Häromkvällen sökte jag som vanligt kontakt med andevärlden. Jag gillar att tala med de döda. Jag har ingen särskilt märkvärdig utrustning, bara en vanlig ouija-bräda till vilken jag laddat ned en app som väljer de i varje ögonblick mest optimala kommunikationsfrekvenserna. Appen kan också överföra mina budskap, som jag formulerar oralt i klartext, genom att förflytta hålet i den lösa träbiten från bokstav till bokstav så att anden kan stava sig fram till vad jag har på hjärtat. När anden svarar flyttar sig träbiten så att jag kan foga ihop bokstäverna enligt andens avsikter. Det lär finnas senare versioner av appen som tillåter ett mer finkalibrigt sökande, till exempel att man ringer direkt till Aposteln Paulus eller till sin egen farfars farfar.

Den här kvällen hade jag sökt på måfå och fått kontakt med en svensk som dött för sextiofem år sedan. Han hade varit passionerat intresserad av politik, särskilt partipolitik, och undrade hur de gamla partierna stod sig.

Det är prima liv, sa jag. Alla de gamla partierna från din tid har överlevt.

Det var som attan! svarade anden. Till och med bondeförbundet?

Nja, bondeförbundet har döpt om sig till centerpartiet. Att vara i centrum är att vara extremt lagom, ofta till den grad att man inte upptäcker eller vill erkänna att det finns människor som inte är extremt lagom. Om det kommer människor som till en början inte verkar särskilt lagom, skäggiga barn från Afghanistan till exempel, så får de tid på sig att bli lagom genom att äta närodlat. Närodlad politik betyder jättelagoma och jättesvenska idéer.

Hur är det med kommunisterna? undrade anden.

De kallar sig numera vänsterpartiet, förklarade jag. De har bytt kundgrupp. De vänder sig inte längre till proletärer i arbetarklassen utan till välfärdsstatens klienter.

Vad är det för några? sa den frågvisa anden.

Det är de som de gamla kommunisterna kallade trasproletariatet och som Lenin förklarade att man inte kunde lita på eftersom de inte hade några socialistiska principer utan bara brydde sig om att hitta någon försörjning för dagen.

Jag inser att det har hänt en del, sa anden.

Du skulle bara veta, sa jag. Folkpartiet har bytt namn till liberalerna men det är fortfarande skollärarna som röstar på dem. Därför vill partiet att det ska finnas betyg i skolan. Förut tyckte skollärarna att det var bra om eleverna studerade flitigt och fick betyg på det. Nu ser lärarna att eleverna inte studerar så flitigt och därför tycker lärarna att eleverna ska få betyg på det.

Dessutom har till tillkommit tre partier sedan din tid. Ett heter miljöpartiet och vill stoppa välståndet och den ekonomiska utvecklingen.

Varför det? undrade anden. Bokstäverna hoppade så han verkade agiterad. Är de reaktionärer?

Som att de tycker att det var bättre förr, menar du? På sätt och vis. Ju förr dess bättre, haha. Bäst var det nog för sådär tio miljarder år sedan innan människa fanns. Därför gäller det att till varje pris stoppa människan så fort minsta lilla rödlistade lav är hotad.

Och det andra nya partiet? sa anden vilket visade att han uppmärksamt följde vår konversation.

Det heter sverigedemokraterna och innan du säger något om det partiet måste du lyssna av ditt sällskap mycket noga så att du inte blir dödad.

Jag är ju redan död.

Javisst ja, det tänkte jag inte på. Det tredje nya partiet är kristdemokraterna. Ingen vet om det har någon politik men partiet har karismatiska ledare. Det är ungefär som kristendomen som det aldrig hade blivit något av utan personligheten Jesus. Kristdemokraterna är sina ledare minus en bibel. Trevliga människor som ofta talar så folk förstår.

Men högern, då? sa anden. Jag röstade på dem. Jarl Hjalmarson var partiledare, en lustig prick som jämt gick i fluga. Han var ordningsman i min klass i gymnasiet i Uppsala.

De har bytt namn till moderaterna. De trodde att de skulle kunna bli av med sin gamla stämpel som överklassparti genom att kalla sig för arbetarparti. Som bevis för denna omvändelse började de uppmuntra importen av invandrade potentiella arbetare. De trodde väl att arbetarklassen skulle bli glad av att få horder av konkurrenter särskilt som moderaterna samtidigt förkunnade arbetslinjen, alltså att invandrarna faktiskt skulle arbeta, något som emellertid avstyrdes.

Sossarna då? sa den avlidne.

De är fortfarande statsbärande trots att deras röstetal halverats. De kommer fortfarande att anses statsbärande även om de hamnar under fyraprocentsspärren vilket beror på att de övriga partierna står under deras förhäxning. Det går att förstå ty sossepartiet är det enda som utan hänsyn till ideologiska principer eller partiprogram bara strävar efter en enda sak, nämligen makt och kontroll. De är det enda partiet som sätter makten framför allt och därför lyckas de också kontrollera köttgrytorna även om de därmed tvingas vika sig för de rödlistade lavfanatikerna.

Men då kan väl sossarna få ihop det med vem som helst om det räddar dem kvar vid makten? sa anden som alltmer steg i min aktning. Smart folk de där döda, tänkte jag.

Precis vad jag tror, sa jag. Sossarna skulle nog trivas bäst med andra maktpartier i stället för sådana där en- eller tvåfrågefanatiker som miljöpartiet och liberalerna. Men vilka partier som skulle kunna höja sig till socialdemokraternas nivå av framgångsrik machiavellisk maktutövning vet jag inte. Det handlar väl om att rekrytera smarta cyniker och att ge dem fina jobb i partiets tjänst.

Förresten har vi bara talat om hur det står till i det svenska jordelivet, fortsatte jag. Det vore kul att höra lite om dina förhållanden.

Det där med 72 jungfrur kan du glömma, sa anden, om det var det du hade bespetsat dig på.