MOHAMED OMAR: Die Hard – en konservativ julfilm i Ronald Reagans anda

Trots sitt jultema kom Die Hard ut juli 1988. Den blev sommarens blockbuster och gjorde Bruce Willis till stjärna som den tuffe – och kvicke – snuten John McClane från New York. Vem har inte hört frasen ”Yippee ki-yay, motherfucker”?

Filmen kom alltså ut Roland Reagans sista år som president och den innehåller flera av 80-talskonservatismens stora frågor som kriget mot kommunismen, den traditionella familjens upplösning och det ekonomiska hotet från Japan. På 80-talet var många amerikaner rädda för att japanerna skulle ”köpa upp” landet.

John McClane (Bruce Willis) har blivit dumpad av sin fru Holly (Bonnie Bedelia). Hon lämnade honom och deras gemensamma hem i New York för ett välbetalt jobb på det japanska bolaget Nakatomi i Los Angeles. Hon representerar den ”emanciperade” och ”moderna” kvinnan som väljer karriären framför familjen. I denna anda har hon börjat använda sitt flicknamn igen.

Det är när John besöker Holly i Los Angeles under julhelgen som han hamnar mitt i ett gisslandrama. Vad som verkar vara kommunistiska terrorister tar över skyskrapan där Nakotomi har sina kontor. Terroristerna kraschar julfesten och Holly och resten av personalen tas som gisslan. Polisen utanför belägrar skyskrapan, medan John kämpar ensam på insidan – med viss hjälp från en reko kvarterspolis på utsidan.

Den enda tomten i den här filmen är en död terrorist. Efter att John brutit nacken på honom och tagit hans kulspruta, sätter han på en tomteluva på liket, släpar in det i en hiss och skickar ner det med ett meddelande till skurkbossen: ”Now I have a machine gun. Ho ho ho”.

Media blir inte snällt behandlade i filmen – eller snarare media är inte snäll. Vi har den skrupellöse journalisten Richard Thornburg (William Atherton) som gör vad som helst för en story. Han tränger sig till och med in folks hem – låter det bekant? Han armbågar sig till och med in i MacClanes hem för att intervjua barnen. Men det skulle han inte ha gjort, för Holly är en sådan där otäck ”hatare” som ger journalisten, ”demokratins stöttepelare”, en hård smocka. Förutom detta så står grabbarna för våldet och fru McClane intar mer eller mindre rollen av jungfru i nöd.

Efter sin flytt till Los Angeles har som sagt Holly börjat använda sitt flicknamn Gennaro, vilket sårar John. Han tycker att hans fru ska bära hans namn. Kampen mot terroristerna handlar delvis om att återförena den splittrade familjen och visa Holly att det finns saker som betyder mer än karriär. Och det lyckas han med. När dramat är över, alla skurkar döda och John hyllas som hjälte, så tar Holly tillbaka namnet McClane. Hon bär det med stolthet.

I filmens slutscen presenterar John McClane sin fru för den reko kvarterspolis som hjälpt honom från utsidan. Han använder hennes flicknamn, då Holly rättar honom och säger: ”Mrs. McClane”. Polisen säger då: ”You’ve got yourself a good man. You take good care of him.”

Här är trailern:

De kommunistiska terroristerna, ledda av den diaboliske Hans Gruber (Alan Rickman), påstår sig tillhöra en organisation vid namn Volksfrei i Västtyskland som vill ha sina kamrater utsläppta ur fängelse, men visar sig vara simpla rånare. Ungefär som verklighetens kommunistdiktatorer, alltså. De talade om världsrevolutionen, proletariatet och det klasslösa samhället, men i verkligheten exploaterade de folket för egen vinning. Med Hollys ord: ”After all your posturing, all your little speeches, you’re nothing but a common thief”.

John röker ständigt och det är inte det enda som framstår som aningen förlegat år 2018. En av kontoristerna som jobbar åt Holly på Nakatomi vill sluta tidigt eftersom det är jul. Det får hon för Holly vill ju inte känna sig som Scrooge. Kontoristen är gravid och frågar Holly om hon tror att det är okej att dricka champagne. Ja visst, svarar Holly, din bebis klarar att stå i baren (ready to tend bar). Det vill säga: gå och drick och var glad!

Kontoristen undrar om det är okej att dricka fast hon är gravid:

Ingen fara, menar Holly:

Det är möjligt att denna scen är avsedd som kritik mot dekadensen i Hollys nya livsstil. Hur det än mer den saken, en annan scen påminner om att tiderna har förändrats. På julfesten kommer en man fram till John och hälsar på honom med en kindpuss. John studsar, och med avsmak i minen säger han: ”Jesus! Fuckin’ California”. Kalifornien är ju känt för att vara känt för att vara liberalt på fler än ett sätt. Om om en hjälte hade uttryckt sig så här på vita duken idag, hade anklagelser om homofobi kommit som ett brev på posten.

Skildringen av den ”liberala” julfesten för tankarna till Reagans kritik av hippierörelsen då han var guvernör i Kalifornien. Det var här studentrevolten mot Vietnamkriget började. Det var härifrån ”kärlekssommaren” spred sitt budskap ”Turn on, tune in, drop out” över världen.

För att återknyta till kritiken av den traditionella familjens upplösning: Holly jobbar alltså sent på julafton. Hon försummar barnen och tillbringar istället kvällen på bolagets julfest.

”Jesus. Fuckin’ California.”

Jesus. Fuckin' California.

Man kan se Die Hard som en modern variant av västerngenrens berättelser om den ensamme sheriffen som står upp emot som skurkarna som hotar att ta över stan. När John kommunicerar med den reko kvarterspolisen utanför via en walkie-talkie han tagit från en död terrorist, kallar han sig Roy efter skådespelaren Roy Rogers, även känd som King of the Cowboys.

Då, 1988, hade USA en Hollywoodcowboy som president…

Det är från cowboyernas hurtiga språk med utrop som ”yippee” och “yeehaw” som John har hämtat uttrycket ”yippee ki-yay”. Den förfinade terrorbossen Hans Gruber fnyser åt Johns cowboymanér, men det är cowboyen som går segrande ur striden. ”Yippee ki-yay, motherfucker!” eller som det hette i den första svenska översättningen ”Tjosan, din jävel!”

John McClane representerar helylleamerikanen som står upp för gamla hederliga amerikanska värderingar och traditioner. Till Hollys japanske chef säger han: ”I didn’t realize they celebrated Christmas in Japan”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar