ett oförutsett teknikskifte snabbt kan förändra spelplanen. Och detta har skett utan att försämra för konsumenterna. De skiften som nu förbereds i klimatlarmens skugga handlar ju däremot ofta om stora försämringar av konsumenternas livskvalitet. Ibland undrar man om detta inte är själva syftet.

Det finns två huvudtyper av värmepumpar för villor. Den ena kallas bergvärmepumpar. De fungerar genom att ett långt hål borras i berget som man sedan tar ”värme” (det är ofta bara några plusgrader där) ifrån och värmer sin villa med. De här installationerna fungerar ofta utmärkt och möjliggör användning av husets (oftast) redan befintliga vattenburna värmesystem. Nackdelarna är dels stor installationskostnad (hundratals meter långa rör i berget) och dels dyra värmepumpar. Att dessa pumpar är dyra är nog främst en marknadseffekt. Sådana här pumpar används i stort sett bara i Norden vilket ger små serier och dessutom möjligheter att ta ut ordentliga marginaler. I nästan alla andra länder i Europa har man ju billiga alternativ såsom naturgas och där är elen dessutom oftast dyrare.

Den andra typen av värmepumpar är luftvärmepumpar. De tar värmet direkt ifrån den omgivande luften. Det fungerar faktiskt även i måttlig kyla men under minus tio grader blir effektiviteten (verkningsgraden) låg. Av dessa finns det två undergrupper. De som kallas luft-vatten, som alltså värmer vatten som skickas in i elementen, och de som kallas luft-luft, som värmer luft som blåses direkt in i huset. Den förra gruppen har flera egenskaper som påminner bergvärmepumpar. De är också dyra och är begränsade till den nordiska marknaden och de är också relativt få. Luft-luftpumparna är däremot billiga och resten av diskussionen kommer att ägnas åt dem.

Förekomsten av luft-luftvärmepumpar i Sverige kan tillskrivas en lycklig slump. Det visar sig nämligen att precis samma aggregat som används i hela Sydsostasien som luftkonditioneringsaggregat kan användas omodifierade hos oss. Man kör dem bara baklänges och de producerar då värme istället för kyla. Eftersom de tillverkas i miljonupplagor blir de mycket billiga och priset för en hygglig pump ligger i grossistledet väl under 10 000 kr. Man kan få dem installerade för ungefär det dubbla. Återbetalningstiden på ett sådant här system är smått fantastiska två till tre år.

Allt gott och väl så långt. När värmepumpar blev lätt tillgängliga i Sverige för 15 år sedan exploderade marknaden. Tyvärr blev den vilda västern-betonad. Många lycksökare till företag dök upp och det skedde även enstaka börsskandaler. Krångliga regler infördes från myndigheterna för den relativt enkla installationen för att hindra folk ifrån att installera dem själva. Än idag finns det ingen tydlig branschorganisation med välkända solida långsiktiga företag att tillgå där priser för enheter och installationer tydligt separeras. Service erbjuds men det är omöjligt att bilda sig en uppfattning om nyttan. Det är märkligt på en så viktig marknad.

Handeln översköljdes av en lavin av snarlika modeller. De stackars konsumenterna hade det mycket besvärligt. Hur välja mellan olika modeller och hur dimensionera? Oseriösa metoder, som exempelvis så kallade Nordenanpassade modeller förekommer. Hela den anpassningen bestod i allmänhet av en värmekabel i aggregatets botten för att hindra det att frysa igen – en kabel som vem som helst hade kunnat köpa på Clas Ohlson.

Att välja en lämplig luft-luftvärmepump är nämligen ett svårt problem. Huvudorsaken är att luftvärmepumparnas effektivitet går precis motsatt behovet. När det är relativt varmt ute, säg +7 grader, och husets värmebehov är litet så är pumparna enormt effektiva och kan ge tio gånger mer värme per kilowattimme än de förbrukar. När det är kallt ute och husets värmebehov är stort förmår de bara leverera lite värme och annat måste till. Många stirrar sig blinda på det effektivitetsmått som anges, COP, och glömmer att det inte räcker med att pumpen ger bra effektvinst på varje kilowattimme om produktionen bara är en kilowatt när huset behöver fem! Många andra komplexa beslut måste tas, exempelvis så vill alla förstås ha tysta enheter men om värmen ska kunna spridas i huset så måste fläktarna vara effektiva.

När det är kallt ute så måste värmepumparna samsas med det befintliga värmesystemet, exempelvis direktverkande elelement. Det är ett ännu besvärligare problem eftersom man vill fortfarande använda värmepumpen så långt möjligt för att utnyttja dess högre effektivitet.

Under hela värmepumpsrevolutionen som har stor betydelse för Sveriges energiförsörjning har staten suttit på läktaren. Staten kunde ha ingripit och förenklat i många steg i den här processen som dels hade snabbat på den, dels hade lett till bättre lösningar. Framförallt kunde man ha skapat tydliga spelregler. Man kunde ha stimulerat företag att ta fram enkla lösningar för samverkan mellan befintliga energisystem och värmepumpar. Jag skulle tro att energiförbrukningen skulle kunna sänkas utan komfortförlust med så mycket som tio procent i en typisk installation om detta hade gjorts. Tänk på hur många vindkraftverk detta skulle ha sparat!

Slutligen vet man förstås inte vilka drivkrafterna egentligen är. Värmepumparna har säkert uppfattats som ett hot av elindustrin. Elvärme har ju tidigare varit en säker kassako. När värmepumparna har halverat förbrukningen är det ju mycket passande att elnätsföretagen under samma period har lyckats fördubbla totalpriset på el. Och villaägarna har förstås inget intresse av att förbättra sina system, om allt försvinner i höjda skatter och avgifter.

Steven Jörsäter är docent i astronomi och egen företagare med brett perspektiv som intresserar sig för samhällsfrågor och politik. Och ser med stor oro på utvecklingen i Sverige och i västvärlden. Sedan valet ledamot i Täby kommunfullmäktige för SD.