Vi behöver en ny moral i Sverige. Det handlar om ”det goda”. Den utopiska vänster som länge satt tonen för vår samhällsdebatt har fått oss att tro att kompromisslös välvillighet är det högsta i livet. Men hur ”god” är egentligen vår svenska godhet om den ger oss ungdomsrån och gängkriminalitet? Den nya högern måste återupprätta idén om det ”goda” som det förträffliga och verkligt hållbara. Det goda samhället vilar inte på den gränslösa godhetens grund.

Godheten har länge stått i centrum för svensk samhällsdebatt. Vi har talat om värdegrund och allas lika värde. Vi har tyckt det är orättvist att sätta gränser och göra skillnader. Vi har tänkt att skillnader innebär hierarkier. Och vi tycker inte om rangsystem. Ingen ska vara mer värd än någon annan. Då blir det orättvist.

Men nu har vi fått en motreaktion. Över hela västvärlden har en ny höger uppstått. Den vill hålla fast vid det gamla. Den tror på skillnader mellan nationaliteter, kulturer och kön. Denna höger har därför också regelbundet framställts som ondsint. Den vill exkludera människor från vår gemenskap. Den vill upprätta gränser och behålla hierarkier. Hur kan den vilja det? Är inte alla lika?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Underskatta inte kraften i tron på godheten. Se på teve, lyssna på radio, läs valfri tidning i main stream media. Ingenstans vågar någon tydligt säga att vi fått det sämre med invandringen och att försämringen är invandrarnas fel. Det är alltid det svenska samhället, kravlösheten, den dåliga integrationen, naiviteten och jag vet inte vad som brister. Det är aldrig invandrarna själva.

Så vad är problemet? Är godheten ett problem? Ja, det är den. Eller rättare sagt: Den blir det när den får vara måttlös.

En av de saker jag önskar inför 2021 är att vi får en nytt tänkande kring ”det goda” i Sverige. Det är inte ofta man ser ordet ”god” användas i svensk samhällsdebatt såsom det används i den här bloggens namn: ”Det goda samhället”. Vilka debattörer hänvisar till ”det goda” eller kanske till ”det rätta”? Så gott som ingen.

Grundbetydelsen av ordet “god” är inte “välvillig”. Läs själva i Svenska Akademiens Ordbok. Något som är gott är först och främst något som är förträffligt, bra och utmärkt. Det är något som mer än väl fyller de krav man rimligtvis ska kunna ställa på detsamma. I den här betydelsen kan vi tala om “god kvalitet”, om “gott virke” och alltså om “det goda samhället”.

Så vad kännetecknar ”det goda samhället”? För vänstern är svaret enkelt: godhet. Och då talar vi alltså om godhet i bemärkelsen välvilja. Det goda verkar inte kunna vara något annat för vänstern än något som genomsyras av välvilja. I realiteten talar de kanske mer om rättvisa än om välvilja. Men viljan till rättvisa, till solidaritet, resursfördelning och allt vad det heter är bara olika uttryck för en välvillig önskan att alla ska få vara med, att alla ska bli sedda och att alla ska vara lika mycket värda.

Men hur har mer realistiska människor sett på det goda genom historien? Har vi bara utopier (det klasslösa, rättvisa, jämställda, fossilfria samhället…) att vända oss till för att kunna föreställa oss vad det goda ska vara? Självklart inte.

Många av de tänkare som under historiens gång försökt definiera ett hållbart sätt att leva har talat om jämvikt och balans. Vårt västerländska tänkande har påverkats starkt av Aristoteles (384-322 f. kr). Han, och många med honom, menar att en människa som på olika sätt och inom olika områden strävar mot att förverkliga det goda (det förträffliga, det utmärkta) bör göra detta genom att upprätta en jämvikt mellan motsatta ytterlighetspositioner. Det goda sättet att hantera pengar är inte att bara spara eller bara slösa utan att hitta en funktionell balans däremellan. Exakt var den balansen ligger får man avgöra från fall till fall. Man kan också tvingas parera för tidigare överdrifter genom att gå från en ytterlighetsposition till en annan. Har man bara slösat kan man ganska snart tvingas att nästan bara spara. På samma sätt kan ett land som länge hållit sina gränser öppna för obegränsad invandring tvingas stänga dem helt och hållet och till och med börja erbjuda människor att åka hem. På sikt är det bara balans, det vill säga måtta och förnuft, som håller. Det goda ligger i att hitta och behålla balansen.

Det här är ett helt annat perspektiv än det som vänstern har tvingat på oss. Det verkligt goda uppstår inte i en kompromisslös välvillighet. Det moraliskt goda kan bara uppstå i en balans mellan generositet och dess motsats. Är man för snäll blir man dumsnäll, godtrogen och naiv. Och det kommer i sin tur elda på den mänskliga illvillighet som alltid står beredd att dra nytta av överdriven välvillighet. Vår egen dumsnälla godhet har gett oss ungdomsrån och våldtäkter. Var finns ”det goda” när unga killar rånas på stan för att de är svenskar?

För att det goda samhället, det hållbara samhället ska kunna upprättas och upprätthållas måste vi få tillbaka idén om den goda och fungerande balansen. Vi måste bryta med den endimensionella idealismen som lever på utopiska slagord. Den svenska högern måste på allvar våga bryta med den välvilliga godhetens absoluta imperativ. Men för att det ska bli möjligt behöver en ny moral definieras. En sådan kan med fördel utgå från jämviktsbegreppet.